Media

Händelser i Stockholm

Jag hör nyheten om vad som hänt på Drottninggatan i Stockholm. Det är förfärligt. Samtidigt blir jag irriterad på media och hur de snaskar sig i nyheten om det.

På kvällen kommer jag hem, lite drygt fem timmar senare. Fortfarande finns det egentligen inga konkreta svar om händelsen. På nyheterna intervjuas folk som inte ens var i närheten av platsen. Reportrar, journalister och inringda specialister sitter och spekulerar och gissar om vad som hänt under efteriddagen.

I eländet blir det äckligt.

Självklart ska det rapporteras om. Det är inget snack och den saken. För vad som hänt är hemskt. Men för helvete, kan man i alla fall få lite sans i det hela. Sluta upp med spekulationer. Samla fakta och rapportera sakligt.

Sen kan vi prata om det.

 

Bilden är från Drottninggatan i Stockholm, men har ingenting med dagens händelser att göra.
Läs andra bloggar om , , ,

Därför hördes tjutet i städerna
(tidningen har nyhetstorka)

Det blir en smula komiskt (eller patetiskt) när lokaltidningen här i byn försöker sig på lätt missvisande och överdrivna clickbait-doftande rubriker för att jaga klick till sin sajt. Idag ville de få VMA-signalen (viktigt meddelande till allmänheten) – som testas fyra gånger om året – att låta som något nytt och lite skrämmande. Vilket är ganska märkligt med tanke på att den har tutat och testats sedan 30-talet.

Men jag antar att de inte har något vettigt att skriva om (?).

Det tråkiga är att jag har sett det här allt oftare och jag tycker att det är sorgligt att de använder sig av den formen av rubriksättning i jakten på besökare. För i takt med ökandet av tramsiga och missvisande klickjaktsrubriker, minskar trovärdigheten.

Synd också att de verkar ha missat att backlashen för den där trenden redan är i full rullning och att t.ex Google och Facebook arbetar för att minska effekterna av clickbaits. Och är lokaltidningen inte försiktig kommer de framöver att tappa besökare och riskera att fastna i filtret istället för att synas i flödet.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Jag vill domna bort (repris)

Nu har jag återigen kommit till den där märkliga punkten där jag inte orkar nyheter längre. Jag orkar inte höra om elände, om alla demagoger och despoter som lurar och förtrycker folk runt om i världen. Jag klarar inte av att höra om mer våld, mord, övergrepp, misshandel, brottslighet, rasism och medias snaskande i det. Jag vet inte hur jag ska hantera all information jag får. Jag mår inte bra av det och har problem att stänga av hjärnan. Jag har fått en överdos.

Så jag stänger av.

Läs andra bloggar om , , , ,

Det där att inte titta på filmtjänster

Är det bara jag eller är det svenska Netflixutbudet vansinnigt ointressant? Jag har haft tjänsten i snart ett år och — surprise – tittar typ aldrig. Charmiga serien ”Stranger things” undantaget.

Så idag sa jag upp mitt abonnemang.

Utbudet suger babianstjärt och få nyheter som dyker upp är i bästa fall inte speciellt aktuella. Och så länge regionsindelningen är som den är, blir tyvärr tjänsten ganska trist.

Bye bye.

Logo hämtad från Netflix. Läs andra bloggar om , , ,

Det där att ha en TV-kväll hemma i soffan

En hemmakväll en lördag. Det känns som att det var länge sedan. Jag satte på TV:n och ”nya” Top
Gear rullade. Jag har inte sett den senaste säsongen och jag förstår varför. Det gick f-n inte att se skiten. Mest på grund av att den där Chris Evans skrek och var ganska irriterande hela tiden. Där de tre gamla gubbarna hade en naturlig kivighet och verkade ha kul är det nya gänget extremt tillgjort och saknar … kemi. Matt LeBlanc däremot funkar otippat bra.

Kanske därför Evans hoppade av efter den här första säsongen.

Så jag hoppades på någon film på någon kanal istället, men det var ju dömt att misslyckas eftersom jag knappt har några kanaler att kolla på* och det som visas är skräp.

TV är inte vad det borde vara.

* Jag har de markbundna + Magines magra utbud och Netflix. Men det är ju inget att hänga i granen om man vill ha något ”fräscht” (fast Stranger Things var väldigt bra).

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Nyhetsöverdos och en gnutta trams

Det är söndag och jag har absolut ingenting inplanerat. Det var sovmorgon och en sån där lite långsam, skön slöfrukost. Jag har duschat, klätt på mig och gjort mig i ordning.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och planlöst surfar runt lite på nätet för att se hur världen ligger till. Det är Melodifestival, Turkiet/Syrien och Trump som toppar nyheterna. Jag får en deja vu och tänker att jag har varit med om det här förut. Den här sorgliga känslan av att inte orka med och vara helt blasé inför nyheterna om världens oroligheter.

Men så ser jag inslaget om Simone Gierts ”dåliga” robotar och fnissar lite.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Det där med att titta på TV – del två

På tal om det där med att titta på vanlig TV så har jag idag sagt upp mitt abonnemang med Boxer. Något jag egentligen borde ha gjort för evigheter sedan eftersom jag de senaste åren tittat allt mindre och mindre på traditionell TV.

Jag vet egentligen inte riktigt varför jag har låtit det där abonnemanget (som dessutom kostar nästan 400 kronor i månaden) rulla på utan att göra något åt det. Lathet antar jag. Men att ha 50+ kanaler och bara titta på några få vid enstaka tillfällen känns jäkligt onödigt.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Det där med att titta på TV

Knappast nytt, men jag tänkte på det här med linjär TV. Sån som visas enligt tablå. För mig som helt trillat av den typen av tittande känns det plötsligt nästan konstigt att det ens förekommer fortfarande*. Jag ska alltså behöva sitta och vänta på att få se det jag vill se?

Näe va.

Ny teknik, streamande och nya typer av kanaler (exempelvis streaming och play-sajter) ger mig omedelbar tillgång till det jag är intresserad av och vill se. Media, film, program och serier konsumeras allt oftare och för fler och fler annorlunda idag jämfört med bara för ett par år sedan. Som exempel, hur jag under två dagar på min julledighet plöjde alla avsnitt, även om den egentligen hade ett par år på nacken, av ”In the flesh” som SVT nu långsamt visar ett avsnitt i veckan av (se den förresten, den är bra). Eller att jag i princip kan se vilken film jag vill, när jag vill.

Nu väntar jag egentligen bara på att de stora internationella producenterna av film, program och serier inser hur vansinnigt det här med regionindelning är. Ett tydligt exempel är Netflix som i Sverige har ett långt mindre utbud än i sin amerikanska version. Det är egentligen inte Netflix fel att det är så, för fortfarande verkar inte ”branschen” förstå att vi lever i en global tid (det här tjatade jag om redan för många år sedan). Men varför kan jag inte få se filmerna och serierna som finns där här? För om jag vill, kan jag ju ändå få tillgång till dem.

Vad jag vill säga med det här? Jag vet inte. Men jag är för den nya tidens tittande. Där jag själv styr när och hur jag vill titta. Gör allt tillgängligt nu. Överallt och direkt.

* Såklart förstår jag att folk fortfarande tittar på traditionell TV och så kommer att göra i många år till. Och jo’rå, det händer att jag också gör det, men alltmer sällan. Men som koncept, nu såhär i vår digitala tidsålder, är det egentligen en ganska märklig företeelse.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,