Media

Hello, cool down!

Jag tänkte på det här med Adele och hennes nya ”Hello”. Var det en vecka sedan den släpptes (?) och redan har den hunnit bli sönderspelad bortom räddning. Vart mina öron än vrider sig tycks jag höra den där låten. Vilket är synd, för jag gillar Adele litegrann … eller nåja, hon sjunger i alla fall bra och har gjort ett par låtar som är … trevliga. Men jäklar vad media gått bananas med den här senaste låten. Damn.

Annars har det mest varit väldigt mycket torsdag.

Bilden är från Adeles video till Hello. Läs andra bloggar om , , , , ,

Nobelpriset i litteratur

Så presenterades den vitryska Svetlana Aleksijevitj som årets nobelpristagare i litteratur och nej, jag tror inte ens att jag någonsin hört hennes namn tidigare. Men så läser jag inte heller den typen av litteratur som brukar nobeliseras.

”För hennes mångstämmiga verk, ett monument
över lidande och mod i vår tid”

Litteratur som är ansträngande att läsa (som jag antar att hennes böcker kan vara – inte för historiernas skull snarare än språkets) känns inte så relevant för mig. Min hjärna går på högvarv hela dagarna och på kvällen, om jag då vill läsa, behöver det vara lite mer ”lättsmält”.

Läs andra bloggar om , , , ,

Det där med anonymitet på nätet

Jag hörde om historien häromdagen när jag såg Niklas Orrenius tweet om saken och idag såg jag Annika Hamruds artikel.

Återigen blir jag trött. Vad är det för fel på folk?

Jag är för att man ska få vara anonym på nätet. Men om man ljuger och skriver dumheter som skadar andra människor behöver man också stå till svars för det. Att vi har yttrandefrihet betyder inte att man ska få stå oemotsagd. AB | SR.

Den där Julia Caesar-personen verkar vara en djupt olycklig människa.

Läs andra bloggar om , , , , , , och

Det där med att vara med i tidningen

Löpsedel | © Janne AJa, jag visste ju att det skulle komma, eftersom jag ju faktiskt ställde upp på en intervju häromveckan, men när jag såg mig själv i tidningen fick jag en smärre chock. Det blev ett helt uppslag om min lilla undersökning på Facebook.

Som om inte det vore nog fick jag även löpsedeln här hemma i byn, men jag antar att det är för att de inte har något annat att skriva om.

Vill du se vad jag svamlar om kan du gör det på den här länken.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Storstaden har blivit norm,
men småstaden är bekvämare

Så det pratas om storstaden och mediefolkets bild av småstaden. Jo, det kanske är lite mer ”spännande” i en storstad. Det finns ett större utbud av det mesta och fler människor som trängs med varandra på en liten yta.

Men vad som sällan nämns är att vardag är vardag och alla har den. Människor går till sina jobb och jobbar, sen går de hem till sitt och gör som folk gör mest. Det är egentligen ingen större skillnad.

Människor är människor, vare sig de är i en stor eller liten stad

Läs andra bloggar om , , , , ,

Den digitala tidens tecken

Jag satt och funderade på det här med konsumtion. Den digitala. Jag konsumerar media som aldrig förr. Det är TV, tidningar, nyheter, filmer, klipp, musik och radio i en aldrig sinande ström. Hemma har jag ett abonnemang på 50 TV-kanaler som jag inte tittar på och en papperstidning dimper ner i brevlådan då och då. Den vanliga TV:n känns gammal eftersom jag inte kan spola förbi det som är ointressant och för det mesta är den inte ens igång eftersom jag har datorn eller paddan i knät och det är där världen utspelar sig. Tidningen har jag de senaste fyra-fem numren inte ens bemödat mig att plocka ur den skyddande plastpåsen den levereras i.

Internet tar över hela kakan och då bryr jag mig helt enkelt inte om det andra, det gamla och jo, det är lite synd, för jag gillar egentligen känslan av att bläddra i en papperstidning, men jag vet inte riktigt när jag skulle ha ro att lägga mig ner och läsa igenom de där tidningarna när allt och ingenting pockar på min uppmärksamhet. Är det inte snabbt och digitalt är det för långsamt och ointressant.

Jag har blivit så skadad att allt får min uppmärksamhet – sociala medier, nyheter, spännande länkar, mail och meddelanden och så vidare. När det blinkar till är jag där som en hök för att uppdatera mig om vad det nu är. Minsta frågeställning googlas fram för kunskap är bra och jag vill veta mer, så jag googlar allt som kommer i min väg.

Plötsligt lever jag i en digital värld som egentligen inte skiljer sig från ”den vanliga” eftersom det är samma sak, fast här, nu och mycket snabbare och då har vi inte ens sett början på vad som kommer.

Jag är jättenyfiken på det … vad som kommer sen.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Jaha, men då är jag väl en surgubbe

Sånt här stör mig så förbannat. Det är vansinne och jag blir oerhört provocerad av det. Sen blir jag arg för att jag blir arg. Men va f-n. Kvällstidningarnas fullständigt idiotiska löpsedelsspråk är just det – idiotiskt.

Den här löpsedeln hängde utanför affären igår. ”Sötchockar”. Vad är det ens!? Chockades han verkligen så svårt av sina barns söthet? Var det en medicinsk chock och var den livshotande eller var det ”bara” en akut stressreaktion som drabbade pappan?! Behövde han söka vård?

Jag tycker inte om hur kvällstidningarna förstör språket genom att devalvera ords betydelse.

Skit är vad det är. Vad de är.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

The return to Twin Peaks

Det här kan bli hur bra som helst – eller total pannkaka. Något mellanting finns nog inte. Däremot har jag svårt att tro att de kan uppväcka den där magin som fanns där, speciellt i den första säsongen som bara bestod av åtta avsnitt. Säsong två spårade ju ur ganska ordentligt.

”Twin Peaks will return as a new limited series on Showtime in 2016. Series creators and executive producers David Lynch and Mark Frost will write and produce all nine episodes of the limited series, and Lynch will direct every episode. Set in the present day, Twin Peaks will continue the lore of the original series, providing long-awaited answers and a satisfying conclusion for the series’ passionate fan base.”

Hypen kommer att bli total.

Bild från Showtime. Läs andra bloggar om , ,