Vardagen

Det där med ”bluffsyndromet” och hur det kan få en att känna sig

Vi har pratat om det på jobbet ett par gånger och många känner igen sig i det (jag, mest hela tiden), men ibland är det lite befriande att höra att någon som står på världsscenen, som gjort hur mycket som helst och har träffat alla, också känner så.

”I still have a little [bit of] impostor syndrome, it never goes away, that you’re actually listening to me … It doesn’t go away, that feeling that you shouldn’t take me that seriously. What do I know? I share that with you because we all have doubts in our abilities, about our power and what that power is.”
Michelle Obama

Saxat från BBC.

Vardagens vardaglighet

Det där med måndagar efter en helg med festligheter och hur man liksom är lite lätt post-bakis. I dagens fall är det alltså en sån där lätt efter-helgen-seghet som hänger kvar litegrann. Jag är inte van vid att vara ute till sent på nätterna längre.

Men förutom segheten och det gråregniga skitvädret så har det varit en ganska bra måndag.

Det där med december och ett gäng som gör saker tillsammans

Plötsligt och som från ingenstans blev det December igen. Det känns nästan som igår vi var här. Nej, egentligen inte. Men den där tidsupplevelsen jag närmner titt som tätt. Fuck. Det går fort.

Swish, poff, bang!

Idag blir det festligheter när den lilla herrklubben ska ses och hänga. Vi ska sysselsätta oss med aktivitet och ikväll blir en avsmakningsmeny på en ny restaurang.

Vädret lämnar dock väldigt mycket att önska. Det är gråare än grått.

Den första adventshelgen och de små stjärnorna i fönstren

Jaha ja … och där kom helgen och knackade på. Hej på dig, säger jag då och när jag kom hem sa jag också hej till stjärnorna som jag satte upp i fönstren, så nu ska här adventmysas hela helgen. Eller nä, men ikväll i alla fall. Även om det är lite i förskott … och utan advent … och mys.

Vardagen och hur den rullar på

Man går upp, man jobbar, man lunchar, fortsätter jobba och sen åker man hem, äter kvällsmat och är lite lagom småseg på vardagskvällen så att man inte riktigt orkar ta sig för någonting. Idag kändes märkligt nog kylan mer överkomlig. Trots morgonens -12° C. Jag misstänker att det kan ha med luftfuktighet att göra. Torr kall luft är bättre än fuktig kall luft.

Såhär (bilden ovan) såg det förresten ut förra vintern när isen låg tjock och blank i sjön.

Det där hur man hanterar den där jävla kylan som kryper in i märgen

Vintern har inte knappt ens börjat och jag hatar den redan. Det är kylan som ställer till det för mig. Mörkret också såklart. Men kylan. Jag hatar den. Trots tjocka dunjackan huttrar jag när jag går iväg på lunchen, så efteråt, när jag var tillbaka på kontoret försökte jag hitta den varmaste typen av jacka som finns. Jag hittade en som används vid polarexpeditioner. Den borde kanske vara något för mig. Synd bara på priset som var ganska saftigt. Men det kanske det är värt.

17 meters, standing by for touchdown … touchdown confirmed!

Eftersom jag ibland är lite nördig så följde jag idag med i livestreamen från kontrollrummet när Nasa landade InSight på Mars efter ett par års förseningar och ungefär 483 miljoner kilometers resa. InSight står för – Interior Exploration using Seismic Investigations, Geodesy and Heat Transport och är framförallt utrustad med seismometrar och en värmeöverföringssond så att de kan studera Mars innandöme och planetens geologiska utveckling – för att förstå universums historia lite bättre.

När nedräkningen till landningen började blev det lika spännande som … en spännande film.

Bild från Nasas livestream

Sjukt tråkiga vardagssysslor och hur man överlever dom

Hej måndag och vips så hade arbetsdagen svishat förbi och det blev dags att åka från jobbet. Halvvägs hem stannade jag och fyllde på tanken (kanske veckans tråkigaste uppgift) och när jag står där hamnar jag som i ett komaliknande tillstånd och stirrar tomt ut i ingenstans, tömmer hjärnan och vaknar huttrande när tankningen klickar till att den är klar. Sen var det plötsligt kväll.

Zombiestadie är alltså svaret på rubriken.

Gårdagens kväll och dagens dag

Igår kväll hamnade jag hemma hos Micke och Lina och blev bjuden på taco-kväll och ett par öl. Det tyckte jag var trevligt. Sen cyklade jag hem igen och somnade sött. Idag blev det söndagsfika på GK och en stros i friskt, kallt solsken längs sjön. Frosten ligger kvar i de skuggiga delarna av gräsmattorna och den traditionella rutinen är alltså som den brukar.

Hej söndag!

Friskt, skönt och soligt

Det var den traditionella fikan med kaffe och en kaka. Sen tittade solen fram och då blev det som vanligt strosen längs sjön. Det var friskt och kylan nöp lite i kinden, men skönt ändå för jag var klädd ordentligt och luften kändes klar och skön.

Solskensdagar är sköna dagar.