Man tror att man ska klara sig och sen smyger det på och slår en på käften

I onsdags, där under kvällen, kände jag hur det väcktes till liv och började sprida sig. Jag kunde nästan känna minut för minut hur det fullständigt exploderade i kroppen och sedan dess har jag legat nerbäddad. En riktig dunderförkylning. Inte bara det där att som att ha en blöt filt över sig, utan att någon dessutom tryckt upp hela jävla filten in i huvudet.

Idag är det lördag och jag skulle åkt på traditionellt julbord med kompisgänget. Det blir ingenting med det. Istället kommer jag att fortsätta ligga nerbäddad, ha tråkigt och må som … bläh.

Kul, verkligen jättekul.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!