Skräckslagen vid Ale stenar

Började dagen med en ordentlig och ganska svulstig hotellfrukost. Sen for jag iväg ut på landet och Kåseberga där jag promenerade uppför kullen och kollade in Ale stenar – den där skeppssättningen från yngre järnåldern som står där.

 

”Jaha”, tänkte jag när jag stod där och tittade på stenarna. Löjligt mycket folk var det också. Men utsikten var fin. Högt var det också. Sådär 32 meter stupande rakt ner i havet.

Inte bra för min höjdrädsla.

 

Men jag gick ner vid det minst branta stället. Halvvägs blev det läskigt och en kort stund var jag som paralyserad och kunde varken röra mig upp eller ner. Men till slut, panikslagen och genomsvett (av både skräck och värme) så stod jag till sist på den lilla grässlänten längst ner vid vattnet och kunde ta en bild.

Sen gick jag längs stranden till Kåseberga hamn, fikade en stund och kände mig lite duktig som inte dog av skräck när jag gick ner för stupet. Där och då fick jag också ett mess från Anna att hon kommit hem, så jag åkte tillbaka till Ystad och hem till henne.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Skriv en kommentar, då blir jag glad!