Det var en skön och mjukstartad morgon, strålande solsken och lugnet som är söndagen. Det dracks kaffe nere på kaféet med den efterföljande strosen längs en sjö som doftade sommar. Jag oroar mig lite för att en hosta kanske håller på att smyga sig på efter veckan. Efterdyningar. Jag andas så mjukt jag kan och försöker hålla den borta … om det nu går.

Idag är det mors dag och jag tänker på min mamma som inte längre finns. Jag tänker på hennes glada skratt och om blommorna hon hade fått idag hade sagt ”Åh så fina” innan hon ens hade sett dem. För hennes positivism gjorde att hon redan intalat sig att de skulle vara det.
 

Fortfarande matt, men typ bra, efter veckan som gått. Det blev en kaffe och sen åkte jag och fixade mig en ny krukväxt (eftersom jag råkat ha ihjäl en i ett av mina fönster). Lite annat handlande också behövdes och gjordes. Sen hem till en lugn dag av ingenting speciellt. Trots en vecka av vila och bara varit stilla, orkar jag inte riktigt med något annat än lugn och ro.

Äntligen mår jag ganska okej igen … typ. Jag är helt såsig i skallen och sådär efter-sjuk-seg-som-sirap som man blir av att ha leget nerbäddad i flera dagar. Men febern är borta, snoret har lugnat sig (en del i alla fall), ögon och huvud gör inte ont längre. Idag fortsätter jag att ta det lugnt och låter kroppen få återhämta sig det sista innan jag förhoppningsvis är helt tillbaka på banan igen.

Jag drack kaffe på terrassen förut, det kändes somrigt och här ovanför syns en Sävsparv som jag mötte för några veckor sedan.

Tydligen försvann ännu mer feber i natt, för jag vaknade av en sjöblöt säng igen. Det är ett otroligt jobbigt sätt att vakna på. Halv fyra fick jag kliva upp och greja för att sen kunna krypa ner och somna om igen.

Det är ännu en dag i sjukstugan. Men idag mår jag faktiskt en aning bättre och plötsligt känns det som att det äntligen går åt rätt håll (peppar peppar). Trycket på ögonen har lättat och det gör under­verk för humöret. Jag tog till och med en kort promenad för att sträcka på mina stela leder. Asylen­parken runt, för det var allt jag orkade innan jag var tvungen att gå hem och nu ska jag lägga mig och vila igen.

Jag blir f-n tokig på det här. Det suger f-n babianröv. Det verkar i alla fall som att den värsta febern (förhoppningsvis) lämnade mig i morse när jag vaknade av en totalt sjöblöt säng. Jag känner mig kanske aningen bättre även om jag fortfarande är sänkt. Men istället för febern har allting liksom krypit in i huvudet och trycker på därinne och i bihålorna – vilket gör att huvudet och mina ögon gör ont. Med en rejäl ljuskänslighet på det.

Fy f-n för det här.

Fy f-n vad tråkigt det är att vara sjuk. Febern åker upp och ner som en jäkla jojo, näsan rinner som en vattenkran och mitt allmäntillstånd kan beskrivas som helsänkt. Allt känns typ mest svinjobbigt och tungt. Jag hatar det.

Det var väl själva f-n. Plötsligt kände jag hur något kröp på mig igår kväll. Jag blev liksom tjock och öm i halsen samtidigt som det kändes som att huvudet fylldes med tung, blöt bomull. Idag fortsätter det på samma sätt och jag mår risigt som tusan. Under eftermiddagen klättrade febern upp till 39° C och gav mig frossa och så en näsa som snorar på det också.

Så det blev inget jobb. Istället låg jag kvar i sängen och tyckte ganska synd om mig själv och det ska jag fortsätta med … och hoppas att den här förkylningsskiten går över lika snabbt som det dök upp.

Jäklar vad skönt det är med sovmorgon. Bara den där behagliga känslan när man vaknar av sig själv. Som idag. Sen gick jag upp och åt en frukostfralla nere på kaféet med Stenis och Niklas. Efter det gav jag mig ut i naturen igen. Bara för att det var så fint väder och det ger ro i sinnet att strosa runt och höra fågelkvitter. Jag såg (vad jag tror var) en Rapphöna (som jag aldrig sett förut) men hann inte fånga den på bild, för den sprang iväg för snabbt och gömde sig.

Sen åkte jag hem igen, åt lite lunch och här ovanför syns en kvällssjö från några år sedan.

På eftermiddagen gav jag mig ut i naturen. Ner till Tåkerns andra sida där vid Svanshals. Blåsigt men skönt och jag gav mig ut på spångarna. Det kom även några små regndroppar jag skyddade mig ifrån vid vindskyddet där i vassen. På vägen tillbaka mötte jag en fin liten Gulärla (Motacilla flava) som satt och såg tjusig ut (bilden ovan) och några tofsvipor som struttade omkring.

 

En hel bunt med Tofsvipor (Vanellus vanellus) struttade omkring

Man sover tills man vaknar, kliver upp och gör morgonen. Sen går man ner och fikar med Frode, Niklas och Stenis. Efter det tar man en liten stros innan man går hem och fixar, donar, tvättar och gör massa ”måsten” som man inte gjort på lite för länge.