Det är ju helt koko att det är sista juni redan och det är ännu en gång den där märkliga känslan av tidens eskalerande hastighet. Hur hamnade vi här när det var typ första juni igår?

Men jobbet och dagen gick. Det var småsaker som gjordes, det var möte och det var egentligen en ganska vanlig dag. På lunchen råkade jag se ett erbjudande om billig glass (av bra och god sort), så jag köpte med mig några byttor som jag bjöd på till eftermiddagskaffet. Mest av egoistiska skäl eftersom jag själv blev sugen på glass när jag såg det.

Sen när dagen tog slut åkte jag hem.

Sista måndagen på kontoret innan sommarledigheten kickar in och det är ett lätt ödsligt kontor där två tredjedelar av mina kollegor har försvunnit iväg på sina semestrar. Det gör att jag längtar extra mycket efter min.

Att-göra-listan den här veckan är kanske inte jättelång och det blir knappast uppstart av några nya projekt, så jag gissar att de här dagarna kanske kommer att gå lite … långsamt. Det var bland annat ett kort avstämningsmöte med en kollega nere i Skåne så att vi inte lämnar något ”på bordet” innan vi båda drar.

På lunchen gick det om möjligt ännu långsammare när jag gick till thai-stället för att hämta mat. De har en ny (?) kock som inte är lika snabb och effektiv som han som brukar stå där. Oändligt lång väntetid alltså.

Men dagen gick och plötsligt var det dags att åka hem.

Söndagen började segt efter gårdagskvällen festligheter. Skön sovmorgon alltså. Mörka moln trillade in och jag passade på att vädra ur och plötsligt kom ett skyfall som blötte ner halva hallen. Hmm … det var ju bra (inte). Åska mullrade också förbi och luften lugnade ner sig och blev mer behaglig.

Det blev en kaffe med Stenis och Niklas och söndagen kommer att fortsätta i lugnt tempo. En chill dag utan plan är en bra dag.

Förvirringen. Jag vaknade fyra i morse. Eller gjorde jag det? Jag vet inte om det var på riktigt eller om jag drömde. Det var väldigt verkligt i alla fall. Sen vaknade jag igen (?) vid sju-snåret. Så jag antar att det första var en dröm … eller inte.

Hemmafredag var det i alla fall och förmiddagen ägnades åt ditt, datt och sen ett möte innan jag slutade dagen redan vid lunch ute på golfbanan. Ost- och skinkschnitzel med stekt potatis och rödvinssky.

Sen åkte jag hem för att sy upp byxorna jag köpte häromdagen. Det gjorde mig nästan galen efter­som tråden trasslade sig hela j**la tiden. Efter hundrasjuttiotolv omträdningar, googlingar, ny spole, petande, plock och omträdningar så fungerade det helt plötsligt. Vad felet var vet jag inte, men plötsligt kunde jag sy den lilla sömmen.

Nu är det helg … och den ska tydligen bli tokvarm (är redan).

Lugnet på kontoret gör att den här veckan känns lång. Allt blir lite tråkigare av det. Nåja, så kan det vara. Idag blev det (bland annat) lite webbgrejer som det fixades med. Jag fick hjälpa holländarna med saker jag kanske inte riktigt hade koll på. Men det löste sig som tur var.

När jag gick ut för att hämta min lilla lunch (en plocksallad) var det helt otroligt skönt ute. Det var liksom helt… Ljuvligt är nog ordet som passar. Jag gick där genom parken, ner mot mataffären, och reagerade på perfektionen. Så som det var just där och då borde det alltid vara. Helt lagom ljummet med en lätt liten bris.

Sen blev det möte med en av sommarjobbarna som presenterade sitt projekt. Han hjälper oss med en webbgrej som han ska få göra under sommaren.

På vägen hem passerar jag några korn-fält. De böljar i brisen och på håll, där från bilens fönster, ser de så sjukt lena och mjuka ut. Som att man skulle vilja sväva över dem. Så jag stannar, knäpper en bild och då är illusionen borta.

Vardagarna rullar på med sitt. Just nu ganska mycket samma och inga större skillnader på dagarna. Morgonen startas, pendlingen pendlas, jobbet jobbas och saker görs. Sen åker jag hem igen. Det är liksom sluttampen innan semestern och det märks. Att-göra-listan blir en aning kortare och kontoret är lugnare eftersom folk försvinner en efter en. Fem arbetsdagar kvar för mig.

Efter hemkomst, lite kvällsmat och sånt gav jag mig ut en sväng i kvällsvärmen. Strålande solsken och månen som också hängde där uppe på den blå himlen. Sen försökte jag fånga en Enkelbeckasin på bild som flög omkring över mig. Det gick inte så bra.

Jag tog en cykeltur ut i sommarkvällen. Kameran fick följa med och det var ju bra, för idag sa jag hej till en liten Ärtsångare (igen). Fast den här gången kom den närmare.

Ännu en dag. En helt vanlig med jobb och allt det där vanliga. Jag passade också på att lämna in en av mina klockor till urmakaren så att de får byta batteri och fixa timvisaren som glappar litegrann. Det hoppas jag att de fixar enkelt. Sen blev det en Flygande Jakob-lunch och eftersom det är kalas i helgen och tydligen ska bli varmvarmt så passade jag på att gå och köpa mig två par tunna sommar­byxor (likadana, men i två olika färger).

* Rubriken. Tisdagen är uppkallad efter Tyr. Den fornnordiska krigsguden.

Nu suckar jag igen. Jag råkade slumra till i soffan i går kväll, så nattens sömn ville inte riktigt vara med som den borde. Nu får jag ju skylla mig själv, men det gjorde ändå att morgonen blev en aning segstartad. Men upp och iväg som vanligt. På vägen in satt jag och tänkte hur trafiken verkar ha lugnat ner sig nu när semestrarna börjat kicka in och hur skönt det är*.

”Den som väntar på något gott, får vänta väldigt länge”

Min egen semester skymtar ju också där borta i horisonten och jag räknar ner mot nästa vecka när den startar. Konstigt nog känns det som att tiden går långsammare när man väntar på ledigheten.

I övrigt gick måndagen ganska mycket som måndagar brukar. Kontoret var lugnt och idag blev det en sallad till lunch. Jag intalar mig att det ska vara i alla fall lite nyttigt. Sen var det möte och en stund efter det åkte jag hem till min lilla stad.

* Morgonens tankar om att trafiken lugnar ner sig i semestertider blev en riktig jinx, för när jag åkte hem var det noll och inget flyt alls. Jag morrade bakom ratten över långsamma sniglar, husvagnar och lastbilar som blockerade både motor- och landsväg.