Arkiv för augusti 2026

Söndagens lugna lunk

Det var en morgon som följdes av en kaffe med bulle nere på kaféet med Frode. Strosen strosades också och efter det blev det ett varv inne i matbutiken och sen gick jag hem till lättja, lunch, fix med hemmet och sen ännu mer lättja. För det är vad jag orkar med idag.

Vuxna män gör saker tillsammans

Inte för att jag var på humör, men jag gav mig ut för den årliga ”Herr­klubbs­utmaningen”. Det var sex av stadens herrklubbar som samlades för att tävla (leka) mot varandra och festa till det lite.

Dagen började med grävskopa. Som bland annat jag körde och det var svårt som f-n eftersom jag aldrig suttit i en sån förut. Man skulle lyfta, vrida, böja och få ner en tyngd i en däckbana. Sen blev det ”pitstop” som följdes av krokimålning (!) innan det blev en lunchburgare från foodtruck.

En stunds paus och jag fick en liten tupplur där på eftermiddagen. Det var skönt. Sen blev det sen efter­middag och utmaningen fortsatte med fler tävlingar där det rullades däck, kastades dart och öl-ping-pongades. På kvällen blev det middag och vid 22-snåret orkade jag inte mer, så jag lämnade jag festligheterna och cyklade hem.

När den klassiska fredags­känslan övergår till en blöt filt

Det är fredag och jag gillar det. Som vanligt blev det en dag hemma vid köksbordet. Idag handlade det till större delen om att hjälpa marknadsgänget nere i Skåne med ett bildspel och video som ska snurra på bild­skärmar någon­stans i landet.

I samma stund som arbetsveckan tog slut fick jag veta att ”Brasse”, en av mina Ystad-kompisar, lämnat oss. Jag visste att det var allvarligt, att hon låg inne och var dålig. För hon har kämpat mot den där jävla cancern i många år. Men jag trodde inte att det skulle vara nu. För hon skulle ju stå emot igen, som hon gjort förut. Men den tog över. Det gick inte längre och det är så jävla sorgligt.

Jävla skitsjukdom.

Det var en torsdag som rullade förbi, så som dagar gör

En dag. Som gick. Morgonmötet möttes och sen gick förmiddagen till småsaker som pillades med. Sen blev det en kycklingsallad till lunch och eftermiddagen fortsatte på ungefär samma sätt.

När jobbet var slut för dagen gick ett helt gäng av oss ut på en liten AW för att tacka av och säja hej då till kollegan David som beslutat sig för att prova på något nytt i livet. Det var babbel runt bordet och panerad ost i magen. Två (alkoholfria) öl senare så åkte jag hem.

 

Eftersom jag inte har knäppt någon bild idag blir det en krokig dam på ett museum. Från tidigare i somras.

Jag är inte arg, jag är besviken

Jaha, så satt jag och väntade in den där partiella solförmörkelsen som skulle svepa över oss. Jag tog fram den stora kameran och tänkte försöka föreviga den. Men av det blev det ingenting. Ungefär samtidigt som det drog ihop sig till max effekt (81% eller vad det skulle vara här), kom molnen och gömde hela spektaklet.

Mitt i veckan och det korrekta sättet att göra Carbonara*

Mitt i arbetsveckan och dagen var ganska exakt som man föreställer sig en arbetsdag. Det pratades om saker och sen gjordes det saker och eftersom det är framtida funktioner så nämner jag inget om det eftersom det inte kommer att lanseras förrän senare i år.

Pasta alla carbonara till lunch gjorde mig paltkomig som en klubbad säl. Det är också intressant det där att varje gång Carbonara kommer på tal så pratas det ofta om hur en ”riktig carbonara” ska göras. Men det finns egentligen ingen sån.

Eftermiddagen var lite småseg och när dagen tog slut åkte jag hemåt och det gick oändligt långsamt eftersom det var otippat mycket trafik som också var seg som sirap.

 


 

* Ursprungsversionerna (det finns flera) av Carbonara var både tillåtande och varierande. Det användes till exempel Guanciale (lufttorkad griskind), Pancetta (rimmat och lufttorkat sidfläsk) eller bacon. Förr förekom också både lök och att hela ägg användes, inte bara gulan. Användning av matfett och ibland även grädde för att få en krämigare sås förekom också i gamla recept. Allt enligt italienska Wikipedia.

Först sover man (sådär) och sen sitter man och gäspar

Ouff, det var en seg morgon i morse. Sömnen blev lätt ryckig i natt. Först vaknade jag vid tolv och var klarvaken. Vid tre-halv fyra vaknade jag igen av någon dröm (?). Förmiddagen ägnades åt app­skisser, diskussioner och gäspningar. Lunch på det och sen fortsatte eftermiddagen på samma sätt, fast med färre gäspningar.

När jag kom hem gick jag och handlade. Efter det åkte jag bort till den andra affären och pantade flaskor och burkar och handlade lite till. Sen hem till kvällsmat och kväll.

Hur snabbt kan det gå egentligen?

Det blev måndag igen och jäklar vad fort man faller in i rutinerna. Mjukstarten förra veckan var guld värd, men idag känns det ganska mycket som vanligt igen. Nästan som att semesterns sköna dagar redan är avlägsna. Märkligt.

Förmiddagen rullade på och jag skissade upp en grej som jag satt och funderade på och sen gjordes en del andra små saker. Sen blev det köttfärscrepes till lunch från matbaren på mataffären. De var torra och extremt ospännande. Efter det kom eftermiddagen som försvann väldigt snabbt och plötsligt var dagen slut.

En skön dag kom och gick

Det var en sån där lugn och skön morgon. Jag har inte gjort något vettigt eller speciellt alls, men fika blev det såklart. Efter den en stros längs sjön och det var väldigt skönt. Fläktande ljummen bris. Sen hem till tvättstuga och allmänt sånt där som görs i hemmet. Lättja var det också.

 

Jag fortsätter med bilder från arkivet, ovanför syns tornet på Bryssels stadshus som ligger på Grand-Place.

Lördagens lättjefulla lugn

Man slumrar skön sovmorgon, äter en liten frukost, duschar sig i ordning, klär sig och går ner till fiket och dricker kaffe med Niklas och Stenis. En stund senare cyklar man hem till pappsen och äter lunch med honom och bror. Sen sitter man där, äter glass till efterrätt och jäser en stund innan man cyklar hem till en lördag som kommer att fortsätta i lättjans tecken. För det är typ det jag känner att jag behöver idag.

 

Bild knäppt i den snajdiga gallerian ”Les Galeries Royales Saint-Hubert” i Bryssel.