Den belgiska mentaliteten är … egen
Efter en liten paus på rummet så ger jag mig av igen. Värmen nästan slår en som på käften när man kliver ut från hotellet. Jag rör mig i slow motion och ändå rinner svetten. Skugga och stanna på de få plaser där det fläktar är liksom det enda att göra.
Belgare och service är dock en historia för sig. Kanske är det värmen eller så är de bara lätt nonchalanta. Inte otrevliga, men typ blasé. Men så byter man ställe och där är det tvärtom, trevliga och bra service. Typ varannat ställe och lite som ett lotteri.
Jag får inte riktigt grepp om den här stan.
Sen rör jag mig igen mellan kvarteren och jag svettas på ställen jag inte visste att det gick att svettas på. Igen. Det är ett genomgående tema. Fin blöt fläck på ryggen blir det och jag känner hur det fortsätter att rinna neråt. Hela jag är liksom småfuktig överallt. Vid åtta-snåret på kvällskvisten går jag förbi en termometer som visar 31°.
Jag sätter mig och äter. Halvvägs blir jag lätt irriterad när en i personalen plötsligt börjar att spola uteserveringen. Inte för att de stängde. För både jag och andra satt där och åt. Han ville bara helt plösligt städa och göra rent. Idiot.
Det blev också tydligt att det var VM-match. Belgien spelade mot Spanien och plötsligt var det så sjukt mycket folk utanför varenda krog (många verkade visa matchen på allt från storbild till mindre skärmar). Det blev 2-1, till Spanien. Det var ju synd, för det hade nog blivit en livad folkfest om de vunnit.
Själv så gav jag upp och gick till hotellet.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.