Att sitta och slappa en stund och hitta kopplingar till lilla Vadstena

Efter att jag lämnat tillbaka mopeden till killen i butiken strosade jag bort mot Praça do Rossio (eller Praça de D. Pedro IV som det också heter) där mitt hotell ligger och satte mig i skuggan på en uteservering. Klockan hade blivit halv fem och det var väl dags för … lunch. Så jag beställde in en Club Sandwich och blev sittandes där en stund, tittandes på allt folk som passerade förbi.

  1. Vid bordet bredvid satt en rysk (?) kärring som skrikpratade med sin väninna och barn som satt två bord bort. Skitstörig. Varför inte sitta vid samma bord istället. Idiot.
  2. Jag har inte sett mig i spegeln efter min mopedtur, men servitrisen frågade ”Are you hot?”. Så jag antog att jag är röd som en kräfta.
  3. En tant två bord bort satt och stirrade på mig. Om och om igen. Så jag antar att servitrisens fråga helt enkelt bekräftade att jag faktiskt lös litegrann som ett stoppljus (alternativt vill hon ha mig eller så ser jag konstig ut).
  4. Jag skyller på ölen, för jag har fan haft hjälm på mig hela dagen.

  5. Stående inslag när man sitter på uteservering och glor på folk: Par kommer gående, kvinnan lite piggare och en meter framför mannen, som ser trött och besvärad ut.

Sen satt jag och pratade med ett svenskt par som hamnade bredvid mig. De var från Göteborg och när jag berättade att jag var från Vadstena så visade det sig självklart att de varit där och har vänner som bor i stan. Vart man än kommer i Europa möter man tamejfan alltid någon som är Vadstenabo, har varit eller har någon slags koppling till min lilla stad. Göteborgsparets vänner är ett Vadstenapar och även om jag inte känner dem så vet jag självklart vilka de är.

Världen är liten.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.