Dans les rues, de long en large

En ny dag. Hotellfrukost och småseg. Jag sov uselt pga alla ljud utifrån. Var på väg att gå ner och fråga om att byta rum ungefär samtidigt som jag upptäckte att fönstret stod lite på glänt bakom gardinen. Inte så lyhört som jag trodde alltså och ganska korkat av mig att inte kolla. Hmm. Ja ja. Så kan det gå.

Sen ger jag mig ut på upptäcksfärd i staden. Jag går gator upp och ner, ser väggar och små torg och jag hittar ett litet hörn där det fläktar skönt, så jag stannar och bara står helt stilla och låter brisen svalka mig från värmen en kort stund.

Jag strosar vidare och råkar passera en folkmassa där jag tänker ”f-n vad jobbigt med folk”. Men så ser jag att alla tittar och fotar och bakom dem där i hörnet ser jag den lille Manneken Pis stå och kissa (för tillfället iklädd Belgiens matchställ).

Det är nästan lite märkligt hur denna pyttestaty blivit så världsberömd, för han är väldigt oansenlig.

Klockan är lunch och jag pausar på ett litet hak med en äldre man som enbart pratar franska. Jag plockar fram min bortglömda skolfranska och lyckas få mig en kaffe och bubbelvatten. Sen sitter jag bara där och liksom njuter av de små brisarna och folket som rör sig förbi. Sen irrande förvirring när mitt lokalsinne får mig åt helt fel håll.

Sen passar jag på att gå tillbaka till hotellet för en kort paus.
 

Tintin och Haddock. Många figurer syns på väggar över stan. Inte så konstigt när Hergé, Franquin, Peyo och Morris kommer från trakten