Den gamla tisdagstråkigheten

Veckans tråkigaste dag rullar på och som vanligt känns allting lite segt och trist – trots strålande solsken utanför fönstret. Jag vet inte riktigt vad eller varför, men någonting gör seg- och tröttheten mer intensiv på tisdagar. Och det oavsett om det varit festligt eller lugnt. Det blir ändå som en backlash efter helgen.

Jag har nämnt den här tisdagstråkigheten förut, men det är liksom samma sak nästan varje vecka och det verkar på något märkligt sätt som att det aldrig förändras. Eller är det kanske så att tisdagen blir som en självuppfyllande profetia för att jag förväntar mig att den ska vara seg och tråkig?

På bilden syns skog. Från i lördags när jag var på Omberg. Jösses vad jag längtar till vår när det blir grönt.