Den personliga sfären

I kön på restaurangen, när jag ska betala min lunch, står en man bakom mig. Lite för nära. Jag kan känna hans unkna andedräkt svepa förbi och plötsligt känner jag en lätt puff i ryggen. Inte för att jag ska röra mig framåt, utan för att han står för nära. Han känns lite hetsig. Som att han är rädd för att maten kommer att ta slut om han inte får röra sig framåt. Jag biter ihop, trycker ut min armbåge långt bakåt och står stilla kvar när kön sakta ringlar framåt. För att markera. Vilket jag inte tror han fattar.

Hans näsa piper väldigt irriterande.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.