Det där med kärleken till tingen

Kan man gå och lägga sig redan vid halv nio? Näe va? Istället sitter jag framför datorn och dumglor youtubeklipp och försöker återuppväcka känslorna för min gamla X-Pro2. Den är sju år gammal nu men fortfarande lika bra.

Men jag börjar faktiskt gilla den igen*. Speciellt med det nya objektivet. Plötsligt känns den nästan som ett alternativ till min förlorade favorit. Hmm … nästan. Den andra liksom uppmanade till användning på ett sätt som är svårt att förklara. Men den ville användas. Jag ville ha den i handen. Jag får helt enkelt inte samma känsla med den här.

Kanske blir det så att jag köper en ny någon gång i framtiden, men jag försöker hålla mig (nya X100-modeller går ju ändå inte att få tag på för tillfället) och återupptäcker den här tills vidare. Det är ju ändå en superbra kamera.

 

Nu har jag ju aldrig ogillat kameran, tvärtom. Men den har varit en annan typ av kamera än den där bära-med-sig-varje-dag-varianten som den andra var.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.