Det finns så mycket märkliga människor överallt

Jag tänkte på det här med folk när vi satt på fiket idag. När man sitter där dyker det ibland (ofta) upp märkliga människor. Som idag. Stenis knuffade till mig, fnissade och pekade på ett par som klev in. Mannen i 60-årsåldern hade byxorna så långt ner att han visade rumpan för hela kaféet. Det var rumpan bar på riktigt. Jag fattar inte hur man inte märker att byxor och kalsonger sitter så långt ner att hela röven hänger utanför.

Det är jättekonstigt att gå omkring så.

En stund senare kommer det in ett sällskap som reserverat några bord inne på stället. Det kan ha varit Sveriges mest omständliga människor. Från det att de klev in till att de faktiskt satte sig ner och var klara tog det ungefär en halvtimma. De var helt obegripligt röriga och krångliga. De gick ut och in, fram och tillbaka, pappan i sällskapet gick omkring med en lapp för att skriva ner vad alla skulle ha och ändå hördes ett ”asså jag vet ju inte hur det här fungerar”.

Fungerar vadå, tänkte jag när jag hörde honom säga det. Hur svårt är det att gå fram till kassan och säga vad ni ska ha, betala för det och sen sätta sig och äta och dricka det?

Nästan så att man nästan ville gå fram och fråga ”Asså, vad fan håller ni på med, behöver ni hjälp eller?”. Istället satt jag och suckade och skakade på huvudet.

Bilden ovan är från ett annat tillfälle.