Det snurrar i min skalle och minnet av en gammal vän

Jag vet inte vad det var med denna dag. Rörig är ordet. Förmodligen var det min hjärna som inte hängde med och blandade ihop tankar när det trillade in frågor från alla håll och kanter samtidigt. Eftermiddagen fortsatte på samma sätt. Vissa dagar är tydligen bara väldigt … spretiga.

Segt var det när jag skulle hem. Stökig trafik och långa köer … och regn. Istället för att åka ner på E4:an – som var avspärrad – fick jag vända om och åka in tillbaka in i stan igen för att åka runt och ta mig ut via den andra utfarten. Trafikradion berättade om en olycka med ännu en lastbil som var inblandad. En halvtimma senare än vanligt kom jag hem.

Idag är det 20 år sedan min kompis Kula dog. Så otroligt konstigt att tiden gått så fort sedan dess. Glada minnen hänger kvar och sorgen har sedan länge övergått till något annat. Döden är så slutgiltig och svår att greppa på något sätt, så det känns mer som att han är en sån där kompis från förr man tappade kontakten med.