Efter igår kommer idag

Jag kände mig lätt dränerad när jag kom hem efter dagen igår. Anspänningen, begravningen och tårar fick mig att bli nästan som utmattad. Halvliggandes i fåtöljen blev det vila en stund innan jag gav jag mig ut i den varma sommarkvällen och cyklade helt planlöst runt omkring och lite överallt i en timma med tankar om dagen.

Livet går vidare.

Idag känns det lättare och jag sov som en liten gris i natt. Jag vaknade utvilad och brödet jag hade i skafferiet hade helt plötsligt blivit mögligt. Så det blev knäckefrukost. Men det går ju det med. Lite senare blev det kaffe på kafé med Stenis och när solen kröp fram över skuggan fick vi flytta oss till andra sidan och ny skugga. Stekhett är ordet man kan använda.

 

En Trollslända satt och sländade sig.
 
Jag åkte på en liten eftermiddagsutflykt ner till Omberg och stannade vid Stocklycke. När jag parkerade stod termometern på 28° C. Sen gick jag iväg. Kamera och väska med mig. Efter bara några hundra meter ångrade jag mig. Svetten började rinna och att stånka omkring där på berget, utan att en endaste liten bris hittar fram mellan träden, var lite feltänkt. Så jag vände tillbaka och fortsatte med bilen istället. Man ska nog åka dit på tidig förmiddag istället, innan värmen kommer.

När jag stannade vid Västra Väggar och tänkte titta på utsikten där (igen) så var det så mycket insekter att jag inte ens öppnade dörren. Stora någonting. Randiga. Lite som gigantiska bin, men ändå inte. Jag antar att det måste varit något bo av vad det nu var där alldeles bredvid.

Sen åkte jag hem.