En dag på favoritmuséet med Basquiat (och många andra)

Jag var artsy-fartsy idag och strosade runt där nere på Louisiana. Mitt favoritmuseum. Tre stora parallella utställningar (utöver allt det andra som också pågår). Det var framförallt Basquiat som jag var nyfiken på. Den här gången med utställningen ”Headstrong” som samlar en hel drös av hans teckningar av framförallt huvuden (och annat).

 

Utan kö och utan folk omkring i början av besöket så blev det rofyllt att återbesöka Kusama-rummet.

 

Ana Segovia ”Aunque me espine la mano” i världens mest rosa rum (en film som jag inte riktigt greppade).
 
I början var det så jäkla lugnt och skönt. Eftersom jag var tidig så var det stundvis alldeles stilla och folktomt därinne. Det var underbart att kunna gå i lugn och ro. Traditionen att hoppa in i evigheten var såklart med i Yayoi Kusamas permanenta installation ’Gleaming Lights of the Souls’. Den franska konstnären Sophie Calle var bitvis både smårolig och tankeväckande. Speciellt delen ”De blinda” – där hon frågade 23 personer som är födda blinda vad deras bild av skönhet är – är otroligt fin.
 

Lugnt och skönt i början blev…
 
Lugnet varade inte såklart. Ledig långfredag fick folk att välla in i drivor. Efter ett par timmar var det istället mer folk än jag någonsin upplevt där nere. För mycket folk är faktiskt inte jättekul.
 

…tröttsamt mycket folk
 

Sophie Calle var stundtals smårolig och tankeväckande.
 
När jag gått runt ett varv i en hel drös med timmar så gick jag bort till tåget och åkte tillbaka. Egentligen hade jag tänkt att ta ett varv i Helsingør också, kanske gå bort till Vaerftets Madmarked. Men det var så pissigt väder, så jag hoppade på färjan och åkte hem till Sverige istället.

Sen tog jag min bil och åkte hem till min egen lilla stad.