Inlägg taggade med krampaktigt

Spotify stryps av skivindustrin.

Skivindustrin fortsätter att gräva sin egen grav med vad det nu är de försöker upprätthålla. De säger rättighetsproblem. Jag gissar att det, som vanligt, istället handlar om att de inte fick så mycket pengar som de hade hoppats på.

Jag undrar om de fortfarande tror att CD-skivan är ”the thing” för folk som lyssnar på musik. Själv har jag i flera år hävdat att den redan är död, i alla fall ordentligt döende. Vad vi nu eventuellt ser – i form av skivor, vinylutgåvor och specialboxar – är bara lite dödsrosslingar och en föråldrad bransch som tydligen vill att den ska vakna till liv igen.

Att de fortfarande inte förstår att framtiden kom för flera år sedan. Den går inte att hejda. Det går inte att krampaktigt hålla sig kvar vid det gamla, som i dagens globala och digitala samhälle är förlegat sen länge. En sak de uppenbarligen behöver göra är att titta över sina egna organisationer och anpassa sig till den nutid som är här och en framtid som kommer.

Istället för att strypa goda initiativ, borde de omfamna dem, lära sig, dra nytta av och vidareutveckla.

Puckon.

Är det förresten någon som vill ha en Spotifyinbjudan så bjussar Erik på några stycken!

Läs mer på E24, DN, IDG och Aftonblaskan. Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Högre

Jag skulle vilja komma uppåt på något sätt. Högt upp. För att fotografera. Jag skulle mer än gärna skutta omkring på en hög byggnads tak och fotografera neråt. Om det inte vore det inte för den där förbannade höjdskräcken jag lider av. Som när jag fick för mig att klättra upp på Rödtornets brandtrappa. Raska steg uppåt och jag hade kommit ungefär halvvägs, kanske två tredjedelar, när jag insåg vad jag höll på med. Jag stelnade till i steget och likt en sengångare vände mig sakta om med ett krampaktigt tag om räcket. En stund stod jag bara där, blundade, förstenad och kunde varken ta mig upp eller ner. Men långsamt, steg för steg tog jag mig till slut ner för trappan och när jag stod med fötterna på marken igen kändes det som om jag hade överlevt något riktigt traumatiskt. Vilket jag ju hade.

Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen på Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,