Inlägg taggade med Roadtrip2025
En roadtrip kommer till vägs ände
Vi åkte en timma bort till Puttgarten, lämnade Tyskland i och med färjan över Fehrmarn bält och landade i Rødby. Sen rullade vi hemåt. Full fart genom Danmark, över Øresundsbroen tills vi till slut körde på svensk mark igen. En fullproppad E6:a upp mot Helsingborg innan vi bytte till E4:an och plötsligt var trafiken lugnare och vi for hem till den lilla staden.
Det kanske var en onödigt seg hemresa, men jag ville hem. Framåt kvällskvisten släppte jag av de andra och parkerade bilen, sen klev jag in i den lilla lyan, packade upp min väska och tog det bara lugnt en stund innan jag slocknade lite senare på kvällen.
Kiel, du är en tråkstad (vår roadtrip fortsätter hemåt)
Efter frukosten drog vi iväg norrut för att röra oss åt rätt håll. Tillbaka in i Tyskland och planen var Kiel. Det såg trevligt ut … på bild. Så vi körde, körde och körde. Med låååånga köer både runt Bremen och Hamburg (som vi passerade igen). Som alltid eftersom man mer eller mindre är tvungen att göra det om man ska norrut.
Som jag tidigare nämnt. Tyskarna är fan helt värdelösa på få flyt i trafiken. Resan tog två timmar längre än planerat enbart för att trafiken inte alls funkar runt städerna. Jag har till exempel aldrig någonsin passerat Hamburg utan att det är långa köer där runt stan. Samma sak varenda jäkla gång.
Men vi kom fram till slut.
Bilderna av staden jag såg på Google är verkligen inte vad man får när man kommer dit. Kiel är f-n en tråkig och ganska ful stad (det vi såg av den). I Bootshafen där i city var det någon slags festival med band som spelade (inte så bra musik). Vi satte oss på ”Azul” som skulle vara en tapasbar men kanske egentligen var mer av pizzeria. Jag tog en kycklingsallad som var fullständigt dränkt i en märkligt syrlig dressing. Det var inte bra och egentligen borde jag skickat tillbaka den. Men jag orkade inte.
Både jag och de andra gav upp tidigt. Trötta efter dagen och veckans farande. Hotellsängen lockade mer än staden och den där festivalen eller vad det nu var det skulle föreställa.
Där och då kickade också hemlängtan in och stadens tråkighet spädde nog på den.
Man åker en sväng och hamnar i ett lands fjärde största stad
Upp, hotellfrukost och iväg längs en ny väg, mot ett nytt land och en ny stad. Hej då Bremen, du var trevlig men det blev dags för ett nytt litet äventyr. Efter några timmars åkande sydväst och med en kaffepaus på ett sunkställe längs vägen, hamnade vi i Nederländerna för att till slut rulla in i vår nya stad.
Hej Utrecht, dig har jag aldrig varit i förut!
Ny stad, men samma rutin. Det var incheck på ett nytt hotell (som kändes nybyggt och fräscht) för att lämna väska, gå på toa och ”fräscha till oss lite” innan vi gav oss ut.
Sen traskade vi bort till stadens centrum. En aning kvavt gjorde det småsvettigt när vi planlöst strosade runt. Sen landade vi på en uteservering där vi bara satt och chillade en stund med ett kallt glas. Det är något speciellt och skönt med att sitta sådär och bara ta det lugnt, glo på folk och ha det gôtt.
När kvällen närmade sig förflyttade vi oss bland vindlande gator och kanaler. Vi hittade ”Mahanakorn”, en krog nere vid vattnet där vi svullade oss mätta på svullig Thai-mat.
Kvällen fortsatte med ännu mer runtstrosande innan vi till slut landade på ”De Luifel” vid torget ”Neude” som var överfyllt av uteserveringar. Det var ett trevligt hak och några Limoncello Spritz svalkade fin-fint i den sköna sommarkvällen.
Sen blev klockan sent och då gick vi tillbaka till hotellet och våra rum.
Man åker iväg en sväng och hamnar i en tysk gammal stad
Ugh. Första natten borta brukar betyda halvdålig sömn. Så även den gången. Att rummet dessutom var onödigt varmt hjälpte inte till. Plus att det någonstans utanför brummade vad jag antar ett aggregat av något slag. När jag väl börjat höra det där lilla oljudet, gick det inte att värja sig från det.
Det blev frukost på hotellet (inte så stor, men bra). Efter pack och utcheck drog vi iväg. Många och långa mil söderut, över Fehrmarn bält till Tyskland tills vi — efter att ha roadrage:at lite över att tyskarna f-n är sämst på trafik med ständiga köer runt Hamburg — till slut hamnade i Bremen … och där har jag ju faktiskt varit förut en gång.
Vi checkade in på ett hotell som kändes fräscht och modernt och gav oss ut på stan direkt. Runt strosande där i Mitte (stadskärnan) för att hitta något ställe att äta på. Det blev en av torgets serveringar som verkade trevlig. Det var liv och tjohej där i alla fall.
Tjohej ja. Nåja. Visst var det najs att sitta där i folkvimlet, men maten. Hmm. Jag fick för mig att jag ville ha en burgare och den var f-n skräp. Det är nästan imponerande att det går att misslyckas så pass med den mest enkla maträtten som finns. Becks Bistro, dig kommer jag aldrig mer äta på. Pommesen var i alla fall goda.
Servicen var det egentligen inget större fel på, förutom att den kändes konstigt stressig. Personalen bokstavligen sprang mellan borden, nästan som kastade fram grejerna för att spara tid. Det var jättekonstigt. För så stort var inte stället och de var ändå några som jobbade. Man ville nästan säga åt dem att chilla lite.
Vi lämnade torget och strosade ner till floden och ”Wesserpromenade” där det var med liv och rörelse. Vi hamnade på Feldmann’s Bierhaus som kanske var lite av ett sunkhak, men vi hade det trevligt. Tyskarna var glada och kollade på fotbolls-EM. Sen kanske de inte var så glada längre.
Sen kom kvällen och då blev det dags för att gå tillbaka hotellet och somna.
Man åker iväg en sväng och besöker ett väldigt bra museum
Jag hoppade in i bilen redan vid sju, plockade upp Stenis och Niklas och sen drog vi söderut. Första stoppet, efter E4:ans långa mil och färjan över sundet, var en dag på Louisiana och sommarens utställningar. Vi började med lunch innan vi strosade runt. Kyckling-någonting från restaurangen. Gott var det.
Allt var spännande och intressant som det brukar. Louisiana är ju liksom alltid bra. Mitt resesällskap var däremot långt ifrån lika intresserade som jag, men imponerades av Robert Longos fotorealistiska kolteckningar. Annars fick jag återse Kaari Upsom som ju också var del i utställningen ”Mor” för några år sedan.
Sen åkte vi in till Helsingør, checkade in på hotellet och en stund senare gick upp till Axeltorvet där vi satte oss på en av uteserveringarna och chillade. Otippat nog stötte jag på min kollega Lina där helt plötsligt. Det var ju random.
Någon timma senare fortsatte vi bort till Værftets Madmarked där vi drack en drink och svullade i mig tre sorters Tacos. Vi avslutade på en sunkig bar nära hotellet, men jag var trött efter dagen, gav upp och gick till mitt rum.
Danmark i all ära, men med växelkursen nu är det provocerande dyrt att vara där.