John Blund, kan det vara så att du glömde mig?
Jag sov inte en blund i natt. Inte en endaste sekund. Jag låg och försökte. Om och om igen. Jag vred och vände på mig, suckade, stängde ögonen och försökte hamna i något slags sovläge. Vände mig och vände mig igen … och igen. Klev upp, drack vatten och försökte en gång till. Men ingenting. Ju mer jag försökte, desto mindre ville ögonen och hjärnan.
John Blund glömde mig. Sömnen var bortblåst.
Tio minuter innan klockans larm kände jag äntligen hur ögonen började bli tunga. En kort stund funderade jag på om jag skulle meddela jobbet att jag tog sovmorgon. Istället blev det ”fuck it, jag går upp”. Först en känsla av helt okej. Sen kom jag till jobbet och kände mig som ett vrak. Men det gick bra. Dagen gick fort och på vägen hem gäspade jag mer än en gång.
2 kommentarer
Skriv en kommentar eller något annat trevligt
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
Den där kurvan känner jag igen! Den har jag åkt och kommer att åka många gånger. En kurva där det ofta lägger sig massa snö på vintern. Om 30 min passerar jag igen. Jag bor ju nämligen där ute vid gården som ligger till höger rakt över gärdet. 🙂
Just det, du bor ju därute nu!