Det blev en annorlunda midsommar i år istället för den traditionella. Det vanliga gänget är ute och flänger på olika håll och jag kanske inte är på mitt gladaste partyhumör. Men lite festligt blev det.

Dagen började med en lugn förmiddag med skön sovmorgon. Innan lunch svängde jag förbi pappan för att säga hej. Sen cyklade jag bort till restaurangen vid slottet för en sommarlunch med Sebastian och Stenkbert. Där åts det caesarsallad med kyckling och det dracks både vin och aperol spritz. Sen kom Frodo och Öhrman och vi blev sittande en stund i det strålande solskensvädret.

Sen när kvällen kom åkte jag hem till mig själv.

Hemma hos pappsen förut. Vi letade efter en gammal dödsannons efter farmor på jakt efter en vers som är fin. I en plåtask med gamla saker fanns ett klipp om mig. Jag var tydligen med i lokaltidningen för någon konstgrej jag gjorde. Digital konst. Jag gjorde en grej av det innan det ens fanns eller var en grej. Pretentiös var jag också.

Lugnet, stillheten och familjen. Vi åt lunch med far och sen gick bror och jag bort och tömde mammas rum på boendet. Sen hängde vi kvar och spenderade tid med far.

Det är tunga dagar och motstridiga känslor. Det är sorg, men också lite av en befrielse. För henne. Speciellt efter det senaste halvårets pendlande in och ut på sjukhus, konstant sjuk efter lunginflammation, sepsis och överkänslighet mot infektioner. Och smärtan. Den ständiga.

Sen ringde vi begravningsbyrån och även det kändes märkligt. Återigen blir det så definitivt. Möte nästa vecka om begravning.

Sorgen kommer som i vågor. Stunder av insikt att fina mamma inte finns mer.

Min fina lilla mamma har stilla och fridfullt somnat in idag. Den bästa mamman av alla och en av livets konstanter. Trots ett liv av värk var humöret alltid uppe och med en blick som såg positivt och med glädje på människor och världen runt omkring. Allmänbildad som få och alltid nära till (och ofta bristande ut i) skratt. Alltid full av omtanke och värme.

Hur väntat det än var att det skulle ske, så går det ändå inte att förbereda sig när döden till slut kryper på. Sorgen gör lika ont och blir påtaglig och smärtsam. Minnet av henne kommer däremot att vara ljust och fyllt av glädje och skratt. För det var sådan hon var.

Tisdagen kom och gick och det var möten, diskussioner och saker som skissades. En väldigt vanlig dag alltså trots att mitt huvud inte riktigt är med mig när tankarna är på annat håll.

Här ovanför syns en Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus).

Det var väldigt mycket måndag idag. Allting gick lite trögt och långsamt. På förmiddagen var jag och handlade och gick över torget. Det återkommande ”spexet” att fylla fontänen med bubbelskum gjorde att det bubblade väldigt.

Vid halv fem åkte jag hem, parkerade bilen och lämnade av väska och jacka. Sen cyklade jag bort till min mor och satt hos henne en liten stund innan kvällen.

Lång sovmorgon blev det. Fika blev det också och plötsligt kom några regndroppar så vi fick flytta in. Sen kom solen tillbaka. Annars är det mest ganska mycket söndag och det betyder lugnt chill utan planer. Som det ska vara.

Igår när vi var och hälsade på min mor så hittade vi en tavla som en gammal släkting till mig har målat. Min pappas kusin var med och vi pratade om att den skulle hänga där någonstans i korriderna, så vi höll utkik. Så plötsligt dök den upp framför oss. En vy över torget som det såg ut då med det gamla stadshotellet och rådhuset. Perspektivet är lite wonky och den känns lite platt, men den har sin charm.

Det var min farmors bror Ejnar som målade den 1915 när han bara var 16 år gammal. Vilket vi fick bekräftat när vi kollade på baksidan och hittade en etikett med information. Sorgligt nog dog Ejnar bara några år senare efter en magoperation som inte gick så bra.

 

På baksidan av Ejnars tavla hittade vi en bekräftelse
 

Fika blev det. Och en stros såklart. Sen hem igen till hemmet för allmänt och sånt där man gör hemma. Sen hem till far och vi gick till min lilla mor och satt där en stund. Ännu lite senare blev det en Aperol i solen på Slottsgården eftersom solsken, sommarvärme och trevligt liksom.

Sen hem till kväll.

Spindelsäsongen har tydligen vaknat. Den här lätt suddige lille gynnaren satt och väntade vid mitt köksbord när jag kom upp för frukost. Han kunde väl ändå dukat fram lite tänker jag.

Efter dagen blev det ett glas vin borta på loungen. Och ett glas till. Efter det cyklade vi till torget och ännu ett glas samtidigt som vi åt mat innan kvällen avslutades. Då gick jag hem och gäspade. Sådär som man gör en fredagskväll efter en arbetsvecka.