Trafik

Det där med trafikerad onsdag

Längst där borta i bilden ligger det en lastbil som hade hamnat i diket och bärgningen av den blockerade morgontrafiken. Med tanke på plusgrader och fin rak väg gissar jag att lastbilschauffören suttit och t.ex. glott på sin ipad istället för att fokusera på att köra*.

Så efter att ha stått helt stilla på motorvägen och sniglat mig fram i några kilometer och sen stått stilla igen, kunde jag till slut åka vidare och komma fram till jobbet ungefär en halvtimma senare än jag brukar.

Förutom morgontrafiken flöt dagen på ungefär som vanligt.

 
* Ja, jag är väldigt medveten om att det faktiskt kan har varit en olycka, men just den där iPad-grejen har jag sett flera gånger. Förare av stora tunga lastbilar och långtradare som sitter med sin padda på ratten och verkar kolla mer på den än på vägen.

Veckans påfyllning

Jag lämnar kontoret, åker hem och det snöar så tempot i trafiken är lugnt och jag stannar på macken och tankar. En man står på platsen bredvid och gör sig klar. Innan han åker går han till automaten och väntar in kvittot och säger:
– Jadu, det är ju jävligt mysigt det här.
– Jo väldigt, svarar jag och försöker låta ironisk (inte ett dugg jävla mysigt).
– Åsso ska’re bli töväder också. Fy f-n.
– Jaså, ja då blir det blask.
– Jodu. Fy f-n, säger han och hoppar in i sin bil och åker.
– Ja, fy f-n, tänker jag.

Stillastående på motorvägen

Jag gasade på och åkte upp på motorvägen, aktiverade farthållaren och passerade västra in/avfarten till Linköping på väg hemåt. Precis därefter, när det var försent att svänga av, stannade jag bilen och stod still. Sen krypkörde jag ett par kilometer i en halvtimma innan jag passerade en lastbil som råkat få ner sitt släp i diket. Något de rapporterade om på radion precis efter jag upptäckte bilkön och stannade bilen.

Men sen kom jag hem. Även om det var en halvtimma senare än jag tänkt.

En annorlunda bil och ett jobb som rullar på ganska som vanligt

På morgonen åkte jag förbi bilverkstaden och lämnade in min bil. Någon slags nybilsservice … typ. Som lånebil fick jag en gammal skrutt som kändes trög och ”slängig”. Manuell växling också. Förstår ärligt talat inte alls konceptet sen jag vant mig bort från växelspak och koppling. Så ganska ovant och annorlunda att köra den där bilen alltså – vilket fick min gamla road rage att vakna till liv. Speciellt på 2-1-vägen där det var 110 och personen längst fram i karavanen valde att köra någonstans mellan 70 och 80.

På jobbet rullade det på ungefär som det brukar med allt som sysselsätter mig.

Sen åt jag ärtsoppa med fläsk till lunch och det var pannkakor med sylt och grädde och varje gång jag äter någonting så drabbas jag av koma. Det slår aldrig fel. Sen fortsatte eftermiddagen och plötsligt var dagen slut och jag åkte tillbaka till verkstaden, hämtade min bil och åkte hem.

Solen i ögonen, men glad ändå

På morgnarna nu när jag åker till jobbet så ligger solen precis i det där mellanrummet mellan solskyddet och horisonten. Som gör att hur jag än gör, får den i ögonen. På ett sätt lite småjobbigt för det inverkar på synen, samtidigt tycker jag att det är ganska härligt.

Det där att förnya körkortet och försöka se normal ut

Idag började jag dagen på Trafikverkets förarprovskontor för att förnya mitt körkort. Efter tre suckande försök i fotoautomaten gav jag upp med att försöka se normal ut på den nya bilden (jag antar att jag helt enkelt ser ut som en dåre). Sen signerade jag och så var allt klart.

När jag sen försökte skoja med damen där i mottagningen om hur koko jag såg ut på bilden tittade hon bara på mig utan någon som helst reaktion. Hon har väl hört det förut antar jag. Eller så ville hon bara vara artig och inte bekräfta vad jag just sagt.

Alltid på väg, aldrig på väg

När trafiken flyter (eller ännu hellre, inte finns omkring mig) är det på något märkligt sätt rogivande och avslappnande att sitta där bakom ratten. Att sitta där i min egen lilla värld, med vägen som slingrar sig fram framför mig. Ofta tänker jag att jag ska fortsätta tills den tar slut. Istället svänger jag av, parkerar och kliver in på kontoret.

En vacker dag. Någon gång.

På vägen hem från jobbet luktar det nylagd asfalt

Jag tog den vanliga vägen hem. Motorvägen. Trots att den är halvt avstängd i två mil så gick den ändå väldigt mycket snabbare än landsvägen jag försökte mig på igår. Man slipper ju traktorer i alla fall. Jag tänker att det kommer bli sådär tyst och trevligt att åka på den nylagda asfalten sen när de är klara.

En väldigt långsam och annorlunda väg hem från jobbet.

Jag tog en annan väg hem från jobbet idag. Eftersom motorvägen ska få ny asfalt (?) så är den avdelad och långsam. Andra vägen trodde jag alltså skulle gå snabbare. Tji fick jag när en traktor behagade lägga sig långsamt framför en karavan av bilar. Så istället för 100 (som det stod på skyltarna) blev det istället ungefär 30-40 km/h. Tröttsamt. Men till slut, efter många och väldigt långsamma kilometrar, gick det att köra om och åka hem.

Så jag kanske tar motorvägen i alla fall i morgon igen. Hellre en långsam sådan än traktorfart.

Ut på tur och gasen i botten
(fast försiktigt förstås)

Om jag varit ute och åkt helt i onödan, tryckt på alla knappar och sen tryckt på dem igen, ställt in förarplatsen, åkt en onödig omväg och liksom bara ”känt in mig” i min nya fina bil idag?

Svar ja!

Andra om , , , , , ,