Trafik

I väntan på vinterdäcken

Snö i helgen och då var det ju väldigt bra att jag hade bokat tid hos verkstan för däckbyte. Så jag startade dagen där. I en stol och med en mugg kaffe i väntan på att sommardäcken byttes till vintervarianten.

Asfaltsarbete på en långsam E4 och lite mat efter jobbet

På motorvägen tar hastigheten plötsligt slut och det går oändligt långsamt. Det står till och med lite stilla en stund, men ingen tränger sig förbi, det är morgonpendlare och ny asfalt läggs där bakom krönet där borta. När arbetsdagen sen går mot sitt slut så går jag och mina kollegor ut en sväng på stan och äter lite mat tillsammans.

På vägen hem åker jag förbi åker

Det är den tiden på året när det kan vara traktorer på vägarna. Som i morse. Bakom en traktor är det som en karavan av bilar. Fri sikt, rak väg typ en kilometer fram och inga möten, jag ligger sist av kanske tio bilar. Men ingen kör om.

Är det läskigt att köra om en traktor när det är fritt fram att göra det? Det tycker inte jag, så jag blinkade, gasade på och körde om allihop. Kort därefter och jag tittar i backspegeln. Det är fortfarande fritt fram för allihop att köra om, men de ligger där och puttrar efter traktorn. I ungefär 30 km/h … där det var 80-sträcka.

Jag fattar inte.

Det där att hälla bränsle i bilen

När jag körde förbi bensinmacken i morse och skylten för Blyfri 95 visade 15:08:–/litern tänkte jag ”Aha, så billigt, det var ju bra, jag behöver tanka sen när jag åker hem”. Så på vägen hem så stannade jag för att göra just det. Tanka. Då hade priset plötsligt gått upp till 15:43:-/litern. En ganska rejäl höjning ändå på bara några timmar.

Sommartrafiken är lugn och skön

Det märks att det är sommar och semestertid nu när man åker till jobbet. Trafiken är så lugn och det är väldigt få bilar ute på morgonen jämfört med hur det brukar vara. Det är asskönt.

Det där med trafikerad onsdag

Längst där borta i bilden ligger det en lastbil som hade hamnat i diket och bärgningen av den blockerade morgontrafiken. Med tanke på plusgrader och fin rak väg gissar jag att lastbilschauffören suttit och t.ex. glott på sin ipad istället för att fokusera på att köra*.

Så efter att ha stått helt stilla på motorvägen och sniglat mig fram i några kilometer och sen stått stilla igen, kunde jag till slut åka vidare och komma fram till jobbet ungefär en halvtimma senare än jag brukar.

Förutom morgontrafiken flöt dagen på ungefär som vanligt.

 
* Ja, jag är väldigt medveten om att det faktiskt kan har varit en olycka, men just den där iPad-grejen har jag sett flera gånger. Förare av stora tunga lastbilar och långtradare som sitter med sin padda på ratten och verkar kolla mer på den än på vägen.

Veckans påfyllning

Jag lämnar kontoret, åker hem och det snöar så tempot i trafiken är lugnt och jag stannar på macken och tankar. En man står på platsen bredvid och gör sig klar. Innan han åker går han till automaten och väntar in kvittot och säger:
– Jadu, det är ju jävligt mysigt det här.
– Jo väldigt, svarar jag och försöker låta ironisk (inte ett dugg jävla mysigt).
– Åsso ska’re bli töväder också. Fy f-n.
– Jaså, ja då blir det blask.
– Jodu. Fy f-n, säger han och hoppar in i sin bil och åker.
– Ja, fy f-n, tänker jag.

Stillastående på motorvägen

Jag gasade på och åkte upp på motorvägen, aktiverade farthållaren och passerade västra in/avfarten till Linköping på väg hemåt. Precis därefter, när det var försent att svänga av, stannade jag bilen och stod still. Sen krypkörde jag ett par kilometer i en halvtimma innan jag passerade en lastbil som råkat få ner sitt släp i diket. Något de rapporterade om på radion precis efter jag upptäckte bilkön och stannade bilen.

Men sen kom jag hem. Även om det var en halvtimma senare än jag tänkt.

En annorlunda bil och ett jobb som rullar på ganska som vanligt

På morgonen åkte jag förbi bilverkstaden och lämnade in min bil. Någon slags nybilsservice … typ. Som lånebil fick jag en gammal skrutt som kändes trög och ”slängig”. Manuell växling också. Förstår ärligt talat inte alls konceptet sen jag vant mig bort från växelspak och koppling. Så ganska ovant och annorlunda att köra den där bilen alltså – vilket fick min gamla road rage att vakna till liv. Speciellt på 2-1-vägen där det var 110 och personen längst fram i karavanen valde att köra någonstans mellan 70 och 80.

På jobbet rullade det på ungefär som det brukar med allt som sysselsätter mig.

Sen åt jag ärtsoppa med fläsk till lunch och det var pannkakor med sylt och grädde och varje gång jag äter någonting så drabbas jag av koma. Det slår aldrig fel. Sen fortsatte eftermiddagen och plötsligt var dagen slut och jag åkte tillbaka till verkstaden, hämtade min bil och åkte hem.

Solen i ögonen, men glad ändå

På morgnarna nu när jag åker till jobbet så ligger solen precis i det där mellanrummet mellan solskyddet och horisonten. Som gör att hur jag än gör, får den i ögonen. På ett sätt lite småjobbigt för det inverkar på synen, samtidigt tycker jag att det är ganska härligt.