Festligheter

Det där att åka långt bort till västkusten och fira midsommar

Vi åkte ner till västkusten och lilla Mollösund. Det har ju blivit lite av en tradition att vi gör det och firar midsommar längst där nere, ute på Orust. Som vanligt med ett fullständigt frosseri av mat, dryck och glada tillrop.

Midsommarafton firades med lunch ute i trädgården med strålande solsken och en liten snaps till det … sen rullade det på med fisk- och skaldjur, en öl, en Aperol Spritz och ett glas vin och blåsiga vindar och mestadels strålande väder. Förutom den där regnskuren som kom på kvällen. Men det hör ju liksom till det med.

Sen fortsatte helgen på ungefär liknande sätt. Vi åt, drack och hade det sådär glatt och härligt som man har det i glada vänners lag. Sen åkte vi hem igen och borta bra, men det är skönt att komma hem.

 
Det där att åka till den västligaste västkusten och fira midsommar | © Jan Andersson
Utsikt över Mollösund från Klockebergets utsiktplats

Zip-a-dee-doo-dah, zip-a-dee-ay

Vi åkte till Sörsjön och klättrade på höga banor uppe i träden. Eller jag klättrade i alla fall litegrann. Min höjdskräck tillåter mig inte att vara på höga höjder och trots den ”enkla” banan jag gav mig ut på så var det snarare ren skräck än nöje. Men att åka zipline över sjön är både härligt och roligt. Så jag gjorde det flera gånger.

 
Zipline över Sörsjön | © Jan Andersson

En middag på Hörnet

Maria och jag gick till Hörnet och käkade mat. Jag valde den brödstekta torskryggen med potatiskrokett smaksatt med cheddar, inkokt vitsparris, semitorkade tomater, körvel och citrusinfluerad vitvinsås. Till det ett glas Chardonnay (två) och allt var väldigt gott. Som vanligt däruppe.

Långfredagshäng med glatt gäng

Det var långfredagstraditionen. För fjärde eller femte året eller något sånt. Det var lekar och det var fika i solen, det var stoj och stim, det var nästan som sommar och det var mat och ett glas vin. Det var umgänge och häng och sent i säng.

The Streets of Copenhagen

Sista dagen i København för den här gången och det blev ännu ett varv på stan. Såklart. Vädret hade man ju hoppats på att det kunde ge en känsla av vår där nere, men det har mest varit gråare än grått blandat med några solstrålar och en lite regn.
 

Parad på gata i Köpenhamn | © Jan Andersson
Vi såg ett gäng jättestora pälsmössor paradera förbi.

Så vid halv två-snåret så hämtade vi våra väskor på hotellet, gick till Hovedbanegården och hoppade på tåget. Sen åktes det tåg i några timmar och hem kom jag sen till hem ljuva hem. För borta bra men hemma är bäst.

Flæsketorvet borta i Kødbyen

Vi tog en drink i hotellets Lounge och for sen iväg till kvällens matupplevelse. Det blev Gorilla och sjuka mängder mat igen. Det är tydligen det vi gör när vi ses.

God mat, gott vin, men en förfärlig akustik som gjorde att man fick sitta och säga ”Va?!” hela tiden eftersom allt prat drunknade i supersorlet därinne. Efter middag med vin och mat rundades kvällen av med en kort liten drink på hotellet innan sömnen klubbade ner mig.

Pang! Bom! Krasch!

Man kan ju säga såhär: Att efter att ha svullat hotellfrukost, gått runt på stan och museum en hel dag, ätit lunch och strosat runt mer på stan, så är hotellsängen en bra plats att pausa på innan kvällen kommer.

Frederiks Kirke i København

Vi passerade Frederiks Kirke (eller Marmorkyrkan som den också kallas). Så vi gick in och kollade på den. Inte så stor, men mäktig ändå. Ritad av arkitekten Nicolai Eigtved 1740 men inte färdig förrän 1894.

Det där med obehag och museibesök

Efter en festlig dag och natt var gänget lite ”matta i pälsen”, så efter hotellfrukost och iordninggörning så strosade vi ut på byns gator och tittade på livet där. Sen gick vi till Medical Museion.

Det kanske inte var den bäst lämpade platsen att vistas på när man är trött och bakis. Medicinsk historia är intressant, men också ganska sjuk, äcklig och obehaglig. Kroppsdelar, skelett och små missbildade barn i glasburkar är f-n groteskt.

Det var en miss. I alla fall den här dagen.

Fullt ös på Stereo Bar och sen vidare ut i nattens vilda liv

Efter restaurangbesök blev det dags för drinkar och festligheter ute på byn. Först Stereo Bar och klackarna i taket bland Köpenhamns partyglada publik. När Robyns ”Dancing on my own” dök upp i högtalarna (i den där gamla coverversionen) så började typ alla på stället skriksjunga med i låten och jag tänkte att jäklar, den där låten har tydligen fått ett eget liv … och sjöng också med.

Sen fortsatte natten på ett irländskt ställe där det först var ett liveband som spelade och som sen övergick till Dj och något slags dansställe. Jag vet inte om det var för det är St Patrick’s day i helgen eller om det alltid är sådär där, men jäklar vilket ös det var. Så det blev klackarna i taket till sena natten.