Media

Fotohuset som fångade livet

Först tyckte jag att hon var en osympatisk och otrevlig gammal dam, men ju mer man såg av dokumentären om fotobutiken som Miriam Weissenstein och hennes man byggde upp, desto mer kom jag att tycka om och gilla henne. Det är liksom okej att vara lite butter när man är 96 år och det händer omvälvande saker med ens livsverk.

Se KSpecial-dokumentären ”Fotohuset som fångade livet”. Finns på SVT Play.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

The Newsroom

En serie, skriven av Aaron Sorkin, som handlar om människorna på en nyhetsredaktion. Det känns inte som det går att misslyckas och självklart blir det väldigt bra. Fortsätter serien på samma sätt kommer jag att älska den.

Janne säger nej!

Dumheter når sällan några gränser. Som citatet av Folke Borgh på Försvarets Miljöprövningsenhet här nedan. Försvaret vill öka sina övningstillfällen över Vättern från 20 till 50 och skjuta mer övningsskott som hamnar i och förorenar vattnet. Och med mer skott pratar vi enligt MVT en ökning på uppemot  7.900 procent!

Att titta på en helt ny plats förefaller helt meningslöst.
Varför skulle vi göra det när vi har etablerad verksamhet
i Vättern sedan 50 år tillbaka

Att hundratusentals människor runt Vättern är beroende av sjön och dess rena fina vatten är väl en orsak god som någon för att leta nya övningsplatser. Att något har pågått i 50 år behöver inte betyda att det är bra.

Idiot.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens lunch och media

Dagens dos av nyheter och kultur är uppäten tillsammans med en låda fylld med isterband och stuvad potatis som jag hämtade på restaurangen runt hörnet.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Aaron Sorkin. The Newsroom.

Peppen är total. Vilket är märkligt eftersom det handlar om en jäkla TV-serie och ja, det finns viktigare saker i livet. Men det är ointressant i sammanhanget. Sist jag följde en TV-serie på riktigt var när Studio 60 on the Sunset Strip visades och jag älskade varje sekund av den. Alltså får den här trailern på två minuter mig nästan att gå i spinn. Det är Aaron Sorkin och hans nya HBO-serie ”The Newsroom” och mina förväntningar är uppe på max och sucken är djup eftersom jag får vänta tills i sommar.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

Nyhetssammanfattning

Samtidigt som jag äter min lunch (raggmunk med stekt fläsk och lingon) får jag veta vad som hänt i världen och jo’rå, allt är ungefär som det brukar.

Melodifestivalen, del 3 – liveblogg!

Sitter framför TV:n med datorn i knät och låter Melodifestivalens tredje deltävling stå på medan jag skriver ett par rader om kvällens bidrag. Allra mest för att jag är nyfiken på spektaklet runt Ranelid. Okej, nu börjar det. Here goes…

  1. Youngbood ”Youngblood”
    Fem käcka gossar som …. åh jösses så alldeles fantastiskt illa det låter. De har alldeles uppenbart missat varenda sånglektion. Det här är falsksång på högsta nivå och dessutom har de en härlig brist på karisma. Nej, det här fungerar inte alls.
  2. Maria BenHajji ”I mina drömmar”
    Svajig … är hon nervös eller vad är det som händer här egentligen? Missade toner … men hon rycker upp sig lite längs låtens gång, men nej, det här fungerar inte.
  3. Mattias Andréasson ”Förlåt mig”
    Okej, han verkar träffa tonerna i alla fall, det är ju bättre än de två tidigare bidragen men … Argh, men sluta tjata! Nej, det här fungerar inte.
  4. Love Generation ”Just A Little Bit”
    Snygga dräkter … not! … och ska inte RedOne som skrivit låten vara en hitmakare? Tydligen inte, för den här låten är verkligen jättedålig! Ouch … och där kom de falska tonerna också … nej, det här fungerar inte.
  5. Carolina Wallin Pérez ”Sanningen”
    Först när trummorna började tänkte jag ”okej, kanske…”. Men sen kom låten igång och då var den visst så tråkig att jag somnade. Har artisterna ingen medhörning alls ikväll, för alla missar lite för många toner för att det ska vara okej!? Nej, det här fungerar inte.
  6. Andreas Johnson ”Lovelight”
    Retrovibb på introt (i ungefär två sekunder) och sen kom den vanliga halvtråkiga Andreas Johnson-grejen och man inser att han kommer aldrig att få en hit som Glorious igen. Nej tyvärr, det här fungerar inte.
  7. Molly Sandén ”Why Am I Crying”
    Oj, nu somnade jag igen … nej tyvärr, det här fungerar inte.
  8. Björn Ranelid feat. Sara Li ”Mirakel”
    Oj, Ranelid har solat sig lika rödorange som Sara Li’s klänning. Det här måste vara ett skämt. Inte ens den största skämskudden kan hjälpa till för att skydda mig mot det här. Och där fick han feeling och började sjunga med. Nej, det här fungerar verkligen inte alls. Det är pinsamt. Alldeles fantastiskt jättepinsamt.

Mellanspel (sketch?) med Helena Bergström och hennes karaktärer. Ska det vara roligt? Nej, trodde väl inte det. Sen kommer mellanakten – Sirqus Alfon tolkar Roger Pontares ”Silverland” och sorgligt nog svänger den långt mer än de tävlande låtarna tillsammans.

Till final i Globen åker Molly Zandén och Ranelid feat. Sara Li (Ouch! Det måste vara någon slags skämtkampanj som skickar Ranelid vidare, för annars är alla som röstat alldeles puckade i hela huvudet). Till andra chansen åker pojkbandet Youngblood och Andreas Johnson … och det är nu jag inser att jag kastat bort en och en halv timma av mitt liv på skräp.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Falling skies föll platt


Bild från TV-serien.

Ett halvår efter alla andra såg jag så det första avsnittet av ”Falling Skies”, sci-fi-serien där självaste Spielberg står som producent. För det lät ju bra och trailern såg lovande ut – trots att jag vet att man aldrig ska titta på en trailer och tro att det man ser är vad man får. Men ändå, jag trodde på den och hoppades att den skulle vara som jag ville. Jag menar, det är ju ändå katastrof och rymdinvasion med arga aliens vi snackar om. En perfekt serie att spela in och sen på söndagskvällar ligga i soffan och glo på.

Trodde jag.

Istället fick jag något som hela tiden kändes som man sett förut, fast med en touch av den där B:iga känslan man inte vill ha och med det där märkliga gullegull-skimret som ibland dyker upp i amerikanska serier. Eller var det för att jag störde mig på Noah Wyles hundvalpsutseende som genom hela första avsnittet var som ett ”Hej, jorden är visst invaderad av arga aliens och här står jag och ler i alla fall”.

Nej, det funkar inte helt enkelt.

Läs andra bloggar om , , ,

Rubb, stubb och television


Bild från programmet Grand Designs, Kanal 9.

Vips så försvann håret i ansiktet och på huvudet. Fortfarande frusen efter en frusen dag passade det bra med en riktigt varm dusch för att få bort stubb. Sen fastnade jag framför Grand Designs som brukar vara underhållande att kolla på … och nu ska jag avsluta dagen med det sista kapitlet i ”Ängelns lek” av Carlos Ruiz Zafón.

Ifall du undrade.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

En liten fundering om kulturtanter

Jag sitter och halv-kollar på Babel. Det är tre kvinnor i svart som diskuterar litteratur. Jag lyssnar inte så noga. Det är kvinnor i svart. Och litteratur. Det är uppsluppet och det är kulturtanter. Speciellt Ulrika Knutsson. Hon är jättemycket den där kvinnan i svarta, svajiga kläder som diskuterar litteratur. Tydliga markerade glasögon och en väldigt knallröd halsduk. För det har de nästan alltid. Eller en orange sjal. Det lättsammare alibit för dagen är Sissela Kyle. Hon är också klädd i svart. Kulturtant light alltså.

De är lite speciella de där kulturtanterna, men jag gillar dem. Trots att de ofta är oerhört pretentiösa och så tänker jag på kulturnyheterna på P1. Det finns en kvinna där som pratar så märkligt. Hon är garanterat klädd i svart och har en färgglad sjal.

Sen avslutar lightkulturtanten Kyle med att låta som en pilsnerfilm och alla skrattar hjärtligt.

Nu blir det nyheter. Om Khadaffi.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,