I över ett år har jag funderat på om det är dags att köpa en ny dator, men inte riktigt kunnat motivera det eftersom den som stått på bordet/i mitt knä fungerat så bra.
Nu behöver jag inte fundera längre.
Efter att ha varit på dygnet runt i sju år så gav den igår kväll upp, tröttnade och dog. Efter flera timmars försök att lösa vad som i slutändan visade sig olösbart (för mig) så gav jag också upp … och jag antar att det nu bara är att beställa en ny.
Jag har saknat min gamla X100S sedan jag sålde den för två och ett halvt år sedan och den senaste tiden har ha-begäret efter en ny växt till sig. Så det är klart som f-n att jag var tvungen att köpa en.
Idag har jag alltså fått hem och packat upp en X100F och den är ny, fin och blank och batteriet ligger på laddning. Lite mindre och något lättare än min andra fina kamera (X-Pro2), men typ lika bra. Det kanske är därför den kallas för mini-version av den andra.
Jag kollade igenom lite gamla bilder – för att se hur min gamla kamera levererade när det begav sig. Och det gjorde den ju. Som f-n. Som till exepel landskapet vid Bacunayagua på Kuba 2014. Det är något med bilden som tilltalar mig. Den där lille kameran gjorde bilderna bättre på något sätt. Trots att jag bara ”sköt från höften”. Men också för att den faktiskt gjorde det roligare att fota.
F-n. Jag kanske måste ändå.
Jag har fått ett fullständigt onödigt och ganska dumt ha-begär efter den senaste versionen av den där fina kameran som jag hade förut. Jag saknar den nämligen. Enkelheten i det fasta formatet och framförallt smidigheten i att den är mindre än min systemkamera. Det är vansinne och jag kan inte motivera ett sånt köp. Den är lite för dyr för att … eller … fast inte … men jag vill.
Aaargh.
Så jag pillar med min vanliga kamera istället. Idag åkte den upp på kontoret när jag skulle hem. Två av mina jobbarkompisar stod där och pratade om … kod förmodligen. Själv åkte jag hem till helg.
En ganska vanlig dag. Det var en morgon och sen var det jobb, lunch, jobb och helt plötsligt hade dagen försvunnit och det närmade sig kväll. Så jag åkte från kontoret och då när jag kom hem till byn så fanns det en present som väntade på mig. Små trådlösa hörlurar och det var ju väldigt trevligt.
Va fan, att saker man vill ha ska vara så sablars dyra hela tiden. Den ständigt föränderliga önskelistan består för närvarande av ett klumpigt makroobjektiv till min kamera (till det fina priset av ungefär 13.000 kronor). En liten sidokamera – eftersom jag saknar min gamla X100S vill jag skaffa en ny likadan, fast den senaste modellen (till det fina priset av ungefär 13.400 kronor) och så förstås en ny MBP (till det fina lilla priset av 26.000 kronor).
Nåja drömma kan man ju göra och det är ju fredag i alla fall och det är ju trevligt.
Man åker på roadtrip och man strosar omkring där i staden vid Vätterns södra spets och plötsligt börjar man mitt i semestern tänka på jobb – för att jag råkade hitta en bra väska som skulle passa bra att kånka fram och tillbaka till jobbet. Där både laptop, anteckningsbok och kameran får plats.
Men den är fin och det var halva priset, så jag passade på.
Igår råkade jag visst beställa en klocka till armen och idag dök den upp till dörren. Blank och elegant. En svart – eftersom jag vill kunna variera mig och kontrastera med den vita som jag använder ibland … eller någon av de andra som då och då hamnar på armen. Den här gången blev det dansk design.