Vardagen

Det kryper på

Det var höstdagjämningen i veckan och nu är dagarna kortare än nätterna och löven blir gulare och gulare och börjar falla ner på marken och även om det varit fint och varmt ute idag så är det en sån där höstig känsla som hänger omkring i luften.

Egoismen är den enda sanna ismen

Jag hade en ny kompis utanför köksfönstret i morse. Det är inte ofta jag ser såna mitt inne i stan (eller typ aldrig). De är fina. Efter en lugn och skön morgon blev det fika med Daniel på GK. Där jag satt och kollade på folk och förfärades över hur osmidiga och totalt ouppmärksamma folk är på omgivningen. Hos väldigt många människor verkar det i offentliga sammanhang f-n vara total brist på hänsyn till andra. Det här är knappast något nytt jag upptäckte idag när jag satt där på fiket. Jag fick det bara återigen bekräftat och jag antar att uttrycket i rubriken här ovanför är som det är.

Efter arbetsveckan börjar helgen

Fredag och helg. Jag älskar det. Men jag börjar helgen med en lätt huvudvärk och allmän trötthet. Arbetsdagen försvann som den alltid gör och nu är det slut för idag. För jag orkar inte mer än så.

Go’natt.

En arbetsdag och plånboksminimalism

Arbetsdagen kom och gick som den brukar och det var en torsdag med sånt som torsdagar innehåller. Ditt och datt. Sen blev det lunch med en före detta kollega. Det var trevligt. Koman kom som den gör och då reste jag mig och gick tillbaka till kontoret.

Fast jag passade på att stanna till på ett varuhus på vägen och där hittade jag en plånbok som var nedsatt med 70% (och därför blev löjligt billig). Jag vet inte ens om det är ”den” jag egentligen vill ha, men för det priset så kan jag ju testa ett tag. Egentligen är jag ganska nöjd med den som jag har, men jag skulle vilja ha en som är ännu mer minimalistisk. Minimalism deluxe.

Hemma (efter jobbet) och då kommer lugnet

Pill med grejer och några möten. Så såg arbetsdagen ut. Idag flottig hamburgerlunch. Gott, men kanske inte den nyttigaste. Sen fortsatte dagen och framåt eftermiddagen kröp en lätt huvudvärk på. Hatar huvudvärk. Piller är bra, men hjälpte inte riktigt. Så jag åkte hem. Men då var klockan nästan halv fem i alla fall.

Jag tror jag chillar lite. Så kanske huvudvärken släpper snart. Hoppas det i alla fall.

På stappliga och ostadiga ben

När man var liten kunde man hoppa runt på stenar som en liten groda. Det var så enkelt att skutta från sten till sten. När jag gjorde det förut, stapplande ut på stenarna ner mot vattnet ute på piren, kände jag mig mest ostadig och väldigt vinglig. Speciellt när en sten rörde på sig och jag var nära att trilla i. Allt bara för att knäppa en liten bild på den lilla staden i kvällsljus.

Är det här en dröm eller verklighet?

Märklig natt … eller konstig morgon kanske? Jag vet inte om jag har legat vaken hela natten – vridit och vänt på mig – eller om jag bara har drömt att jag har gjort det. Hela natten. Inte en sekunds sömn. Det är total förvirring i hjärnan över just det. Jag misstänker det första. Att John Blund ignorerade mig. Fullständigt. Så när klockan visade 05:35 funderade jag på morgonen och gick upp istället.

En måndag kom och gick

En ny arbetsvecka kickade igång och jag kände mig lite posttrött efter helgens utsvävningar. Det blir tydligen så om man ger sig hän åt festligheter både på fredagen och lördagen. Annars rullade denna lilla måndag på ungefär som måndagar brukar. Lite möten, lite jobb och en Kycklinggryta med curry och rostad kokos till lunch på K&K innan dagen fortsatte och sen plötsligt tog slut där när kvällskvisten närmade sig.