Vardagen

När hösten inte ens knackar på längre (utan istället tagit över)

Det där att hösten har klibbat sig fast på riktigt nu känns sådär faktiskt. Jag längtar tillbaka till sommar och sköna, härliga dagar. För även om jag kan tycka att t.ex dimma är snyggt när den sveper över slätten, känns den samtidigt deprimerande. Som idag. Det var bara grått, trist och … mäh. Sen blev det ännu gråare och ännu höstigare.

Oskönt är ordet.

Det där att drömma så att man vaknar och sen vara förvirrad

Det här hur jag vaknade i natt. Jag åkte på stryk. Sekunden innan jag fick en smäll och jag kände hur pulsen stegrades. Jag såg hur knytnäven flög emot mig. Så jag vaknade med ett ryck och var helt uppe i varv. Klockan var bara typ halv ett och det var ett vansinnigt obehagligt sätt att vakna på.

Efteråt var det väldigt svårt att somna om. Men jag gjorde det efter en stund.

Sen rullade dagen på. Då och då känner jag mig hopplöst förvirrad och vilsen. Jag antar att det är en del av att försöka hitta lösningar på frågeställningar. På jobbet skapar vi appar där vi försöker guida och styra användarna. Men ibland är det klurigt att få dem att förstå och göra som vi vill. En app som egentligen är väldigt enkel kan i vissa ytterlighetsfall bli hur krånglig som helst … om man vill.

Nu ska jag kolla på Apples event.
 


 
Edit: Jag hade fruktföretagets presentation på i bakgrunden, lyssnade och kollade samtidigt som jag satt med min dator i knät. Intresset är numera ganska svalt. Jag ser inte nyheterna och innovationerna, det känns mest som helt vanliga och förväntade (och inte speciellt intressanta) uppdateringar av samma gamla grejer som det varit de senaste åren. Helt klart bra produkter, men inget nytt och spännande. Ha-begäret som förr kunde infinna sig är sedan länge försvunnet. Tack och lov för det.

En helt vanlig måndag och en riktigt snajdig lirare

Larmet väckte mig, jag gick upp, duschade, gjorde mig i ordning och allt det där, åkte till jobbet, hällde upp en kopp kaffe till mig och så ”poff”, så var dagen plötsligt slut och det var dags att åka hem igen.

Visualiserat med en bild från sommarens tripp till Lissabon. Det var några gubbar som stod och hängde utanför ett ställe. Jag reagerade mest på den andra mannen från höger. Han den hårfagre snubben som verkar vara en riktig lirare. ”Snajdig” är ordet som kommer till mig.

En liten söndagsstros i solskenet och ett varv i tvättstugan

En lätt seghet råder efter stökandet hemma hos mamman och pappan igår på dagen och kvällen i glada vänners lag där det blev mat och vin hemma hos Sofia och Niklas. Så jag tog en liten stros längs sjön för att få igång rotation litegrann. Solsken och nästan litegrann som sommar känns ändå lite najs. Sen hem till tvättstuga och det där som också måste göras.

Efter en förmiddag av arbete blir det en eftermiddag med lättja

Förmiddagen spenderades hemma hos päronen. Jag har skruvat ihop hyllor, flyttat på andra hyllor, möblerat, packat upp lådor och rensat undan det grövsta i deras nya hem. Det är fortfarande en hel del kvar i deras gamla hem, men det tar vi nästa helg och fixar klart det sista då.

Nu ska jag äta lite lunch och ta en powernap på det.

Efter jobbet åker jag hem och det är dags för helg

Det är fredag (hurra), jag kom just hem efter arbetsveckan och för tillfället skiner solen. Jag har köpt både godis och vindruvor och ska inte göra ett endaste dugg ikväll annat än att krypa upp i den sköna fåtöljen, äta av snasket jag köpt och förhoppningsvis hitta något kul på streamingtjänsterna att titta på.

Bilden: Det här är min jobbarkompis Robin. Han ritar så fort han får en stund över … och han gör det bra.

Den här sidan är inte tillgänglig (för tredje gången)

Jag gjorde det igen. Tredje gången gillt kanske. Jag inaktiverade kontot och släckte skiten. Återigen är det tröttsamheten över att jag alltid retar mig på något dumt och blir irriterad över något idiotiskt eller suckar mig sur över något enfaldigt strunt. Facebook är dåligt för min mentala hälsa.

Så, bye bye. Igen.

 
Bild på tumme från Facebook

Det där med veckodagar och känsel i huvudet

Även om det är torsdag idag var jag i morse övertygad om att det var en onsdag som bara kändes som en torsdag. Så jag låg där mellan en snoozning och försökte intala mig själv att det inte alls var som det är. Det var ju konstigt, för när jag sen kollade var det ju torsdag i alla fall. Som känslan sa.

Jag har lite ont i huvudet nu igen. Det känns som att jag haft det lite för ofta den sista tiden. Jag kanske borde gå och kolla synen … eller om min hjärna håller på att spricka.

Här är en tråkig bild på en fjäril och en mygga som flyger.

Ännu en solros för att pigga upp bland höstkänslorna

Jag är tisdag och plötsligt blev det som höst. När jag satte mig i bilen i morse visade termometern på 8° C. Vad hände? Häromdagen var det typ 25° och alldeles härligt. Det är ungefär som att bara för att september dök upp så var temperaturen tvungen att dippa. Det är f-n inte okej.

Idag fick jag tillbaka min dator på jobbet. Den har varit inlämnad på service eftersom tangentbordet varit … knäppt. Så de har bytt ut det. Det gjorde mig glad, för lånedatorn jag har haft i några veckor har varit både seg och saknat vissa saker som jag vant mig vid (bland annat touch bar).

En måndag och en bild på Elevador de Santa Justa

Hej måndag och morgon sådär vid halv fyra slog upp ögonen och var typ helt klarvaken. Jag tyckte att det var en alldeles idiotisk tidpunkt att vakna på, så jag vred och vände på mig i sådär en och en halv timma innan jag lyckades slumra till igen.

Sen kom jag till jobbet och det rullade på med allt som på jobbet är och sen på eftermiddagen satt vi runt konferensbordet och pratade nutid, dåtid och framtid. Sen packade jag ihop, svängde förbi det där stora möbelvaruhuset och köpte två hyllor till mor och far som jag lämnade av hemma hos dem innan jag kom hem till mig själv.

Här är en bild på Elevador de Santa Justa i Lissabon som jag knäppte när jag var där i somras.