Vardagen

Oregelbundna skärande ljud av irritation

Jag undrar. Om den usla sömnen den här veckan fick sin förklaring klockan fyra i morse. När natten väcktes av det skärande och snabba pipet från en batteridöende brandvarnare. Som med oregelbundna, korta ljud fick mig först förvirrad över vad som lät. Innan irritationen kom ifatt och hur jag fick lämna sängen, kliva upp på en pall och sen döda varnaren i ilska över att batteriet vägrade att lossna.

Inte god morgon.

November i den lilla staden gör att lugnet vilar över den

Jag går och handlar. Pålägg och glömskan. Gatan är nästan tom och affärerna håller på att stänga för dagen. Kylan håller folk borta. November lockar inte. Min granne hade varit på en semestertripp och det lät härligt. Det fick mig (igen) att fundera på om jag borde beställa mig bort en stund.

Hur natten verkar tränga bort mig från det som borde vara

Hur morgonen är när sömnen inte ville vara som den borde. Vid 04-snåret var jag tydligen klar med natten. En helt obegriplig tidpunkt. En som inte ens finns. Så jag vred mig. Vände mig. Om och om igen. Halv sju ringde alarmet och då ville jag inte gå upp.

En isande och kort promenad

Jag kände det på mig igår. I butiken. Hur jag glömde det där som jag hade tänkt att handla. Idag saknar jag knäckebrödet som skulle stå i skåpet men som inte gör det. Även om den är nära passerade inte den lilla promenaden butiken och kylan är obehaglig, så jag är utan även idag.

Är tvivlet på min mentala hälsa egentligen ett friskhetstecken?

Det är som att jag försvinner ibland. Hjärnan stänger av, jag zonar ut och finns inte mer. Inte där och då. Sen kommer jag tillbaka efter en kort stund och då är jag vilsen från där jag var. En plats, en diskussion eller en tanke.

Moodswings och frusenhet

Jag vaknade av motorljud. Grannen i huset bredvid och bil utan ljuddämpning. Tidigt. Så jag försökte hitta tillbaka till drömmen. Den behagliga. Sen ringde klockan och dagen.

Inomhus istället för utomhus

En spenderar sin dag inomhus när väder inte är som man vill. Tvättmaskinen tog hand om dunjacka för morgnar är kalla nu och kyla är min fiende. När den tumlas luktar den illa. Värmen. Fukten. Ett straff för fåglarna som förlorade sina fjädrar. Eller bara lukt från blöta dun.

Det var en grå dag och kaffe på kafé

Det grå gör mig låg. Vädret. Lägre. Lägst. Rullgardinen gjorde morgonen som natt och sängen var skön och morgonen sen. Ögonen ville inte öppnas och dagen har inga måsten.

Tid passerade

En Daniel och ett besök i Väderstad. Ett vaniljhjärta fanns också. Det försvann. Vid bordet bredvid satt en tjej. Hon pratade oavbrutet. Det äldre paret som var med henne (en farmor och farfar eller en mormor och morfar) satt tålmodigt och lyssnade. De nickade och hummade. Och hon pratade. Konstant.

Sen åkte vi hem till den lilla staden.

Allhelgonhelg och minnesbilder

Allhelgonhelg och ljus på gravar. För minnen av de som inte längre finns.
Mina ljus är släckta, men saknade är med. Därinne någonstans.

Med värme.

En lördag i den lilla staden

Man besöker föräldrar, hjälper med saker och äter en lunch.
Det är även en bror, Alfapet med mor och det är jag som är bäst på ord.

Sen går jag hem till frostad frys.