Vardagen

Hur långt är ett ljusår?

Man tisdagsvaknar och man jobbar. Sen lunchar man och har möte … och man fortsätter att jobba tills dagen tar slut. Då åker man hem, handlar och går hem och äter kvällsmat. Sen gör man inte så mycket mer. Eller jo. Man tar hand om den där tvätten man slängde in i maskinen förut.

Bilden är en stjärnhimmel jag tog kort på för länge sedan. Ett ljusår är för övrigt 9.460.730.472.580.800 meter … eller 9,46 biljoner kilometer. Vår vintergata uppskattas vara ungefär 100.000 ljusår i diameter.

Morgonrutinen och hej måndag!

Jag tänkte snooza först, men den blåsiga vinden hade redan väckt mig. Så när klockan ringde och jag tryckte på snoozeknappen tänkte jag ”Nä, det där är ju dumt”. Så jag gick upp istället, duschade, klädde på mig, åt en skål flingor och drack ett litet glas juice, diskade frukostporslinet, gjorde mig i ordning och åkte iväg till jobbet.

Sen var det måndag hela dagen lång.

Söndagen och segheten

Gårdagens festligheter gör mig seg idag. Gråväder hjälper till, som vanligt. Men ett par glas vin gör att sömnen inte blir sådär djup och bra som den borde vara. Så jag får skylla mig själv. Jag tror jag ska sjunka ner i fåtöljen en stund och kanske titta på en film eller något sånt.

Tulpaner på bordet och märkliga känslor inne i huvudet

Det har varit en heldag med ett lätt tryck bakom ögonen som känts som en begynnande huvudvärk av den mer irriterande sorten. Som tur är har den liksom aldrig dykt upp, men tyngden av den finns där. Som ett tryck som pressar hela huvudet mot sig själv. Fast utan ont. Konstig känsla.

Man fyller tanken, tänker en tanke

Oskönt är ordet som kommer för mig när jag fyller på bränsle. Sen står man där ett par minuter, väntar och tänker ”det blir ändå en skön tystnad när snön faller”. Sen fortsätter jag hemåt och allting går i slow motion eftersom jag hamnade sist i en lång och långsam karavan av bilar som ligger och puttrar i 40 km/h eftersom ingen vågar köra om. Trots att det inte är halt.

Med solen i ögonen blir allt ljusare (och vardagen känns lättare)

Med tanke på den stillsamma helgen, med lugn, ro och vila så borde jag känna mig pigg idag. Tji fick jag. Trevligt dock när jag åkte till jobbet i morse och det nästan var som ljust. Det är inte långt kvar innan solen faktiskt orkar sig upp ovanför horisonten när jag åker till jobbet. Även om jag får den i ögonen, tycker jag att det ska bli skönt att se ljuset igen.

Måndagen då? Jo’rå, den var ungefär som måndagar är.

Söndagens lilla lunk och hur den är (skön och avslappnad)

Dagen började med en solskenspromenad. Ute på piren var det inte skönt alls. Så jag vände om. Vid ett träd låg ett par och njöt av solen. Kanske hade de lä där de satt, men det såg faktiskt inte speciellt skönt ut. Sen ringde Daniel och då blev det en fika på GK. Mataffären passerades och sen hem till tvättstuga och Enchiladas. Fast inte samtidigt, men jag fixar med det ena och ska äta det andra.

Det är dags för en palindromdag

Det är ett datum som ser snyggt ut och det är tvåor och nollor om vartannat och jämna siffror gillar jag eftersom det är ordning och reda med såna. Det är allså en palindromdag som dyker upp i kalendern idag och dagens datum (20200202) blir alltså detsamma vare sig du läser det fram- eller baklänges.

Årets första tycklingerunda och nu har jag lera på mina skor

Blött och lerigt. Blåsigt och 10° C. Regn och solsken om vartannat. Årets första Tycklingerunda var i alla fall varierad vädermässigt. Alla väder samtidigt … typ. Mina skor behöver nu tvättas av. Dagen började annars med en fika och en stros längs vattnet som också avslutades med regn.

Pennan och kluddboken fylls långsamt på och tiden går fort som f-n

Den där gamla boken är fortfarande med mig och fylls långsamt på med anteckningar och ”telefonklotter”. Långsammare än förr då det nästan var ett konstant klottrande. Men alltid med i väskan och på bordet. Tillsammans med favoritpennan.

Dagen däremot. Inte så långsam och rusade fort så jag inte hann med. Inte för att det var något speciellt. Den bara kändes som världens snabbaste dag på något sätt. Konstigt det där hur det kan kännas ibland. För tiden är ju som den är.