Vardagen

När solen tittar fram blir man lite glad

Skön söndag och solsken igen. Det behövs. Så jag gick en runda och trots den ganska kraftiga blåsten, så var det skönt ute. Friskt, men härligt. Jag antar att det är solen som gör det. Det känns som det har varit väldigt lite av den senaste tiden. Det blev en fika med Daniel på det gamla vanliga stället också. Lugnt och skönt. Sen började det komma folk, då gick vi. Efter det gick jag en promenad till. För att det var skönt och för att få dagsljus på mig. Jag passade på att gå förbi föräldrarna en kort liten stund också och kolla så att de levde. Det gjorde de. Sen fortsatte jag ett halvt varv till innan jag gick hem igen.

Och eftersom det fortsätter att blåsa som f-n, så är det idag alltså den här gamla sköningen från 1969 som är dagens låt – ”Groovin’ with Mr. Bloe” med poporkestern Wind.
 

Det där att sitta hemma och arbeta (det är f-n inte roligt alls)

Jag kan inte påstå att jag gillar det här. Covid-skiten. Det är det väl i och för sig ingen som gör. Men att sitta hemma och jobba. Det är dränerande. Mentalt. För även om jag har introverta drag och tycker om att både stänga in mig och vara för mig själv, så blir det ganska för mycket överdos av det nu på grund av Corona och allt runtomkring. Det känns nästan som att världen och livet går på halvfart.

Jag vill tillbaka till vardagen. Jag vill tillbaka kontor och kollegor. Jag vill fika på jobbet. Jag vill träffa mina jobbarkompisar och jag vill träffa människor. Jag vill åka någonstans. Jag vill resa i Europa. Jag vill gå på fest. Jag vill ha vanliga dagar. Jag vill tillbaka till något som liknar normalt. Jag vill…

Det är förmodligen ovissheten i det hela som gör att det gnager. För visste man när det kommer att lätta så blir det också enklare att hantera. Kanske till våren. Förhoppningsvis.

Men solen skiner, det är fredag och det är ju trevligt.

Plötsligt frös jag ihjäl litegrann

Satan i gatan så kallt det blev helt plötsligt. Inte för att det är minusgrader, men 3° C som är riktigt råa och isande kalla och som kryper under skinnet. Blåsten hjälper väl också till antar jag. Promenaden blev därför lite kortare idag … eftersom jag inte hade tillräckligt med kläder på mig. Jag kanske borde ha kollat på termometern före istället för efter jag gick ut. Sen blev det varma mackor till kvällsmat.

Och månen, 25% och ökande, är fin där den hänger 381.206 km ut i rymden.

Jaha, då börjar en ny dag hemma vid det gamla köksbordet

Nu är det novemberväder fullt ut. Grått, regnigt och halv storm. Oväder är ganska mysigt när man ligger där i sängen. Så jag har sovit som en stock. Så pass att jag var tvungen att snooza några gånger innan jag gick upp. Bara för att det var så skönt att ligga där och halvslumra litegrann samtidigt som jag lyssnade på vinden utanför.

Go’morron.

Det var en dag och sen tog den slut

Jäklar vad det blåste igår kväll … och i natt … och idag. Det är full fart på vinden där ute. Ungefär lite som storm, fast inte riktigt fullt ös. Dagen var annars ungefär som dagarna är. Jag håller på att uppdatera, städa, förbättra och finputsa på gamla skisser som ska bli en version 2.0 av ett av de stora projekten jag håller på med. Det är en digital framtid.

Just det. På tal om framtid.

Igår rann bägaren över när Teams-mötet laggade värre än vanligt, så jag sa upp mitt trötta gamla bredband och beställde ett nytt. En annan leverantör med bättre både upp- och nedhastighet. Uppsägningstid dock, så jag får dras med skiten i en månad till. Fattar inte varför jag inte gjorde det där redan i våras när jag då och då satt och surade över att det stundtals var segt. Nåja. Bättre sent än aldrig.

Idag blev det pizzalunch med Stenke (och det kändes onödigt svulligt) och sen när arbetsdagen tog slut gick jag ut och gick. Sådär som jag brukar göra.

Efter jobbet kan man gå ut på promenad (precis som vanligt alltså)

Den dagliga promenaden efter jobbet. Jag började gå ut mot Tycklinge. Jag hade till och förberett mig med en liten ficklampa som jag tänkte skulle lysa upp grusvägen framför mig. Den hjälpte inte så mycket. För jäklar så mörkt det var där ute. Kolsvart. Så jag struntade i det, vek av och gick ett varv inne i stan istället. Gata upp och gata ner tills jag hade gått i över en timme och kände mig lite lagom trött i fötterna. Då gick jag hem igen till kväll.

 
Bilden ovanför är inte från idag. För hade man sett himlen så hade den varit gråare än grå.

Arbeta, äta, jobba, gå, äta och sova

Dagen var ganska exakt som de flesta dagarna är nu för tiden. Seg morgon. Jobb och möten. Promenad efteråt. Sen kväll. Den ena dagen är den andra lik.

 
Bild från i helgen när solen sken.


Fortsättningen på söndagen

Det var skönt. Promenaden. Varmare än förväntat och gråare än som gråast. Vindstilla. Lugnt och stilla, förutom den där vattenskotern som åkte fram och tillbaka i viken. Inte speciellt störigt, men den där superstilla känslan försvann av motorljudet.

Jag köpte färsk ananas häromdagen. Den ska jag snaska på nu. Och tvättstugan är i full rulle.