Vardagen

Det där att det har vänt

Nu kom jag iväg senare än vanligt eftersom jag var seg som sirap när jag vaknade och det var för ovanlighetens skull inte det där onödigt tjocka molntäcket som legat över slätten de senaste månaderna. Man kunde faktiskt se att det var lite ljust. Jo’rå, det där att det har vänt kan nog faktiskt börja märkas på riktigt snart. Vi rör oss mot ljusare tider och jag älskar’t.

Vardagens lilla lunk på en onsdag som känns som en tisdag

Även i morse släntrade ledighetens sovmorgnar efter och gjorde det svårt att vakna när det var dags att gå upp. Allt kaffe jag bälgar i mig under en jobbdag har också fått fart på … man kan kalla det att magen är lite bubblig. Sen kom jag hem och klämde fingret så att jag skrek ilskna svordomsramsor. En annan stund ägnades åt att skura av badrummet, sen kvällsmat, lugn och det sista avsnittet av ”His dark materials”.

Spännande vardag.

Det där att inte vara ledig

Tillbaka på jobbet efter jul- och nyårsledigheten. Morgonen var inte att leka med. Det kändes helt fel att kliva upp ur sängen. Svårt och segt. Maximalt motstånd och viljan att ligga kvar var nästan överväldigande. Men sen när jag väl kom in på kontoret så kändes allt ungefär som vanligt. Lite småseg förmiddag, men det rullade på. Det brukar ju liksom göra det.

Innan vardagen kommer tillbaka

Otippat, men idag är det gråare än grått (igen). Men kaffe på kafé blev det. Sen plockade jag bort det sista som har med julen att göra så nu är det slut med allt sånt. I morgon är det tillbaka till vardagen igen och det gör mig absolut ingenting. Förutom sovmorgnarna då förstås. De kommer jag att sakna väldigt mycket.

Det är som en söndag idag. Skönsöndag. Så jag gör som man gör på söndagar när det är sånt här supergrått väder som det är – kryper upp i fåtöljen och kollar på en film … eller något sånt.

 
Ovan är en bild från Klosterkyrkan som jag knäppte häromdagen när jag gick förbi där.

Söndagens lilla kaffe och vaniljbulle

– Hej, det är Daniel, ska vi dricka kaffe?
– Ja, jag vill dricka kaffe.

Så vi möttes upp på Storgatan. Eftersom det var mer än knökfullt på GK så vände vi och testade det mer anonyma Nostalgikaféet istället. Ingen av oss har varit där förut, men det var trevligt. Lite udda, men ganska mysigt ändå på något sätt. En alldeles nybakt vaniljbulle försvann i ett nafs och kaffet smakade gott i de små miniatyrkopparna. Men det fungerar ju det med, för vi fick påtår.

Nytt år, samma gamla lördagstradition

Lördagstraditionen följer med även in i det nya året. Fika på fik. Som man gör när man är ledig. Det var alldeles tomt och lugnt när vi kom. Sen trillade det på och när vi gick var det så fullt att folk stod i kö till borden. Då var också syret slut därinne. Den friska luften utanför kändes skön att andas. Solskenet också. Vindarna nere vid sjön kanske inte lika sköna.

Här är en bild på slätten, den östgötska. Alldeles utanför den lilla staden. Den knäppte jag igår.

Whoopee, det är solskensfredag

Den är här igen! Solen! Jösses så trevligt. Skitsamma att det blåser halv storm ute. Det är solsken! Som lyser på mig. Med tanke på hur otroligt lite man har sett den de senaste månaderna är det nästan så att jag blir alldeles till mig av glädje.

Ledighetens lugna lunk

Det var en sovmorgon och lugn förmiddag. Sen blev det kaffe på kafé med Niklas och Oscar. Jag hamnade i en möbelaffär där jag köpte en ny lampa till mitt köksfönster. Det betyder att stjärnan som hängde där nu försvann in i skåpet. Julen städas alltså bort så smått. Ljusslingan, som sitter på räcket, får däremot sitta kvar ett tag till. Det glittrar ju lite trevligt där utanför fönstret.

Här är en bild på slottet … apropå absolut ingenting.

En väldigt lugn första dag på nya året

Jag har inte gjort något vettigt alls idag. Någonstans där under förmiddagen gick jag upp. Åt frukost, duschade och gjorde mig i ordning litegrann. Sen la jag mig i fåtöljen. Väldigt tillbakalutad och nersjunken så mycket det bara går. Jag har tittat på trams på Netflix och ibland har jag slumrat till litegrann. Sen åt jag mat. Rester från i förrgår. Sen fortsatte jag att halvligga där jag legat. Ätit lite godis också och bara varit där, djupt nersjunken och med fötterna på fotpallen.

Slutet på ett och början på ett annat
Gott nytt 2020!

Tolv timmar kvar till slutet. På året och decenniet. Här når vi vägs ände. Kliver över strecket och börjar på ett nytt. På det stora hela ett ganska bra år, men hösten var tung. Mörker både ute och inne. Jag längtar till vår då livet känns enklare. Det är det inte. Men känslan. En del av det är ljuset. Jag behöver det för att leva. Mörker är inte min grej.

Idag dock, årets sista dag, bjuds det på solsken!

Egentligen betyder det ingenting. Årsbytet. När allt kommer omkring är det bara en siffra och egentligen inte så mycket att bry sig om. Livet rullar på ungefär som vanligt och skillnaden är att det i kalendern står 2020 istället.

Å andra sidan. Det blir ett nytt år och som vanligt hoppas jag att det nya blir bättre än det förra. För visst ska man försöka få det så. En uppåtgående spiral av bättre. Det är också ett snyggt och jämnt årtal och det är bra. För jag gillar jämna tal. Dessutom kan man också se det som ett avstamp för något nytt. Eller en dag för reflektion och den förhoppningsfulla förväntan över vad som komma skall.

Det nya året. Decenniet. Framtiden. Det nya livet. Förbättringen. Fortsättningen.

Så kan man göra. Och kanske fira litegrann. Med bubbel. Så jag avslutar och önskar ett gott slut och ett gott nytt. Vi ses på andra sidan.

Skål!