Vardagen

Det är dags för en palindromdag

Det är ett datum som ser snyggt ut och det är tvåor och nollor om vartannat och jämna siffror gillar jag eftersom det är ordning och reda med såna. Det är allså en palindromdag som dyker upp i kalendern idag och dagens datum (20200202) blir alltså detsamma vare sig du läser det fram- eller baklänges.

Årets första tycklingerunda och nu har jag lera på mina skor

Blött och lerigt. Blåsigt och 10° C. Regn och solsken om vartannat. Årets första Tycklingerunda var i alla fall varierad vädermässigt. Alla väder samtidigt … typ. Mina skor behöver nu tvättas av. Dagen började annars med en fika och en stros längs vattnet som också avslutades med regn.

Pennan och kluddboken fylls långsamt på och tiden går fort som f-n

Den där gamla boken är fortfarande med mig och fylls långsamt på med anteckningar och ”telefonklotter”. Långsammare än förr då det nästan var ett konstant klottrande. Men alltid med i väskan och på bordet. Tillsammans med favoritpennan.

Dagen däremot. Inte så långsam och rusade fort så jag inte hann med. Inte för att det var något speciellt. Den bara kändes som världens snabbaste dag på något sätt. Konstigt det där hur det kan kännas ibland. För tiden är ju som den är.

Men lägg av då din gamla skitskalle

Jag kommer hem till huvudvärk och det känns så sjukt jävla onödigt att jag blir lite småsur. Jag äter kvällsmat och sen gör jag inget mer i väntan på att tabletten ska kicka in och ta bort huvudet.

Nu längtar jag solsken igen

Regntisdag. Bajsväder. Det är ju behagligt att jag jobbar inomhus, men jag blir ändå låg av att det är mörkt och grått fast det är mitt på dagen. Det är take-away idag igen och jag äter kyckling i thairöd curry och kokosmjölk med ris till lunch. På eftermidddagen har jag möte med tyskland igen och det slutar med att jag råkar ta över ett projekt och ger mig själv en ny punkt på min att-göra-lista.

Hej måndag, vad seg du kan vara

Ny dag, ny vecka och som vanligt är morgonen svårstartad. Jag snoozar, trots att jag vet att det är värdelöst och att man bara blir tröttare av det. Men orolig sömn gör mig om möjligt ännu tröttare än vanligt. Gråväder hjälper förmodligen till. Dagen är som dagar är och lunchen hämtas på take-away-ställe. Sen fortsättning och möte med tyskland och jag fastnar i språkliga formuleringar som inte alltid vill finnas med.

Jag åker hem.

Det där att vakna mitt i natten

Jag sov så gott, men så plötsligt där vid tre-snåret ungefär känner jag en hand på axeln och någon som väcker mig med ett ”Janne … Janne”. Och handen är där. Jag känner hur den tar mig på axeln samtidigt som jag hör mitt namn. Först tänker jag ”hmm, konstigt”, sen vänder jag mig långsamt och mumlar ”ja, vad är det?”.

Men det är ingen där.

Fika (subst./verb), umgängesform, vanligen med kaffe och bakverk

Man söndagar sig. Sover länge och vaknar skräckslagen ur dröm. Jag lider tydligen av höjdskräck även i drömmens värld. Sen alla de där vanliga morgonsakerna som man gör. Med frukost, dusch, kläder… Det blev fika också. Med Daniel. På GK. På vägen hem köper jag bröd … och en godisbit.

Lördagar är sköna dagar

Lördagslugnet. Den långsamma frukosten och tillbaka till sängen och en stunds efter-frukost-vila. Sen dusch och iordningsfixandet av mig själv. Det blev kaffe och en liten vaniljbulle på kafé och den lilla strosen efteråt. Sen en runda i mataffären och hem igen.

Nu en stund av ingenting innan det är dags för … ingenting speciellt.

Det var dag, sen kom fredagskväll

En dag kan rulla på. Som dagar gör. Idag var det en helt vanlig fredag. Med jobb. Det var schnitzellunch och jobb som var som det var och sen kom weekend och det blev AW. Först en öl, sen ett glas vin. Sen hem. Till lugn. Gårdagen återhämtade sig men jag känner mig nollställd.