Människor – så jävla störande

Man åker ut i naturen och går där helt själv och det känns som att man är ensam i universum (på ett bra sätt) med vårens ljud och man njuter solsken, lugn och ro, fågelkvitter och vårkänslor. Jag sa hej till en konstig skalbagge, fladdrande fjärilar och en orm som ringlade sig bort alldeles för fort för att hamna på bild. En Bofink kvittrade fint bredvid mig och det var en sån där stund där man får inre frid och allting känns rofyllt och härligt.

Sen kom en barnfamilj med skrikande ungar och en skällande hund.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.