De står där på köksbordet och borde egentligen slängas. Men det finns något i de vissnade tulpanerna som påminner om kvällens mood. Kanske för att jag lyckats bli sådär vansinnigt trött igen. Så att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Dödstrött. Som tulpanerna på bordet. Jag slänger dem sen. I morgon.