När man känner saker

Jag tror hösten börjar krypa på mig så smått. Det märks hur kvällarna blir mörkare och mörkare. Det var höstdagjämningen i måndags och dagarna är nu ljusmässigt kortare än kvällar och nätter. Känslan av dunkelt vemod börjar sakta svepa sin filt över mig.

Solen sken utanför kontorets fönster och det var trevligt. Morgonens kyla blev behaglig temperatur i solskenet, i alla fall på lunchen när jag gick och hämtade mat från restaurangen runt hörnet.

Dagen gick snabbt. Som vanligt.