Nordspetsen på Visingsö

Jag vände bilen och tog den lilla vägen norrut igen. En och en halv mil till öns nordspets. Bara för att. Klart man måste besöka båda spetsarna. Återigen åkte jag tills vägen tog slut. Det fanns inte ens en väg till nordspetsen. Så jag klev ut på en liten stig och gick förbi en kohage. Högt gräs och doften av koskit.

Sen kanske sådär 150-200 meter innan jag var framme tog det stopp. Så jag stannade där. Sträckte upp kameran och klickade en bild. Jag hade nog kunnat krångla mig genom elstängslet som var där och gått fram till vattnet. Men … orka.

Sen tillbaka igen. Kossorna stirrade på mig som om jag såg helt galen ut. Det gjorde jag nog förmodligen också.
 
Stirrande kossor på Visingsös nordspets

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.