Du sökte efter: människor jag ser

Obegripligheten i människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med

Jag ser den senaste mätningen inför det kommande valet och det är f-n helt obegripligt att så många i Sverige vill rösta på de hycklande nazidoftande rasisterna i SD. Ett parti som inte vill prata miljöfrågor (eller snarare tycker att det här med klimatförändringar bara är propaganda), vill censurera media, strypa yttrandefriheten, skicka jämställdheten tillbaka till 50-talet och vars ledares stående svar är ”jag vet inte” på det mesta. Om det inte handlar om invandrarna, för då är det deras fel. Oavsett vad det än är.

Jag skrev i rubriken att det är obegripligt med människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med. Men jag börjar misstänka att jag har fel och att folk visst förstår. Och det skrämmer uppriktigt skiten ur mig.

Fyll upp med mycket is, mousserande vin, Aperol och toppa med soda.

Vädret gjorde att vi av någon anledning pratade om Aperol Spritz på jobbet. Så när jag kom hem, i strålande solsken och temperatur som en skön sommardag, så blev det en AW och just den där drycken. Det kändes både trevligt och festligt.

Under AW:n poppade nyheten om Aviciis död upp och vi landade såklart i en diskussion om det. Flera av oss hade sett dokumentären True Stories i veckan och hur den var bra och hur sorgligt det var att han på ett sätt slutade vara människa och bara blev en produkt. För även om jag inte hade någon egentlig relation till honom och hans musik så är det så väldigt onödigt att unga människor dör.

Andra om , , , , , , , och

Mina jag och alla andra

Ibland undrar jag hur det står till med min mentala hälsa, men så ser jag hur konstiga alla andra människor är runt omkring mig och då tänker jag att jag f-n i mig är den mest normala människan jag känner.

Läs andra bloggar om , , ,

En serie att gilla?
Jag hoppas det.

Det är oftast de udda karaktärerna i filmer eller TV-serier jag gillar bäst. Kanske är det för att jag känner igen mig lite oroväckande mycket i dem. Som Sheldon i The Big Bang Theory (som jag i och för sig aldrig riktigt följt på riktigt) eller nu den sociala fobikern Elliot (spelad av Rami Malek) som jag idag stiftade bekantskap med när jag såg första avsnittet av Mr. Robot. Awkward och egen, som jag ibland känner mig.

Men jäklar.

Det första avsnittet lovar så gott att jag genast vill se mer. Spännande karaktärer och intressant story. Hackers, konspirationer och den mäktiga gruppen av människor som styr världen.

Håller fortsättningen samma nivå som första avsnittet blir det riktigt bra.

Läs mer på TV-Dags.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Frosseri och lättja

Fredagsmys och TV:n visade Rapport och världen är uppenbarligen på väg åt helskotta. Vi (människorna) håller på att förgöra oss själva och det är rätt åt oss. Själv har jag vräkt i mig massa chips och sitter nu och mår lite illa. Nu börjar På Spåret. Jag kommer att vinna. Stort.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Jag vill ta bilder

Jag såg några bilder och blev så … vill också. Tänk om jag var så för mig att jag vågade gå fram till okända människor och fråga ”Hej, får jag ta en bild på dig?”. Jag kanske borde prova. Försöka. Eller börja med folk jag känner. Mig själv (igen, eftersom jag inte gillar att vara med på bild). I vanliga fall ser jag konstig ut på alla bilder (nåja, det är väl så jag ser ut). Idag såg jag konstig och bekymrad ut. Typ.

Det är lördag. Jag gillar lördagar.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Excentriska tendenser

Några av mina kollegor har så smått börjat upptäcka mina små … egenheter. Som till exempel att jag har en släng av tvångssyndrom light, fobierna och är lite lätt neurotisk – som i och för sig de flesta människor har och är till vardags eftersom det faktiskt är mer normalt att vara lite onormal än tvärtom.

Fast jag skulle nog hellre säga att jag – precis som alla andra – har en släng av excentriska tendenser. Det kanske bara är så att mina är lite mer tydliga ibland. Och jag trodde faktiskt att jag hade dolt dem ganska väl på jobbet.

På lunchen idag sa min kollega till mig ”F-n Janne, du verkar så normal när man ser dig, men du är verkligen jättekonstig”.

Jag tar det som en komplimang.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Hur hjälper en Facebook-status de jordbävningsdrabbade människorna på Haiti?

Ikväll kl 21:00 Kommer alla på Facebook att ha 5 minuter av tystnad som inkluderar inga inlägg, inga kommentarer och / eller någon annan aktivitet på platsen. Detta kommer att ske till minnet av alla dödsfall i Haitis Jordbävning i veckan. Om du accepterar kopierar du och lägger som din status samt lämnar den där tills… efter dessa 5 min passerat.

Såg just ovanstående rader på Facebook. Jag kan störa mig lite på sånt där. Visa sympati, okej, men hur hjälper de där fem minutrarna av facebooktystnad de jordbävningsdrabbade människorna på Haiti? Skicka istället en slant till Röda Korset eller Läkare utan gränser. Det gör mer nytta.

Röda Korset: SMS:a AKUT till 72 900 och skänk 50 kronor (debiteras på din telefonräkning) eller sätt in valfritt belopp på plusgiro 90 08 00-4 eller bankgiro 900-8004. Märk talongen ”Haiti”.

Läkare utan gränser: SMS:a LIV till 72 990 och skänk 50 kronor (debiteras på din telefonräkning) eller sätt in valfritt belopp på plusgiro 90 06 03-2 eller bankgiro 900-60 32. Märk talongen ”Akutinsatser”.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Konstiga människor i Ullared

Jag sitter och häpnar lite när jag tittar på Ullared och jag ser ju att produktionsbolaget bakom har letat (och hittat) karaktärer att visa upp. Som sig bör, det är ju TV. Med fyra miljoner besökare om året så är det uppenbarligen helt vanliga människor (även om programmet visar upp lite andra typer) som åker dit och handlar som tokar (Gekås omsätter runt tre miljarder om året).

Det är inte de som åker till Ullared som är konstiga, det är jag som inte åker dit som är det.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Jag hittade en betraktelse som jag gjorde på fiket någon gång under 1997.

Jag hittade ett dokument med skrivna rader som jag tydligen skrev mellan 1992 och 1997. Blandade betraktelser, tankar, funderingar, påbörjade noveller som inte avslutats och … host host … dikter. Pretentiös är bara förnamnet. Jag skummar igenom en del och blir generad. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser vad jag har skrivit. Texten nedan är bara en betraktelse, från samma café som jag fortfarande sitter på flera gånger i veckan.

”Det är inte så farligt nu när man suttit här inne en stund” sa damen och mannen svarade ”Det är varmare ute”. Hon satt och läste en veckotidning och han satt mitt emot och såg uttråkad ut. Jag sitter i hörnet, bredvid dem. Lyssnar i smyg och tittar. Mannen ville läsa 91:an och damen räckte honom tidningen.

Jag har aldrig förstått grejen med 91:an, att den skulle vara så rolig – kanske för att jag aldrig har gjorde lumpen?

Tre generationer kvinnor (det måste det vara) satte sig i den rökfria avdelningen. Människor går fram och tillbaka, hämtar kaffe, tar påtår, ser väldigt nöjda ut.

Damen bredvid mig tar upp ett läppstift för att bättra på färgen på sina läppar, säger något om ”borde ta en tablett” och mannen går och hämtar ett glas vatten. Hon tackar. Mannen, uppenbart rastlös, vill inte fika längre, vill gå.

Jag är nu ensam i den här avdelningen. En flicka ur personalen kommer in och tömmer bordet där paret förut satt, hon glömmer att torka av det.

Väntar på att någon ska komma så att jag får fortsätta med det jag gör och så tar jag en klunk av det kaffe som nu har svalnat, men det gör ingenting för jag tycker om ljummet kaffe.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,