Du sökte efter: människor jag ser

Människor jag ser #2

En sån där lugn skön morgon igen. Älskar lediga dagar. Efter morgonens frukost och bestyr gick jag ner till fiket nedanför och tog en kaffe samtidigt som jag satt och glodde på folk. Skön avslappning.

Mitt emot satt två damer och diskuterade. Jag smög upp kameran och tog en bild på dem. Det lät som att de diskuterade krämpor. Inte sina egna. Eller typ. Jag lyssnade inte.

Del 1. Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Människor jag ser #1

Funderade på det där om jag skulle våga mig på att fotografera människor mer. Det kanske kunde bli en ny serie. Istället för mina gamla stolpar. Men jag är lite feg (försiktig) med att bara knäppa bilder på folk sådär. Bakifrån märker de det aldrig.

Här är ännu en bild på en gammal man. Som med en påse mat i handen och blommor i famnen långsamt gick från centrum. Kanske hem till sin gamla fru som väntade med lunchen. Kanske.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Människor är konstiga

Jag tog en bensträckare. En kort promenad. För att få lite frisk luft och rörelse efter veckans nerbäddade orörlighet. Jag passerar pumphuset nere på strandpromenaden, tittar på lappen och ser att folk tydligen fortfarande badar och jag tänker att de är fullständigt galna som frivilligt hoppar ner i vatten som bara är 4° C.

Ängsliga människor vid frukostbuffén och utsikt över en väldigt fin stad

Ännu en hotellfrukost och idag var det gummihandskar som gällde när man skulle ta av maten. Fast de låg i en skål där folk stod och grävde med sina händer så jag vet inte hur mycket nytta de egentligen gjorde. Nåja. Det är säkert bra eftersom det kanske i alla fall gör folk mer medvetna om att vara mer varsamma.

På andra sidan buffén hör jag hur en ängslig kille säger åt en kvinna att hålla avstånd. Så jag kollar åt det hållet och upptäcker hur han några sekunder senare inte själv håller avstånd. Så jag observerar litegrann och fnissar. För han liksom stoltserar med att överdrivet stå långt borta för att sen igen tränga sig inpå någon för att plocka mat. Jo’rå så att.

 
Utsikt över Sundvall från Norra Berget
 
Jag spenderade förmiddagen med att stånka mig upp på Norra Berget och utsiktsplatsen vid friluftsmuseet. Varmt och svettigt. Där strosade jag omkring en stund och kollade på den alldeles fantastiskt trevliga utsikten över Sundsvall och dalen. Sen gick jag ner igen.

Obegripligheten i människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med

Jag ser den senaste mätningen inför det kommande valet och det är f-n helt obegripligt att så många i Sverige vill rösta på de hycklande nazidoftande rasisterna i SD. Ett parti som inte vill prata miljöfrågor (eller snarare tycker att det här med klimatförändringar bara är propaganda), vill censurera media, strypa yttrandefriheten, skicka jämställdheten tillbaka till 50-talet och vars ledares stående svar är ”jag vet inte” på det mesta. Om det inte handlar om invandrarna, för då är det deras fel. Oavsett vad det än är.

Jag skrev i rubriken att det är obegripligt med människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med. Men jag börjar misstänka att jag har fel och att folk visst förstår. Och det skrämmer uppriktigt skiten ur mig.

Fyll upp med mycket is, mousserande vin, Aperol och toppa med soda.

Vädret gjorde att vi av någon anledning pratade om Aperol Spritz på jobbet. Så när jag kom hem, i strålande solsken och temperatur som en skön sommardag, så blev det en AW och just den där drycken. Det kändes både trevligt och festligt.

Under AW:n poppade nyheten om Aviciis död upp och vi landade såklart i en diskussion om det. Flera av oss hade sett dokumentären True Stories i veckan och hur den var bra och hur sorgligt det var att han på ett sätt slutade vara människa och bara blev en produkt. För även om jag inte hade någon egentlig relation till honom och hans musik så är det så väldigt onödigt att unga människor dör.

Andra om , , , , , , , och

Mina jag och alla andra

Ibland undrar jag hur det står till med min mentala hälsa, men så ser jag hur konstiga alla andra människor är runt omkring mig och då tänker jag att jag f-n i mig är den mest normala människan jag känner.

Läs andra bloggar om , , ,

En serie att gilla?
Jag hoppas det.

Det är oftast de udda karaktärerna i filmer eller TV-serier jag gillar bäst. Kanske är det för att jag känner igen mig lite oroväckande mycket i dem. Som Sheldon i The Big Bang Theory (som jag i och för sig aldrig riktigt följt på riktigt) eller nu den sociala fobikern Elliot (spelad av Rami Malek) som jag idag stiftade bekantskap med när jag såg första avsnittet av Mr. Robot. Awkward och egen, som jag ibland känner mig.

Men jäklar.

Det första avsnittet lovar så gott att jag genast vill se mer. Spännande karaktärer och intressant story. Hackers, konspirationer och den mäktiga gruppen av människor som styr världen.

Håller fortsättningen samma nivå som första avsnittet blir det riktigt bra.

Läs mer på TV-Dags.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Frosseri och lättja

Fredagsmys och TV:n visade Rapport och världen är uppenbarligen på väg åt helskotta. Vi (människorna) håller på att förgöra oss själva och det är rätt åt oss. Själv har jag vräkt i mig massa chips och sitter nu och mår lite illa. Nu börjar På Spåret. Jag kommer att vinna. Stort.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Jag vill ta bilder

Jag såg några bilder och blev så … vill också. Tänk om jag var så för mig att jag vågade gå fram till okända människor och fråga ”Hej, får jag ta en bild på dig?”. Jag kanske borde prova. Försöka. Eller börja med folk jag känner. Mig själv (igen, eftersom jag inte gillar att vara med på bild). I vanliga fall ser jag konstig ut på alla bilder (nåja, det är väl så jag ser ut). Idag såg jag konstig och bekymrad ut. Typ.

Det är lördag. Jag gillar lördagar.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,