Du sökte efter: Stolpar

Klart, bock! … och stolpar

Det har (hittills) varit en ovanligt (och otippat) lugn mötesvecka, vilket är otroligt skönt. Plötsligt får jag saker gjorda. Plötsligt har jag tid att få ro att arbeta. Plötsligt kan jag bocka av saker på min lista. Sen tog dagen slut (som den gör) och jag rullade hem till den lilla staden.

Ovanför är en bild på stolpar. Från i somras.

Semesterlunken börjar kicka in
(och stolpar som står på rad)

Ledigheten fortsätter och jag har redan landat i lättjefulla dagar. Svårstartad på morgnarna och sängen är uppenbarligen alldeles för skön att ligga i. Det är molnigt idag, så det är väldigt behagligt ute. Nästan på gränsen till sval. Största dilemmat just nu är att komma på vad jag vill äta till lunch nu, för det börjar kurra lite i magen.

För övrigt stör jag ihjäl mig på att jag verkar ha förlagt (eller tappat bort) locket till mitt stora objektiv. Fattar verkligen inte hur jag lyckats med det eftersom jag alltid är ganska noggrann. Jag vet att jag hade det i förrgår, men det är som att det gått upp i rök.

Här ovanför är några stolpar jag åkte förbi igår. Det blir den 42:a stolpbilden i serien.

Kaffe på kafé och stolpar på slätten

Det var fika (det är ju lördag och då är det så det är av tradition). Stros, såklart. Längs vattnet. Friskt, men skönt ändå. Sen en sväng till en grannstad. Säckväv som ska användas till vårens plantering på terrassen. Om- och nyplantering. Göra vårfint. Men det blir senare. När våren kommer tillbaka.

Hemväg blev omväg. Över landsbygd och över slätten. Med stolpar på fält. Det blir den 41:a stolpbilden i serien. Jag tror det i alla fall.

De gamla stolparna och höstkänslor

Det har regnat hela dagen och det lägger sig som en mental blöt filt över mig. Höstkänslor. Den grå väggen av regn utanför fönstret är inte så uppmuntrande – även om jag egentligen mest stirrar in i en skärm hela dagen. Det är känslan av att det pågår där utanför som gör det. Och korta stunder av dystert när jag blickar ut. Att vi idag dessutom bara var två personer på kontoret gjorde också att allt kändes väldigt … tomt.

Stolpar är tillbaka. Tagen i morse. Jag svängde av på en liten väg, stannade, klev ur och knäppte en snabb bild. Det kan vara den 40:e bilden i serien. Kanske. Jag kan också ha tappat räkningen någonstans, men jag tror det stämmer. Det kvittar vilket egentligen. Många har det blivit.

En sömnlös natt och ännu en bild på ett knallgult rapsfält och stolpar

Jag vet inte om det var att jag sov som en liten gris hela helgen eller om det var något annat som spökade, men sömnen ville inte alls komma till mig i natt. Så när det var dags att gå upp kände jag mig lite som ett vrak. En dusch och lite frukost senare så var jag ändå igång för en dag på jobbet. Som var en dag där det känns som att jag inte gjort något vettigt alls. Ungefär så som dagar känns ibland.

Det här är stolpar, del 39.

Östgötaslätten. Den finaste av dem alla och ännu fler av de där stolparna

Jag åkte och handlade. En vattenslang. Så att jag kan vattna mina växter på terrassen och spola av allt äckligt jävla fågelbajs som fågelkräken har en tendens att släppa därute. På vägen hem åkte jag över slättens krokiga småvägar och det var värsta fina vyerna därute på landet.

Jag tror det här är stolpar, del 37.

Morgonsol över östgötaslätten
och stolpar, del 36

På väg till jobbet med solen i ögonen och ett glatt humör. Spännande dag. Förmiddagen rullade på och det blev lunch. Idag ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde. Det var evigheter sedan jag åt det sist. Det var riktigt smaskigt.

Här är stolpar, del 36.

Morgonpendling med morgonljus
och stolpar, del 35

Morgonen kändes nästan trevlig. För ljusets skull. Att det faktiskt fanns där. Morgontröttheten hängde kvar, men en klar himmel gjorde att ljuset liksom värmde mig inombords även om solen inte hunnit upp över horisonten.

Stolparna hamnade återigen på bild. För 35:e gången.

Blåsig morgon och stolpar, del 34

Det ser ut som att det blåser friska vindar utanför fönstret idag. Fin blå himmel dock. Jag kanske borde pälsa på mig och gå ut en sväng. För att få lite dagsljus och frisk luft. Jag har hört att det ska vara bra.

Igår kväll var jag hemma hos Titti och Patrik och fick lite mat och ett glas vin. När jag cyklade hem var det så otroligt stjärnklart, jag tänkte att ”nu skulle jag haft med mig kameran”. När jag kom hem tog det knappt två minuter innan jag hade somnat.

Här är istället en bild jag tog häromdagen. På stolpar. Del 34 i min stolpserie.

Stolpar på rad i gråheten

Jag känner mig lite gnällig över gråheten, men det får jag ju vara. Fördel dock att jag plockade upp kameran på vägen hem. För där någonstans halvvägs i det grå landskapet stannade jag till och knäppte en bild på stolpar.

Det är del 33 (tror jag) i serien som nu pågått i nio år!