Var det vändningen, har ljuset i tunneln äntligen tänts?

Tydligen försvann ännu mer feber i natt, för jag vaknade av en sjöblöt säng igen. Det är ett otroligt jobbigt sätt att vakna på. Halv fyra fick jag kliva upp och greja för att sen kunna krypa ner och somna om igen.

Det är ännu en dag i sjukstugan. Men idag mår jag faktiskt en aning bättre och plötsligt känns det som att det äntligen går åt rätt håll (peppar peppar). Trycket på ögonen har lättat och det gör under­verk för humöret. Jag tog till och med en kort promenad för att sträcka på mina stela leder. Asylen­parken runt, för det var allt jag orkade innan jag var tvungen att gå hem och nu ska jag lägga mig och vila igen.