En förutsägbar chick flick och jag.

Jag hamnade framför en riktig chick flick igår kväll: ”Djävulen bär Prada”. Flaky söt tjej (Anne Hathaway) med journalistambitioner hamnar som assistent till den isigaste av isiga chefer (Meryl Streep) på den stora ytliga modetidningen. Här snackar vi både fånigt och förutsägbart. För varje scen som spelas upp framför mig på TVn så vet jag vad som kommer att hända … och kablam, det händer.

Sen kommer slutet. Huvudpersonen kommer till insikt (såklart) och tar det ”rätta” beslutet, lämnar den ytliga världen och går sin egen väg (vad annars). Sen kommer jag på mig själv med att sitta och le – som ett dumt fån. Då stänger jag av TVn och går och lägger mig.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

0 kommentarer

  1. Svara
    Helena mån 2 nov 2009, 20:52

    Tack. Nu känns det extra bra att jag valde sängen och en bok istället.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.