I keep seeing people I don’t want to see (in my dreams)

Det är skön fredag, solen skiner från en klarblå himmel och musiken låter i högtalarna samtidigt som jag sitter och jobbar. Dagens låt är den skönt avslappnade och lätt släpiga I keep seeing people I don’t want to see (in my dreams) som jag trillade över igår och det är Louis Imperiale från Indianapolis och hans Fifth Lucky Dragon som sjunger och plinkar på instrumenten.
 

Bild ovan från videon. Musiken i bloggen hittar du som vanligt i låtlistan ”Bloggat (så väldigt random)”.

Kyla, jag tycker inte om dig

Ugh, idag var det inte skönt på den lilla promenaden. Iskallt. Isande iskallt. Så det blev en lite kortare runda bara för att jag var för tunt klädd för att det skulle fungera. Jag kunde inte ens riktigt fokusera på gåendet så att jag fick upp värmen, utan gick bara och huttrade tills jag kom hem igen.

Fast bilden är från häromdagen. När det inte var isvind.

Nu är det fel dag igen

Jag har tappat bort veckodagarna. I min hjärna ska det vara torsdag idag, så varför är det onsdag? Det är ofta en förvirrad hjärna hos mig med dagarna. Som om rytmen är ur synk. Morgonen började annars med att jag för ovanlighetens skull åkte in till kontoret. Idag var vi tre personer som satt i var sitt hörn. Det var kul.

Efter jobbet är det promenad

Dagens efter-jobbet-promenad blev en runda runt Tycklinge. Det hade torkat upp ganska bra sedan förra tisdagen, men fortfarande var det lite irriterande geggigt på sina håll. När jag kom tillbaka in mot stan och gick längs sjön var det magiskt stilla. Isen är snart helt borta och sjön låg spegelblank.

Ikväll ska jag kolla på The world’s a little blurry, dokumentären om Billie Eilish. Hon är cool och hon och hennes bror Finneas är väldigt begåvade.

Får får får? Nej, får får inte får

Efter-jobbet-promenaden. Den vanliga. På vägen tillbaka går jag förbi kyrkogården och där står det ett gäng får och blänger på mig (vad gör de där?!). Så jag går fram till dem och säger ”Bäääää, hej hej på er”. De bara fortsätter att blänga. Jag plockar fram telefonen för att knäppa ett kort, då tittar de bort. Som att de inte vill vara med på bild. Då jag säger hej då och går vidare.

Hej doktorn, kolla här!

Idag var det min tur att besöka sjukvården. Fast med ett bokat besök på vårdcentralen där jag bara ville att en läkare skulle bekräfta vad jag egentligen redan visste (eftersom jag är bra på att googla) – att den lilla knölen jag hittade på mig själv för några veckor sedan är ofarlig. Det trodde doktorn också. För det är tydligen ganska vanligt och om den inte förändras eller ger mig besvär är det inget att bry sig om och kommer förhoppningsvis försvinna av sig själv.

Eftersom det är strålande solsken och fint väder passade jag på att ta en liten promenad bort till Vårdcentralen. Det var najs. Nu när jag är tillbaka är det dags att sätta igång och jobba igen, men jag skulle nästan vilja gå ett varv till.

Det där med streamingtjänster

Jag testar en ny streamingservice igen. En som jag hade en månad i höstas. Men som nu utökat med mer, större och bättre innehåll (enligt de själva). Och jovisst finns det mer att välja på, men jag känner mig ändå lite tveksam. Det känns trots allt ganska mycket som att de är ”same same, different name”. För de börjar bli väldigt många nu. Streamingtjänsterna. Och nästa månad lanseras ännu en stor tjänst som ska slåss om ännu en av de där extra 99 kronor i månaden, eller vad de nu kostar.

För tillfället har jag tre tjänster och jag hoppar lite från en till en annan och byter mellan olika då och då. När jag tröttnat på en pausar jag och öppnar upp en annan. Tre känns överkomligt. Det är inte det att jag inte har råd, men att ha alla samtidigt känns både onödigt och som att kasta pengarna i sjön när jag ändå bara spenderar halva tiden åt att leta och försöka hitta något vettigt att titta på.

Vilket det faktiskt verkar bli mindre och mindre av.

Det där när oron släpper

Det blev söndag, solsken och vårfint väder och egentligen hade jag tänkt att åka ut i naturen idag, men eftersom den gamla pappan fick åka till sjukhus igår struntade jag i det. Jag och min ena bror gick hem till mamman och åt lite lunch tillsammans istället.

Efter att ha blivit kollad på först det ena och sen tillfixad på det andra sjukhuset verkade han – när jag förut pratade med honom – vara vid gott mod och nästan tillbaka på banan igen. Förhoppningsvis får han åka hem igen redan inom de närmaste dagarna.