Först: Jag vaknade lite småseg efter en kväll i glada vänners lag igår hemma hos Tits&Pats för att fira Tits som fyller år i morgon. God mat, vin och glatt umgänge runt ett bord. Vid halv ett cyklade jag hem och somnade sött.

Sen: Jag åkte hem till mor och far för att tillsammans med bror packa ihop möbler, pryttlar, saker och annat som lilla mamman behöver nu när hon får ett eget rum borta på vårdhemmet. Vi åkte och köpte en liten TV så att hon har något att titta på och gjorde iordning rummet med några tavlor på väggarna, gardiner och nya blommor så att det är ombonat och hemtrevligt när hon kommer dit senare idag.

Efter: Jag köpte mig en kebabtallrik. Sen cyklade jag hem och åt upp den … och nu ska jag slöa, för det var jobbigt att bära saker och möblera.

”The problem with today’s world is that everyone believes they have the right to express their opinion AND have others listen to it.

The correct statement of individual rights is that everyone has the right to an opinion, but crucially, that opinion can be roundly ignored and even made fun of, particularly if it is demonstrably nonsense!”

Professor Brian Cox, brittisk partikelfysiker

Jag brukar stanna och titta på en anslagstavla som sitter på en vägg. Saker som händer i stan och trakten. Få eller nästan inga saker har lockat mig. Jag vet inte om det beror på mig eller om det är grejerna som hamnar där som är alldeles för tråkiga. Men jag tycker ändå att det är lite trevligt att anslagstavlan finns där.

Fika blev det såklart och en ganska oskön stros längs en väldigt blåsig sjö. Sen hem till saker och ting som behövs. Vardagen liksom, fast det är helg.

Jobbdatorn stängdes igen och jag kickade igång helgen med att gå ut i solskenet en sväng efter att ha suttit inne vid köksbordet hela dagen (nåja, jag gick bort till krogen på lunchen, men det räknas f-n inte). Ett promenadigt varv för att sträcka lite på benen och få igång cirkulationen.

När jag sen kommer hem ser jag granntanten stå och mata en flock Kajor ute på terrassen. Flygande kräk som skitar ner och bajsar på mina utemöbler. ”Det där måste du sluta med” säger jag och får till svar ”Jag tycker de är så söta”.

Trippelsuck.

Upp ur säng in i dusch för att sen sitta vid köksborde och jobba. Först en snabb check-in med teamet på andra sidan jorden och senare det vanliga morgonmötet innan dagen kunde starta ”på riktigt” med jobb och saker som behövde göras.

För övrigt var det en väldigt märklig morgon där jag och två kollegor var uppe på taket på en stor släpkärra som kördes i alldeles för hög hastighet av en tredje kollega som körde cykeln och styrde in den på gatan borta där mina gamla högstadieskola ligger. När vi höll på att krocka och välta så vaknade jag.

Jag har återanvänt min andra kamera lite grann. Med lilla objektivet och utanför naturen alltså. Jag älskar hur kameran känns, smidigheten i användandet och bilderna den tar. Jag älskar dock inte att den är ganska tung och klumpig att bära med sig.

Lunchen åts nere på krogen. Halvtorra fläskfilémedaljonger med potatisgratäng och skysås. Men det smakade okej. Sen tillbaka och nu väntar eftermiddagen och det sista rycket innan helgen kan kicka in.

Bensträckaren. Den lilla promenaden efter dagen. Innan kvällen, före natten. Skönt vid sjön och med sol i ögonen. Jag gillar det.

Vardagen är lite som ett vakuum av ingenting speciellt. Just nu är det lite av upprepningens tid där den ena dagen inte skiljer sig nämnvärt från den andra. Det är morgon, jobb, lunch, jobb och kväll. Däremellan några koppar kaffe, diskussioner och vanligheter.

Solen skiner i alla fall och det är fett najs.

Dagen försvann lika snabbt som man kan säga ”rips raps filibom bom bom”. Det var morgon­möten (två) och vi bjöds på brunch av kollega vars fru lagat god och svulstig mat som följdes av mer möte och ingen lunch efter brunchmättnaden hängde kvar i flera timmar. Det var saker som gjordes, skissades och pratades om och sen åkte jag hem, tog kort på rapsfält och passade på att tvätta bilen för den såg ut som f-n av insektsmassmord och fågelskit.

För första gången för säsongen (i år) får jag dra ner persiennerna när jag sitter vid köksbordet. Kvällssolen lyser rakt in och det är alldeles underbart, men det gör det lite svårt att sitta vid datorns skärm. Tvätta fönstren skulle jag behöva ser jag också när solen lyser upp de väldigt skitiga rutorna.

Det var lite av en seg dag som började med möte med Filippinerna redan kvart över åtta. Sen fortsatte dagen med andra möten, fix och trix med grejer och uppsättning av en sida för ren information. Dä’ blir nog bra. Sen åkte jag hem till mina lilla stad igen.