Lätt seg start på dagen efter vin igår. Som det blir även om det inte var så mycket. Det var en svullfrukost och sen gick jag hem till Lotta och Micke där jag satt och småbabblade en stund om ingenting speciellt innan det var dags att säga hej då. Sen gick jag hem till Anna en stund och satt där och gjorde samma sak innan det var dags att säga hej då till henne och hej då till Ystad för den här gången.

Sen åkte jag de långa och många milen hem till min egen lilla stad.

När jag var klar med Louisiana åkte jag in till Helsingør, checkade in på ett hotell där jag bott förut och gick sen till torget för bubbelvatten och en kaffe och en stunds vila av fötterna. Jag strosade lite runt stan och när kvällen närmade sig traskade jag bort till Vaerftets Madmarked och svullade i mig en krispig chilikycklingburgare. Sen passade jag på att köpa en orimligt dyr pinnglass till efterrätt (men den var väldigt god).

 

Mysigt i Helsingør

Efter maten tog jag ett varv runt Kronborg Slott också. Men det var stängt och murarna var både höga och tjocka, så man fick liksom ingen bra blick (och inga kul bilder alls). Sen blev jag trött och gick in till centrum igen, in på hotellet och kröp ner i sängen.

Det var en dag på Louisiana och eftersom jag åkt långt, började jag på restaurangen med en lunch (någon slags pulled pork-bowl som var god). Mätt och belåten fortsatte jag sen med att långsamt strosa runt bland alla salar och konstverk där på muséet. Det tittandes på intressanta och konstiga saker. Det hördes ljud från andra och jag kanske suckade lite över ett par töntiga bajsnödigheter.

 

Eftersom det inte hunnit bli en kö till Yayoi Kusamas ”Gleaming Lights of the Souls” så passade jag på att hoppa in där. För det är en fin upplevelse att stå där inne i oändligheten en kort liten stund.
 

William Kentridges ”The Refusal of time” var det här besökets bästa. En upplevelse med ljud, bilder och film som omslöt en där i rummet.
 

Franz Gertsch monumentala bilder (se även bilden högst upp) var kul.
 

Louise Bourgeois enorma och förvridna spindlar är … obehagliga.
 

Sen var där även utställningar med Roni Horn (det var ärligt talat ganska … meh) och Chaïm Soutine och sen allt det där andra som man kanske sett delar av förut. Louisiana är alltid värt både besök och återbesök. Det är ett så himla bra ställe (om man är minsta konstintresserad). Efter att ha gått runt där i en hel drös med timmar tog jag ett varv genom shoppen, med det var för varmt och för mycket folk) så jag drog därifrån och lämnade muséet.

Skulpturparken i muséets trädgård svalkade skönt i skuggan.

Jag lämnade min lilla stad, satte mig i bilen och for söderut. Till grannlandet där nedanför Skåne. En liten kortis bara.