Jaha, då var man bakis igen.

Det är ju alltid kul att jag kan glädja någon.
Titti ringde och skrattade åt mig.
Inte med mig. Åt mig.
För att jag tidigare i veckan visst sa att jag inte ska bli full mer. Då skrattade hon också åt mig med ett ”eller hur!”. Utropstecknet efter var stort.
Och ja, det sket sig.
För själv har jag ju tydligen en verkligt usel karaktär. Det verkar som om jag inte kan säga nej när kompisar säger: Kom hit eller Vi sitter här och tar en öl, ska du inte komma hit. Komsi komsi komsi.
F-n. Jag är ju som en jävla hund.

Jag skulle ju inte partaja.