Varje gång jag åker iväg, gör en resa någonstans till en plats jag inte åker till i vanliga fall, brukar jag plocka med mig en liten sten (eller kanske en snäcka) hem. Närmast i bild är t.ex två stycken från min roadtrip i Danmark förra veckan.
De flesta jag har är omärkta och ligger på ett stort fat på en bänk i vardagsrummet, men de senaste jag har samlat på mig har jag börjat märka med plats och datum så att jag vet när och var de kommer ifrån. När jag ser högen eller lyfter en sten och ser vad som står på undersidan får jag som hela resan i flashback i en sekund. Trevliga minnen är ganska bra att ha.
Men jag måste ha fler stenar. De jag har räcker inte. Högen måste bli större och fatet måste fyllas. Sen när jag ligger på dödsbädden vill jag ha en helt jäkla stenröse.
