Operation (igen)

Sen i onsdags har jag varit nere i Lund, haft det oändligt tråkigt, ganska jobbigt och faktiskt inte så farligt ont – ungefär som det brukar vara när man opereras. Det är (typ) samma historia som förra gången och det står fortfarande mellan det onda och det goda (eller inte så onda i alla fall) och den här gången är det sveriges främsta på området som tittar på mitt inre.

Efter prover, tester och samtal blev jag på morgonen hämtad, fick lite piller och inrullad på operationssalen och sen vaknade jag. Märkligt det där. På uppvaket efteråt kom kirurgen och pratade med mig igen. Jag minns inte så mycket av vad han sa mer än att han frågade om jag hade ont och när jag sa att jag inte hade det svarade ”Det kommer du att få”. Sen var det något om att han hade gjort två snitt, plockat ut delar och ”kände efter, kollade och det såg bra ut” eller något sånt (jag var lite drogad när han pratade med mig).

Sen var det bara att lägga sig i sängen och ta det väldigt lugnt några dagar. Sköterskorna kom regelbundet och kollade till mig, tog lite prover och gav mig massa piller. Rumskamraterna (eftersom jag fick dela rum med tre andra) snarkade, hostade och gnällde så mycket att jag inte fick en blund i ögonen.

Känner jag på området runt ärren känns det som att de har stoppat in en stor boll därinne. Det är jättesvullet, stumt och märkligt. Troligen för att nervtrådar kapats och känseln i huden är borta samtidigt som jag har ont inuti.

Det känns lite som om tiden står stilla när man ligger där på avdelningen. Sen är det dags för mat och att vänta på att man ska vara tillräckligt i form för att åka hem … och igår, efter en avslutande röntgenbild för att kolla att allt var som det ska, fick jag göra det. Jag har små luftbubblor under lungorna (eftersom kirurgen varit därinne och grävt), men det är inget att oroa sig för eftersom de kommer att försvinna av sig själv.

Nu är det vila och att ta det lugnt i ytterligare några dagar, sen hoppas jag att jag äntligen får ett svar som jag vill ha och allt det här kan få ett slut.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

1 kommentarer

  1. Svara
    Mia sön 21 jul 2013, 16:52

    Skönt att du är hemma igen! Sjukhus är verkligen inga vilohem… det känner jag till eftersom sonen haft klippkort till diverse sjukhus genom åren. Men det är tur att dom finns. Krya på dig nu!

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.