Jaha, så var det tillbaka till vardagen igen. Fast när jag kom till jobbet så hade min dator kraschat, big time, så det blev till att åka till vår leverantör och be dem fixa det. Problemet var bara att det tog fem timmar innan jag fick en hårddisk med all min information på och sen när jag skulle köra igång, så fungerade det inte, för datorn som jag hade att jobba med var för gammal. Jag får lösa det i morgon.

Lunchade med Kim, vi gick till Kebabbaren och svullade i oss var sin Kebab.

Idag, för första gången på tre veckor, har det faktiskt känts ganska okej, på riktigt … det har säkert en stor del att göra med gårdagen. Det blev som en stor urladdning på något sätt, ungefär som med åskväder … luften brukar kännas tung och kvalmig och efter att åskan fått braka loss så blir det lättare.

Efter jobbet var jag hemma hos Oscar en kortis och hälsade på, och han sa precis samma sak. Det kändes okej idag.

Jag har sovit skitdåligt i natt, oroligt som f-n, vaknade flera gånger. Jag drömde säkert massor men jag kommer inte ihåg någonting av det … vaknade ”på riktigt” vid strax efter nio. Gick upp och käkade lite frukost och gjorde mig sen i ordning. I duschen kom tårarna igen.

Jag vill inte att den här dagen ska finnas.

Vid elva träffades vi allihopa och fikade tillsammans. Satt där en timma kanske och gick sen upp till blomsteraffären och köpte en handblomma till senare, strosade lite på stan och gick sen hem och bytte om till kostymen.

Att gå ner till och stå där utanför kyrkan var hemskt, det kändes som om jag ville springa därifrån. Det kändes som om jag inte skulle klara av det alls, mina ben höll mig knappt uppe … och att sitta där inne och se kistan gjorde att gråten kom forsande och senare när det var dags att gå fram till den och ta farväl … så stod jag där med tårarna rinnande ned för kinderna och hela jag skakade. Hade inte Cattis hållt i mig hade jag nog rasat ihop … men ceremonin var fin, kyrkan är ljus och enkel och allt var egentligen väldigt bra och prästen som höll i det gjorde ett kanonjobb. Men hur bra det än var så var det här en av de värsta dagarna i mitt liv.

Efter kyrkan var det minnesstund i Kungasalen och där satt vi en stund och pratade, drack kaffe och åt bakverk. Då kändes det bättre, men efteråt kände jag mig helt utmattad.

Var hemma en stund, bytte kläder och gick ner till Källar’n och satt där med hela gänget; käkade lite och drack ett par öl och pratade om dagen och hade det trevligt tillsammans, gick sen upp till Hörnet en sväng och sen hem och la mig.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska hantera det här … på morgonen satt jag och gjorde klart programmet för begravningen och då blev det en dålig dag igen, en våg sköljde över mig och ett tag satt jag bara och stirrade rakt fram med en stor klump i halsen. Jag tänker konstant på hur det ska bli i morgon och det känns svårt, tungt och så jävla jobbigt, även om jag vet att det säkert också kommer att bli fint, bra och …. jag vet inte … efter lunchen blev det bättre igen och jag kunde jobba ungefär som vanligt.

Hemma vid halv sex, åkte förbi Kulas föräldrar och lämnade programmen, åkte sen ner på stan och fikade på Micasa med de andra. Satt där en timma kanske och gick sen och handlade lite toapapper och annat skröfs som kan vara bra att ha.

På kvällen träffades vi hela gänget på Hörnet och åt lite mat, drack en öl och satt och hade det bra tillsammans.

Morgonen var som vanligt. Klockan ringde och efter att ha snoozat en gång så kravlade jag mig upp ur sängen, duschade och gjorde mig i ordning. Plockade ihop mina saker och åkte till jobbet.

Satt och gjorde programmet för Kulas begravning och det var inte helt enkelt. På framsidan la jag in bilden på honom och typograferade iordning allting så att det såg bra ut och skickade tillbaka det till hans föräldrar. Det känns så djävla jobbigt att det ska handla om honom på det sättet. Att han ska begravas … det är … f-n. Skit. Så eftermiddagen flöt på ganska långsamt och jag kände mig låg.

När jag kom hem efter jobbet låg det en räkning från Telia på min vanliga hemtelefon i brevlådan och fy, usch och skäms Telia! Räkningen var på 666 kronor och av den summan var hela 525 kronor rena abonnemangsavgifter! Eh, hallå, Telia … vill ni inte ha vanliga hemtelefonkunder? Det här måste vara någonting som ni tjänar miljarders på? Fast nu funderar jag allvarligt på att säga upp mitt hemabonnemang. Jag använder det ju så lite i alla fall.

Jag ringde precis till Telia för att fråga varför? Men jag får visst vänta till kontorstid i morgon.

Var och fikade frukost på GK med de andra. Åt en köttbullemacka, drack kaffe och satt och pratade en stund. Åkte sen ut till Daniel & Martina och hälsade på en stund. Satt ute i solskenet, drack mer kaffe och lekte med barnen. På eftermiddagen var vi och käkade pizza och kollade på film.

Jag pratade med Kulas pappa idag. Imorgon ska jag göra programmet för begravningen som jag har lovat att hjälpa dem med. Så han mailade mig all information och när jag läste igenom allting så kom det över mig igen … de senaste dagarna har det känts okej, men de där vågorna, som kommer då och då, verkar som om de förstärks ju närmare begravningen det blir och jag åker neråt. Efter en stund lossnar det och då känns det okej igen. Det kommer att bli jobbigt med begravningen.

–

Vaknade redan vid tio. Titti och jag gick och handlade massa goda frukostsaker och gick sen hem till Micke och Lina och satt på deras balkong och svullade i oss (bacon, äggröra, rostade mackor med ost, kaffe, juice och hela faderullan). Mums, precis vad man behöver en sån här dag.

Jag är trött och lite bakis och vädret är inget att hurra för … grått, grått, grått och en regnskur. Senare på eftermiddagen sprack himlen upp och det blev strålande solsken.

På kvällen var jag hemma hos Mickes föräldrar med de andra och grillade, drack ett par öl och hade det trevligt. Efter det gick vi ner till Källar’n och drack ett par öl där.

Sov till halv elva. Tröttheten släpper mig inte. Även när jag sovit mycket så är jag helt matt i alla fall. Gick upp och gjorde mig i ordning och åkte sen hem till mamma och pappa och lunchade med dem och mina bröder. Mamma hade gjort crêpes och jag åt massor, så jag blev utmattad efteråt.

Hemma en stund och packade mig i ordning och cyklade sen hem till Oscar och Marie för att fira midsommar. Satt där och njöt, drack några öl och hade det trevligt. Spelade brännboll och Kubb, tävlade med lite andra grenar också. Åt massa god mat och fortsatte att ha det trevligt hela kvällen. Vädret var ju helt fantastiskt så det blev ju utesittarkväll ända till halv tre på natten.

Jag vaknade inatt någon gång, jag kommer inte ihåg vad klockan var, men jag minns att jag reagerade över min egen sovställning. Jag låg raklång på rygg med armarna hårt spända över bröstet. Täcket var liksom invirat runt mig så att jag knappt kunde röra mig. Jag minns att jag tänkte ”vad konstigt jag ligger när jag sover”. Efter att ha fladdrat loss täcket och lagt mig på sidan somnade jag om igen.

Gick upp efter några snoozningar. Duschade, rakade mig och gjorde mig i ordning. Åkte sen till jobbet.

På kvällen gick jag och de andra och drack en öl på Källar’n, sen gick vi upp och drack en öl på Hörnet också efter det hem och bara slappade.

Idag har det varit en ganska normal dag. Jobbet flöt på okej och jag kände mig okej idag, det var skönt. Pastasallad med kyckling till lunch, efter det fortsatte jag att jobba.

Så, nu lägger jag ut allt. Jag känner mig ganska redo nu. Livet börjar återgå till det normala. Det känns så nu i alla fall. Så idag tog jag tag i hemsidan och valde att publicera allt det som jag har skrivit de senaste tolv dagarna.

Aftonbladet är först med det senaste … not (nu är ju inte jag det heller det eftersom jag tar upp det här i efterhand) … men på självaste nationaldagen hade de en artikel med rubriken ”Är du redo för bloggtrenden?” och det känns ju … ähum, harkel … fräscht och nytt! Vad jag vet, så startade det mer eller mindre med Justin Hall redan i mitten på 90-talet (han var i alla fall en av de första. Det enda som ändrats är att det fått det kortare namnet; ”Blogg” (ett ord jag inte gillar).

Efter jobbet var jag på Hörnet en sväng, pratade en stund och drack en kopp kaffe med Daniel, efter det en sväng till Källar’n och pratade en stund med Micke.

På kvällen, efter att jag hade varit hemma och ätit lite så gick jag ut på en promenad med Niklas, Stenke och Vincent. Vi gick ner till Leksaksmuseet och kollade på alla bilar och motorcyklar som samlats där.

Idag var det inte en så bra dag. Jag hade för lite att göra på jobbet. Jag grubblar så mycket när jag har för lite att göra … under en av stunderna när jag inte hade så mycket att göra, så passade jag på att köpa några låtar på ITMS.

Jag har ju inte uppdaterat här på länge av förklarliga skäl … men jag tänkte jag skulle försöka komma igång igen. Jag har skrivit dagbok under hela tiden det här har … pågått, för att liksom skriva av mig lite, för att på något sätt få ut tankarna och det har nog varit ganska bra att göra det. Jag ville bara inte publicera det. Jag valde att avvakta att uppdatera dagboken för jag behövde en paus. Jag behövde den här tiden för mig själv, för att sörja, för att vara med mina vänner. Jag ville låta det lugna ner sig lite först. Låta mig själv lugna ner mig. Men nu känner jag mig okej. För tillfället i alla fall. Jag fortsätter att skriva. Jag tror det är bra att göra det. Jag vet bara inte vad jag ska skriva om, för just nu känns det ganska … jag vet inte … ibland bra och ibland inte bra.

Efter jobbet var jag hemma och käkade, slappade och tog det lite lugnt en stund. Efter det gick jag hem till Lotta och Micke för att i efterhand gratulera Melker som fyllde tre år den 11:e juni … jag har liksom inte kommit mig för att gå dit med presenten (ett piratskepp med gubbar, kanoner och en fängelsehåla) förrän nu. Satt där, drack kaffe, pratade med Lotta och Micke och tittade på när Melker lekte med piraterna.

Hemma på kvällen.