Idag var det dags att försöka återgå till vardagen och allt känns fortfarande … väldigt konstigt, det kommer det säkert att göra lång tid framöver innan man riktigt har hunnit vänja sig vid det här … som har hänt. Jobbade i alla fall till halv fem och på vägen hem i bilen, som av gammal vana, eftersom jag kom iväg lite tidigare, var jag nästan på väg att ringa till Kula för att fråga om vi skulle gå och ta en fika.

Pratade med Lotta en stund och hon frågade ”hur hanterar man det?” och jag vet faktiskt inte, men på något sätt gör man tydligen det … men hade jag inte haft mina fantastiska vänner vet jag nog inte vad jag hade gjort.

På kvällen var jag hemma hos Daniel, med Oscar, Stenke, Niklas, Alex och barnen. Lekte med barnen och satt och hade det trevligt några timmar i trädgården. Solen sken och det är sommar.

Hemma hos Kim och Camilla, drack en kopp kaffe och hjälpte dem att bära bort bråte från deras trädgård (eftersom de hade rivit uteplatsen). Efter det var Niklas, Anders och jag hemma hos mig och kollade på ”The Amityville Horror” (den nya versionen). På kvällen var vi i hamnparken med Kim och Camilla, spelade Krocket och hade det trevligt en stund.

Jag pratade med Kulas pappa förut, jag lovade att hjälpa dem med tack-kort efter begravningen och han frågade om jag kunde hjälpa till med programmet till kyrkan också, och självklart kan jag ju det.

Var ute på Ladan och fikade med de andra, efter det gick vi ner till Daniel och Martina och lekte med barnen och var ute i solen några timmar.

Kulas dödsannons var i tidningen idag och det var konstigt. Konstigt att se hans namn där. Overkligt. Det ska inte finnas där. Det ska inte vara så.

På kvällen var vi i hamnparken och drack ett par öl, spelade Krocket och hade det trevligt tillsammans allihop. Var på ”Villan” en kort stund och sen på Källar’n.

Jag tog ledigt idag. Sov till åtta. Vaknade. Somnade om. Vaknade. Somnade om och vaknade igen vid halv tio. Duschade. Gjorde mig i ordning. Åt lite frukost.

Åkte hem till Micke och vi, Niklas och Oscar åkte och handlade en matta till Mickes balkong, och en blomma. Efter det var vi på Valven och käkade lunch.

På eftermiddagen var vi och tömde Kulas lägenhet, vi plockade bort alla värdesaker. Det kändes väldigt märkligt. En mycket konstig känsla att gå omkring där i hans lägenhet och packa ner hans saker. Det är så definitivt. Tungt. Åkte sen till hans föräldrar och lämnade av allting, drack kaffe och pratade lite.

På kvällen var vi på Hörnet och åt mat.

Det var lite bättre idag, men inte bra. Jobbade i alla fall och fick lite gjort. Och så är jag sådär fruktansvärt trött hela tiden. På förmiddagen orkade jag knappt hålla ögonen öppna.

Micke och jag åkte upp och hälsade på Kulas föräldrar på kvällen och det var så skönt att träffa dem. Befriande på något sätt. Det var så skönt att se att de klarar av det. Att de fungerar. De blev glada av att vi kom, att vi var där en stund och pratade, av bilden de fick. Bilden är bra (och jag är så glad att jag knäppte den, klockan fem på morgonen, på väg hem från K&Cs bröllopsfest). Mickes föräldrar var också där och senare kom Oscar och Niklas också dit, så vi satt där hela kvällen och pratade, om Kula och om gamla minnen. Ljusa och glada minnen.

Idag var det en tung dag. I bilen på morgonen, när jag satt ensam och körde, vällde känslorna upp igen.

Jag trodde det skulle vara enklare om jag var på jobbet så att jag hade någonting att göra, någonting att tänka på, men jag kunde inte fokusera på någonting, tankarna for omkring, yrde runt i huvudet. Jag skrev ut bilden som Kulas föräldrar ville ha … och så försökte jag skriva ett brev, men det blev inget bra. Det är svårt att formulera sig. Det får bli som det blir, hoppas de blir glada för bilden i alla fall, för det är en bra bild.

Åt lunch med Kim, han fick också bilden på Kula och vi satt och pratade en stund, det kändes bra.

Åkte hem vid fyra och i bilen kom alla tankarna tillbaka igen. Efter att jag hade parkerat bilen så gick jag till Källar’n och pratade en liten stund med Micke. Att prata hjälper mig, det är skönt att kunna dela det här. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade varit ensam.

Möter folk på stan som inte vet och hur skulle de kunna veta och jag klistrar på ett trött leende när de frågar hur det är och jag svarar; ”jodå, det är okej” fast det inte alls är okej. Det är inte okej. Inte okej alls … hur skulle det kunna vara det?

Somnade i fåtöljen. Vaknade med ett ryck en timma senare. Gick ut och tog lite luft, stannade och sa hej till Micke igen och fortsatte sen en liten promenad till innan jag gick hem och la mig.

Hemma från jobbet idag också och idag har det varit en ganska bra dag, till och från i alla fall. Vi var ute på ”Ladan” och fikade och efter det var vi hemma hos Daniel och Martina, satt i deras trädgård, pratade och lekte med barnen. Solen sken och det kändes ganska skönt. Strosade runt på stan en stund, mötte upp med Niklas och Stenke och vi gick till Källar’n och satt där och pratade, drack mineralvatten och gjorde ingenting.

Hemma en stund och det är egentligen inte så bra, för när jag sitter själv så kommer tankarna farande och jag sjunker och jag är så fruktansvärt trött, för jag har inte sovit normalt de senaste dagarna, men jag somnade en stund i fåtöljen, och det vara ganska skönt, även om det bara var för en kort stund.

På kvällen hade vi picknick i hamnparken och det var trevligt att sitta där i kvällssolen.

Det var en tung dag idag. Jag känner mig på något sätt förlamad och tom.

Var hemma från jobbet. Jag orkade inte och jag bävar för att åka dit. För jag tror att jag måste prata om det, berätta, och det gör så ont. Oscar och jag åkte hem till Daniel på eftermiddagen, drack kaffe och lekte med barnen. Det var skönt att få tänka på någonting annat en stund.

Vågorna kommer över mig och så gör det ont igen. Jag ville prata om det förut när jag satt i bilen med Oscar, men jag kunde inte. Jag kände att tårarna var på väg och för att inte dra ner honom med mig så bet jag ihop och jag vet att det är bättre att släppa ut det och låta det komma, men jag kan inte, det är för jobbigt.

På kvällen samlades hela gänget igen och det är så skönt att vi har varandra. Jag har så otroligt bra vänner.

På eftermiddagen i fredags, fick jag och mina vänner beskedet att en av våra bästa vänner, ”Kula”, hade gått bort. Det kom från ingenstans, utan förvarning eller någonting. Sedan vi fick beskedet har vi suttit hemma hos Micke hela gänget och pratat, försökt att förstå, tröstat och tröstats. Ena stunden känns det nästan okej för att i nästa liksom sköljas över en och tårarna kommer tillbaka och det gör så jävla ont i mig. Och det gör ont i mig när jag ser mina vänner så ledsna, för jag vill vara stark och kunna trösta dem, men det kan jag inte, istället drar jag mig undan, för om jag går undan och biter ihop, spänner mig så att det nästan gör ont, så glömmer jag … och för en kort sekund känns det nästan som vanligt.

I lördags träffades vi redan på morgonen och vi samlades allihop och gick till kyrkan och satt där en stund, tände ljus och då brast det igen. Det är så svårt att prata, varje gång jag öppnar munnen lossnar den där klumpen jag har i halsen och tårarna kommer igen. Det gör så ont i mig.

…

På kvällen hade Daniel och Martina sin stora födelsedagsfest. Vi hade pratat om det innan hur vi skulle göra, men Kula hade velat att vi körde på, så vi gjorde det. Micke pratade och förklarade för dem som inte visste och vi höll en tyst minut. Jag bröt ihop några gånger, men det var ändå ganska bra, det var skönt att vi alla var där.

På jobbet var det som vanligt idag (också), jobbade på som en iller hela förmiddagen med en massa olika saker. På eftermiddagen var jag iväg på en fotografering där vi tog bilder till en kampanj vi håller på att göra. Utomhus mestadels hela eftermiddagen … och strålande solsken … fantastiskt! Efter det tillbaka till jobbet och lämnade av fotografen och sen hem.

Mötte upp med Oscar, Niklas och Stenke. Strosade runt lite och gick sen upp till Hörnet och käkade kycklingfilé med soltorkade tomater, spenat och krämig pasta … mums filibaba. Det smakade fint.

Hemma vid åtta-halv nio och slappade resten av kvällen.