Arkiv för februari 2007
Kopfschmerzen
Skit också. Huvudvärk. Jag hatar huvudvärk. Tog en tablett nyss men den har inte börjat hjälpa ännu. Undrar om det var för att jag har sovit lite för lite inatt. Jag låg uppe alldeles för länge och läste i boken som är spännande, fast kanske inte helt bra; ”Den svarta linjen” av Jean-Christophe Grangé.
Det var en gång för länge sen … ha ha ha
Min bror e-postade mig en bild som han hittade. Det kan ha varit 1981, eller 1982. Mamma och jag (och förmodligen resten av familjen eftersom man ser händer som sticker fram) sitter och äter bullar och kakor för glatta livet. Det var länge sedan och köket var väldigt rött. Jag ser ganska konstig ut. Och glad. Och lite lagom tillgjord.
Bla bla bla … blaha blaha.
Nu är det sådär igen …att jag inte har någonting att skriva om. Verkligen ingenting. På jobbet gjorde vi på eftermiddagen en storstädning bland papper, mappar, pärmar och annat skräp. Inte så värst intressant att skriva om, men mycket skräp blir det. Bilresan hem gick för ovanlighetens skull smidigt, så där har jag ingenting att gnälla på heller (för gnälla är jag ju annars ganska bra på). Till lunch åt jag en pastasallad med kyckling. Dagsblaskornas nätupplagor har jag inte ens bemödat mig att kolla igenom idag.
Äsch. Nu går jag och lägger mig i soffan.
Dagens kvällsmat
Isterband, med dillstuvad potatis. Mmm. Smaskens.
Och till kvällsmat blev det
En kopp varm choklad.
Två rågsmörgåsar.
Tre knäckemackor.
Det brukar se ut så ungefär varje dag, eftersom jag sällan lagar mat på kvällen, när jag kommit hem efter jobbet.
Hur jag egentligen skulle vilja ha det idag.
Jag skulle vilja åka hem, lägga mig på soffan och se på några bra filmer. Det är så jag skulle vilja spendera den här måndagen.
Blood Diamond
Har just sett filmen Blood Diamond och det var en blodig historia … och det verkar vara en trend för tillfället i amerikanska filmer. Blod. Mycket blod (jag tänker bland annat på Departed och Apocalypto). Förresten har Leonardo DiCaprio gått från klarhet till klarhet i sina senaste filmer. Och filmen då? Jo, den var helt okej, en svag fyra kanske (på en femgradig skala). Nu längtar jag efter att få se Darren Aronofskys nya film The Fountain.
Att få sova … och sen då?
Vaknade av mig själv idag. Sådär på riktigt. Ingenting som störde, inga telefoner som ringde. Mjukstart. Precis så som det borde vara varje dag. Så att jag får känna mig utvilad, för det gör jag idag. Jag har äntligen fått sova ut, på riktigt!
När jag käkade frukost kom jag att tänka på folk jag en gång kände, men som jag av olika anledningar tappat kontakten med. Jag skulle vilja få en uppdatering. Inte så att jag nödvändigtvis vill återta kontakten. Men jag är nyfiken. Vad gör de nu?
Jaha, då var man bakis igen.
Det är ju alltid kul att jag kan glädja någon.
Titti ringde och skrattade åt mig.
Inte med mig. Åt mig.
För att jag tidigare i veckan visst sa att jag inte ska bli full mer. Då skrattade hon också åt mig med ett ”eller hur!”. Utropstecknet efter var stort.
Och ja, det sket sig.
För själv har jag ju tydligen en verkligt usel karaktär. Det verkar som om jag inte kan säga nej när kompisar säger: Kom hit eller Vi sitter här och tar en öl, ska du inte komma hit. Komsi komsi komsi.
F-n. Jag är ju som en jävla hund.
Jag skulle ju inte partaja.
Jag tar en paus … fast inte.
Först tänkte jag skriva någonting om att ”jag önskar att jag hade något vettigt att skriva här … bla bla bla … jag ska ta en paus från bloggandet … yada yada yada”. Men eftersom jag känner mig själv så vet jag ju hur det blir om jag skulle ta en paus härifrån. Det blir aldrig så. För även om min hjärna är lite mer trött än den brukar vara (jag skyller som vanligt på årstid och väder), så kommer jag fortsätta med det här. Det går av gammal vana. Vare sig jag vill eller inte.