Arkiv för april 2016

Det där att äta skräpmat

Hur kommer det sig att tanken på en burgare från en av de stora kedjorna kan vara god, ätandet av den också typ kan vara god, men att jag mest vill gå hem och duscha efter att jag ätit den för att jag känner mig smutsig?

Läs andra bloggar om , ,

En kopp kaffe och kyligt valborgsväder

Fika och en kort liten stros på stan. Vädret är ganska trist och det känns nästan som höst ute. Det är väl nästan lite typiskt för Valborgsmässoafton på något sätt. Jag tror jag håller mig inne idag.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Filmen San Andreas är en skakande
upplevelse – en redogörelse

I vanliga fall så gillar jag katastroffilmer, så jag fick för mig att kolla på jordbävningsfilmen ”San Andreas” och redan efter första minuten slog ologiken och orimligheten i taket. Att det här skulle vara hjärndöd underhållning visste jag innan, men shit, det här var skakande. Här följer en slags redogörelse.

Det börjar med jordbävning och tjej åker ut för ett stup och fastnar i sin bil som hänger i en ravin. Säg hej till hjälten Raymond som flyger in med sin helikopter i den smala ravinen rakt ovanför bilen med flickan. Att minsta lilla stöt eller vindpust skulle få bilen att fortsätta nerför stupet gäller bara efter att hjälten firat sig ner med rep för att plocka upp henne i sin famn. Vilket han gör i exakt samma sekund som bilen rasar (förmodligen av vindstötarna från helikoptern) och fullständigt demoleras i botten på ravinen. Den exploderar dock inte.

Så får vi veta att hjälten Raymond har känslor kvar för förra frun Emma som han håller på att skiljas från. Då blir det jordbävning igen och Hover-dammen går sönder och en jordbävningsexpert får se sin kollega dö och räknar ut att skiten håller på att träffa fläkten.

Sen jordbävrar det sig igen och hjälten Raymonds dotter Blake hamnar i fara tillsammans med förra frun Emmas nya man – som går för att hämta hjälp men fegar ur drar. ”Oh my god”, säger hjälten Raymond som ser hela Kalifornien kollapsa från sin helikopter. Som av en slump råkar han flyga förbi och se förra frun Emma på toppen av en trasig skyskrapa. Det var ju bra, så att han kunde rädda henne.

Sen måste han rädda dottern Blake som sitter fast i bilen och blivit lämnad av förra frun Emmas nya man (som givetvis visar sig vara ett själviskt as), men då kommer unge killen Ben och gör det istället. I sista sekunden innan bilen mosas av rasmassor. Det visar sig förstås att dotter Blake är sjukt redig eftersom hennes pappa är hjälten och har lärt henne att ta vara på sig själv. Jordbävningsexperten inser ungefär samtidigt att ”it isn’t over”.

”The shakin’ is not over and it’s not aftershocks I’m talking about. San Fransisco is gonna get hit again … and it will be so big, that even though it’s happening here in California, you will feel it on the east coast.”

Hjälten Raymond kraschar helikoptern, snor en bil och jordbävningsexperten berättar på TV att ”The shaking is not over”. En gammalt par hjälper hjälten Raymond till ett flygplan och han och förra frun Emma älskar fortfarande varandra. Rediga dottern Blake räddar både sig själv, killen Ben och hans lillebror. Då hoppar hjälten Raymond ut ur planet i fallskärm med förra frun Emma.

Sen skakar marken jättemycket, killen Ben får en stor glasbit i benet som rediga dottern Blake plockar ut jättelångsamt. Hjälten Raymond räddar massor med folk från att få ett hus över sig. Då hoppar hjälten Raymond och förra frun Emma ner i en båt och det är dags för tsunamin. Som han åker över.

Förra frun Emmas nya själviske man mosas av en container och rediga dottern Blake, killen Ben och hans lillebror tog skydd i en skyskrapa och ”you’re unbelievable” (rediga dottern Blake alltså) puss, puss. Då åker hjälten Raymond och förra frun Emma (mamman) förbi i en båt och alla vinkar och är glada. Men då skiter det sig (såklart). En våg spolar bort rediga dottern Blake, killen Ben och hans lillebror så att de fastnar under vattnet. Det förstod självklart hjälten Raymond och simmade efter dem.

”I’m gonna get you out of here”

Sen skakar det igen, skyskrapan sjunker. Hjälten Raymond och rediga dottern Blake har ett moment på var sin sida om ett fönster, vattnet stiger och hon typ dör. Men då blir hjälten Raymond arg och simmar och hämtar hennes livlösa kropp. Sen skakar det igen och förra frun Emma (mamman) kör in båten genom de okrossbara fönstren i den sjunkande skyskrapan och hämtar dem allihop och rediga dottern Blake är död, fast vaknar till liv.

Sen sitter de där i båten och då får vi se jordbävningsexperten som också klarat sig – för en TV-studio är tydligen en väldigt säker plats. Då börjar stråkarna spela det är solnedgång och vi får se överlevare. Alla pussas och är glada.

Jo’rå.

Det här är skräp och inte speciellt bra alls. Det är orimligt, ologiskt och ett totalt frosseri i jordbävning och katastrof. Betyg: Den får trots allt en svag 4:a av 10, för jag gillar katastroffilmer och en del effekter var trots allt lite festliga. Rullar just nu på Netflix. Medverkande: Dwayne JohnsonCarla GuginoAlexandra DaddarioHugo Johnstone-BurtArt Parkinson och Paul Giamatti. Regi av Brad Peyton.

Bild från filmen. Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Hej fredag, hej helg!

Efter jobbet, när jag kom hem till lilla byn igen, så blev det en liten AW med de andra. Sen blev mina ögonlock väldigt tunga och den sköna fåtöljen lockade.

Läs andra bloggar om , ,

Som en strand med sand och en boll

Jobbet jobbades som vanligt. Fast på eftermiddagen åkte vi iväg och körde beachvolley. Inomhus såklart eftersom det kändes som en gråmulen höstdag idag. Nu har ju jag ungefär noll bollsinne, men det var kul ändå. Och jobbigt. Och efteråt hade jag f-n sand överallt.

Läs andra bloggar om , , ,

Det där att hitta saker
som vill bli fotograferade

Jag hittade ett nytt förfallet ödehus häromdagen. Jag såg det av en slump från vägen där det gömdes bakom träd och buskar. Ännu ett gammalt ruckel som står och dräller ute på slätten och som jag vill knäppa en bild på.

Jag försökte åka dit idag, men jag hittade ingen väg. Därifrån man ser det går inte stanna, kartan kunde inte hjälpa mig att köra runt och satellitbilderna över området sa ingenting. Jag tror jag får parkera bilen nästa gång och ta mig en promenad över fälten och ängarna.

Här är en bild från Slättamilen i lördags.

Läs andra bloggar om , ,

Rymden, den coola och stora

Huvudvärk är ju så jäkla onödigt och sjukt irriterande. Tabletten i min mage ligger nu där och kickar in. Full effekt om någon halvtimme kanske. Hoppas jag. Idag pratade jag och en kollega om att ta kort på Vintergatan. Det är nu, på sommarhalvåret man kanske kan lyckas med det (om man har tur).

Här är en bild från rymden som Tim Peake, flygingenjör på Expedition 46, European Space Agency (ESA) knäppte när han flög över södra Europa i början på året. ”Beautiful night pass over Italy, Alps and Mediterranean.”, skrev han och delade bilden på Twitter.

Jag vill också åka ut i rymden. I alla fall en kort liten stund för att få se hur det ser ut där uppifrån.

Image Credit: ESA/NASA. Läs andra bloggar om , , , , ,

Blomkålsbitarna verkar suga åt sig hettan

Dagens lunch blev en ”kyckling med röd curry” hämtad från stället runt kvarteret. Gott, men det var starkt som f-n. På det där sättet där jag nästan börjar svettas litegrann.

Läs andra bloggar om , , , ,

En dimma över slätten

Svårstartad morgon. Men så brukar det ju vara på tisdagar av någon märklig anledning. Dimman låg tät över fälten när jag åkte till jobbet. Så jag stannade på en liten grusväg och knäppte ett kort på den.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Grattis och hurra till far!

Idag fyller min pappa år. Hurra för det! Eftersom vi firade honom i lördags säger jag bara grattis idag. Förutom det skiner solen och det är ganska mycket måndag … och det går ju det också.

Läs andra bloggar om , , , , , ,