Det var som ett kyligt, lätt skräckfilmsmässigt sagolandskap som vecklade ut sig framför mig i morse när jag åkte till jobbet. Dimman svepte över slätten och på ett sätt gillar jag det eftersom det är … snyggt. Framme i Linkeboda tittade solen fram och fredag är skönt och dagen gick som den gör. Möten, diskussioner, lunch på stan och mer möte innan helgen kickade in vid halv fyra … för då släckte jag ner och åkte hemåt.

Det känns ju för tidigt att plocka fram vinterjackan, men idag på lunchen ville jag nästan ha den ändå. Min lite för tunna jacka gjorde det … inte så skönt. Men lite solsken är najs. Fast man får höstkänsla de luxe nu när löven börjar gulna mer och mer och börjar falla till marken.

Efter jobbet – som var väldigt mycket som vanligt – åkte jag hem till en väldigt vanlig torsdagskväll.

Väckarklockan ringde kvart över fem (oh my) och när morgonfixningen var klar satte jag mig i bilen och åkte E4:an söderut. Från Jönköping hela vägen fram till Växjö spöregnade det konstant hela vägen. Inte så mysigt. Inte så uppiggande på morgonen. Nästan framme hämtade jag upp min kollega och vi spenderade sen förmiddagen i en workshop med universitetet.

Efter det fortsatte dagen med lunch ute på stan, möte med folk, en kort stunds fika med andra kollegor, ett annat möte och … en ganska fullspäckad dag alltså.

Sen satte jag mig i bilen och åkte hem igen. Då slutade det regna.

Jag vaknade till en grå och regnig morgon. Nästan som mörkt av det när persiennerna vinklades upp. Det gör något med både pigghet och humör. Frukost på det och sen iväg till jobbet och där i stan klarnade det upp och var i alla fall halvokej. Dagen flöt på. De brukar ju göra det.

Sen åkte jag hemåt och då passade jag på att tanka. Som man gör.

Idag var det en sån där seg och trög måndag. Det var några inte så spännande möten och lunch hemma vid köksbordet och sen mer möte (också det lite ospännande). Ute är det inte så spännande heller med en inte-blå himmel. När arbetsdagen var klar tog jag en promenad som kändes … småjobbig. Sen kom jag hem och nu är det dags för kvällsmat och kväll.

En ganska ospännande dag alltså.

Man söndagar sig och man fikar både kaffe och kaka. Man strosar längs sjön och solen tittade fram och det var en sån där härlig höstdag som är skön och Vättern låg alldeles stilla och fin.

Det blev en kväll av lättja. Lördagskväll är skönkväll och filmkväll med en som inte ens var speciellt bra. Klockan är bara tjugo i tio och jag tänker tanken ”kan man gå och lägga sig såhär tidigt på en lördag” och svaret är nog att ja, varför inte.

Jobbfredag hemma vid köksbordet. Några möten, lite allmänt fixande med grejer och en lunch på stan som var en väldigt märklig carbonara. Snarare pasta dränkt i sås … och med körsbärstomater. Inte för att det smakade illa, men inte f-n var det en Carbonara. Sen tillbaka till köksbordet för att avsluta arbetsveckan.

Det var en helt vanlig jobbdag. En sån där som inte stack ut eller var på något speciellt sätt alls. Helt enkelt en väldigt ordinärt vanlig dag. När den tog slut åkte jag hem till den lilla staden och gick en flåsig promenad innan jag hemma satte mig och åt lite kvällsmat. Då blev det kväll.