Vad hände med natten? Jag la mig som vanligt igår. Trött efter en lång dag iväg, somnade fint vid elva-snåret och vaknade se en timma senare och var typ klarvaken. Lyckades somna om, men vaknade sen igen vid fyra-snåret. Som att det var något som störde mig. Då låg jag mest och vred och vände på mig fram tills det var dags att gå upp.

Seg morgon alltså, men hemmajobbarfredag är ju passande och förmiddagen rullade på i ett raskt tempo. Lunch nere på krogen (fläskfilé med rostad potatis, morötter och ädelostsås) och sen tillbaka till köksbordet för en eftermiddag och sista rycket innan helgen … som kickar in … nu.

…och här ovanför syns en bild från i höstas när det var fint, för idag syns absolut ingenting av den där fina solen som jag fick se tidigare i veckan.

Det blev en väldigt tidig morgon, iväg söderut på E4:an och till kontoret i Skåne. Det var en heldag i ett konferensrum för att sitta med på en utbildning om våra produkter. Det är ju bra att veta vad det är jag jobbar med.

Tråkiga saker jag tänkte på idag:

1. Är E4:an genom Småland världens tråkigaste väg?
2. På vägen hem funderade jag på om jag hörde världens tråkigaste konversation när mina kollegor satt och babblade i två timmar om kodspråk och hur bra vissa är och hur skräp andra är … för förtonde gången (eftersom jag hört den där diskussionen förut många gånger förut).

Sen var det kväll när jag kom hem.

Det var en väldigt fin morgonhimmel och jag passade idag på att stanna för ännu ett återbesök i förfallet. Den lilla stugan som står där, halvvägs till jobbet, och rasar samman i långsam takt. Sen spenderade jag dagen på kontoret med att rita ikoner som behövs till ett projekt.

 

På återbesök i förfallet.

Det var tisdag och den gick. På lunchen gick vi i strålande solsken bort till thai-stället och åt buffé så att magen sprack och koman blev total. Sen fortsatte dagen med jobb tills det var dags att åka hem.

Världen är fullständigt galen. Det är som att vi plötsligt lever i en absurd film med bisarr story. Jag orkar inte höra mer om märkliga dumheter och elände. Ständigt alla dessa själv­upptagna gubbar med uppblåsta egon. De kan dra åt helvete.

Jag låtsas som något annat en stund. Världen utanför min bubbla finns inte. Jag har mer än nog med mig själv för att försöka orka hålla humöret uppe.

Idag måndag med allt vad det innebär. En seg start på morgonen, jobb, lunch och sen mer jobb innan det var dags att åka hem. Med det vanliga stoppet för tankning på vägen.

Nu kväll.

Det var skön sovmorgon och frukost med solsken utanför. En timma senare blev det en tur ut till Väderstad där det fikades en stund. Kaffe och en liten kaka som var god. Sen åkte vi hem till den lilla staden igen och jag har slappat mest hela dagen.

Det var den gamla ”herrklubben” som träffades och dagen började med schnitzellunch på Källar’n. Efter det handlade vi saker till kvällen innan vi gav oss ut för frisbeegolf. Solsken och väldigt friskt (om man ska vara positiv). Men det var kul, även om det gick fullständigt åt skogen för mig och kinderna kändes halvt bortdomnade av de isande vindarna.

Det blev en paus för ombyte och kvällen spenderades sen hemma hos Oscar där vi satt och hade det sådär trevligt som man har det i glada vänners lag. Vi pratade om allt och ingenting och det var roligt, för det var länge sedan vi sågs allihop. Vi åt massa god mat, drack ett glas vin (kanske två) och babblade ännu mer.

Sen när det blev natt cyklade jag hem och här ovanför är en bild på en trollslända, för jag glömde knäppa bilder både under dagen och kvällen.

Ännu en arbetsvecka försvann. Snabb var den också (precis som de brukar). Hemmajobb vid köksbordet med strålande solsken utanför fönstret och jag slutade vid tolv för ovanlighetens skull.

Efter lunchen gick jag och hälsade på mor. Där satt jag och mumsade på små chokladbitar och pratade om ditt och datt. På vägen hem gick jag förbi min far och sa hej till honom också, sen fortsatte jag hemåt fast med en lång omväg för att få en promenad i benen.

Jag passade på att handla också innan jag kom hem till min lilla lya igen.

Ännu en dag kom, gick och försvann. Det var tydligen torsdag, det var inga möten och det var saker som gjordes, lunch åts och sen gjordes annat. Efter det åkte jag hem till min lilla stad igen och stekte några prinskorvar som jag glufsade i mig tillsammans med en smörgås.

Idag provades ett nygammalt ställe på lunchen. Samma, fast nytt namn. Eller vad nu skillnaden är. Vietnamesiskt fast med Panang med parentesen ”Lite stark” på lunch­menyn. Jag frågade damen bakom kassan vad det betydde. ”Är du känslig”, frågade hon och jag svarade med ett ”Nej, men det beror ju på hur starkt det är”.

Mmm, jorå.

Om det där var ”lite stark” undrar jag hur vanlig stark är? Det var gott, men det kändes också som att det brann i munnen.

Förutom det så var det en väldigt vanlig onsdag.