En vanlig dag. Fast under delar av förmiddagen höll jag på i vårt nya konferensrum och skruvade ihop två bord. Annars var det en typisk tisdag och det var både möten, thai-buffé till lunch och andra saker som gjordes.
Svårstartad morgon, men den gick exakt som morgnar brukar. Rutinen sitter där den ska. Upp, dusch, kläder, en liten skål frukost och sen iväg.
På tal om något helt annat. Jösses vad känslig jag blivit för onödiga ljud på sista tiden (åren). Är det en åldersgrej? En viss typ av brus eller andra ihållande ljud kan driva mig till vansinne. Riktig tystnad är fan sällsynt och jag uppskattar och söker det mer och mer.
Eller är det bara väldigt mycket måndag?
Men sen kom solsken och det var stekt ris med kyckling till lunch. Sen fortsatte dagen och kontoret var lite onödigt småkallt. Känns också som en måndagsgrej, när det varit tomt över helgen. Kanske.
Jag hämtade upp min far och vi åkte in till min stackars mor inne på sjukhuset. Hon var både piggare och mådde bättre idag. Det var bra att se, men hon får ligga kvar där ett tag till. Sen lämnade vi henne och åkte hem igen.
Efter morgonen, frukosten och det där, gick jag ut och gick. Allt är så väldigt brunt och grått och jag gillar det inte. Om humöret inte var på topp innan blir det ju inte bättre av att t.ex himlen är som ett stort grått täcke av ingenting. Men vindstilla är ju trevligt.
Kvällen låter högt i den lilla lyan när jag lyssnar på sköna låtar från mitt bibliotek. Ännu en favorit i repris trillar förbi. Den här. Inte för att jag haft med den i bloggen, utan för att den har legat i en av mina spellistor det senaste året och passar in även här idag.
Det är italienskt smör med hjärta och smärta och det är
När kvällen trillade in tog jag en liten bensträckare och den lilla staden var helt öde. Vid slottet tog jag kort åt båda hållen. De blev suddiga.
Även om det bara är någon enstaka minusgrad så är det ”friskt” som är ordet man kan använda (om man ska vara lite positiv) för hur det kändes när jag gick en liten promenad efter dagens fikastund.
Ännu en fredag med hemmajobb vid köksbordet. Vardagen rullar på och utanför fönstret är det en frostig vy över den lilla staden. Jobbet var det vanliga med skisser, svar på jiror, korr av en powerpoint som en kollega satt ihop och alla andra små saker som görs.
Lunch åt jag också (schnitzel med ris, teriyaki och kål) nere på grannkrogen. Oskönt ute fick min lust att dra iväg någonstans att vakna till liv (igen). Det skulle till exempel vara najs att åka och möta våren någonstans söderut.
Mätt i magen fortsatte eftermiddagen ungefär på samma sätt som förmiddagen och vid 16-snåret så stängde jag jobbdatorn, cyklade bort till den andra mataffären för nödvändigheter och nu är det helg.
Det var morgon och jag åkte till jobbet. Där var det jobb och sen blev det lunch på thai-ställe och solen sken så att det gjorde ont i ögonen och det var härligt. Efter det var det saker som gjordes och möten som möttes. Vid fem åkte jag hemåt, tankade bilen, handlade lite och åt sen rostade mackor med ost på.
Nu kväll.
Det är något slags gräv/vägarbete i kvarteret där jag bor och de senaste dagarna har någon maskinjävel stått och bullrat långt in på kvällarna. Även när det var sovdags. Jag vet inte om jag somnade eller om den tystnade, men det höll på att driva mig till vansinne igår kväll när jag låg där i sängen.
Idag dock. Upp vid halv sju, dusch, kläder och en snabb liten frukost innan jag drog iväg till kontoret. Det var jobb. Saker skissades och sen svullade vi burgare till lunch där borta på hörnet. Det var smaskens och länge sedan sist. Sen rullade dagen på och på vägen hem åkte jag förbi sjukhuset och hälsade på min lilla mor som fortfarande ligger där inne.