Seg dag. Jag vet inte om det beror på klockomställningen eller om det bara är måndag. Jag blev i alla fall både piggare och gladare när solen tittade fram där strax innan lunch. Sen fortsatte jobbet och vid kvart i fem åkte jag hem och terrassens växter har vaknat ännu mer.

Skön sovmorgon, frukost och den lugna söndagslunken. Av den förlorade timmen märks (än så länge) ingenting. Det är märkligt att det där vansinniga påfundet med sommartid fortfarande existerar.

I EU-parlamentet röstades det igenom redan 2019 att vi skulle avskaffa skiten med klockomställningen, men tyvärr verkar absolut ingenting hända med det beslutet.

Det blev en liten fikautflykt (igen) till den lilla byn sydost om stan. Där blev det kaffe och ett vaniljhjärta. Sen åkte jag hem igen och ute regnar det för tillfället.

Vårtecknen står som spön i backen … eller kanske som ett täcke på marken som jag såg nu på efter-fika-promenaden. Borta i den gamla munkträdgården är marken nu översvämmad av de små Klosterliljorna.

På tal om vårtecken vet jag inte om det är pollen eller någon annan typ av snuva som ligger och gror i näsan. Jag hoppas f-n på pollen, för orka bli förkyld.

En eftermiddag med blåsig promenad. Det var ännu ett varv förbi silo-rivningen och det är inte mycket kvar av den där monstruösa kolossen. Snart helt borta. Efter det längs sjön och bortåt. Klarblå himmel, otippat varmt och vårskönt.

När jag kom hem igen en timma senare satte jag mig i fåtöljen på terrassen och drack mig en kaffe i det strålade solskenet. I lådorna därute upptäckte jag att gröna, väldigt små blad börjar synas på det som jag trodde var halvdöda växter. Vårsköna känslor är det som gäller alltså. Det är trevligt.

Det var hemmajobbarfredag som vanligt och en förmiddag vid köksbordet. Det svarades på frågor från det filippinska teamet och det skissades på saker. Alldeles nu stängde jag ner för helg, för jag kände att jag behövde det.

Nu ska jag gå och äta.

Först är det en ganska bra dag. Sen är det inte det längre. Vissa dagar blir helt enkelt inte som de borde och jag suckar och knorrar högt och känner mig väldigt … trött.

Vardagen rullar på. Det är så det är just nu. Det är ingenting alls utöver det vanliga. Precis som en alldeles vanlig onsdag. Men jag blev glad av eftermiddagens solsken.

Det var en sån där natt igen. Orolig sömn. Dålig. Där jag dessutom vaknade vid två-snåret med huvudvärk och det kändes ju väldigt onödigt. Först försökte jag bara vända på mig och somna om, i hopp om att huvudvärken skulle försvinna. Men det gjorde den inte, så jag fick gå upp, ta en tablett, försöka igen och efter en stund föll jag in i sömnen igen.

Men dagen som varit har varit småseg och jag har inte varit på humör och bilden ovan är från i januari, innan rivningen av silosarna kommit igång.

Man är måndag, åker till kontor och jobbar med saker. Sen lunchar man en lunch som var ganska tråkig från ställe som brukar vara bra. Eftermiddagen fortsatte ungefär på samma sätt. Sen vid fem blev det dags att åka hem. Så då gjorde jag det.

Man lämnar hemmet redan tidig förmiddag, fikar på kaféet i Väderstad och åker sen på utflykt till en annan del av fågelsjön. Går skönt solig långpromenad på spångarna ute i vassen och hör ljud man aldrig hört förut från fåglar man aldrig sett (och inte ser). Som t.ex Gravanden (som normalt tydligen inte brukar hålla till i inlandet). Själv har jag ju ingen aning vad jag ser, utan lär mig det när jag kommer hem och googlar fram vad det var.

Nu blir det latsöndag.

 

Ett par Gravänder simmar i Tåkern.